Hur mår relationen mellan HIF och Malmö FF?

Att det finns en lång historia bakom relationen mellan Skånes främsta klubbar känner det flesta till. AOH tittade närmre på den historiska utvecklingen och på spelarna som gått mellan de båda klubbarna

Det finns en mörk historia av relationen mellan HIF och Malmö FF. Rivaliteten mellan klubbarna har tenderat till öppet hat, och derbyna mellan lagen har omgärdats med den grövsta tänkbara fiendskap. Ofta har dessa matcher blåsts upp till årets hatmatcher, där det har varit viktigare att besegra Skånerivalen än att vinna Allsvenskan.

Incidenten med huliganen som hoppade in på planen och attackerade HIF:s målvakt Pär Hansson 2011 på Swedbank Stadion, är ett av de värsta exemplen. Tyvärr är det inte det enda tillfället när huliganer har löpt amok på eller utanför arenorna i samband med dessa matcher.

Dock finns det också en ljus historia av utbytet mellan de båda Skånelagen som behöver lyftas fram i ljuset.

Historisk utveckling under de senaste 40-50 åren

Det som ofta glöms bort i resonemangen kring relationen mellan HIF och Malmö FF, är de positiva sidorna av utbytet. Framförallt under 1980-talet och i början av 90-talet, när HIF höll till långt ner i seriesystemet, t o m så långt ner som i division 3, gick ett flertal Malmöspelare som inte riktigt platsade i Malmö FF över till HIF, och bidrag starkt till att HIF klättrade upp i Allsvenskan igen 1993-94.

Dessa spelare lämnade Malmö FF för HIF under denna period, med årtalet inom parentes:

Thomas Sjöberg (1983), Tore Cervin via Toronto och Limhamn (1984), Anders Olsson (1984), Jan Möller (1989), Anders Jönsson (1989), Björn Lilius (1990), Henrik Lilius (1990), Ulf Lilius (1990), Jörgen Persson (1991), Andreas Augustsson (1992), Patrik Sundström (1993), Per Ågren (1993), Patrik ”Trelleborg” Andersson (1994), Peter Hillgren (1995), och Mats ”Masse” Magnusson via Benfica (1992).

I takt med att bägge klubbarna ville vara med i toppen av Allsvenskan under senare hälften av 1990-talet och framåt har rivaliteten blivit allt starkare. De spelare som då tyvärr har blivit illa behandlade av stora delar av supporterskarorna, är framförallt de som gick från HIF till Malmö FF under 2000-talet, såsom Christian Järdler via Turkiet (2006), Babis Stefanidis (2007), och Simon Thern (2012).

Synen på spelare som har gått mellan klubbarna

Många supportrar har genom åren målat ut de spelare som flyttat mellan de båda lagen som svikare och förrädare som för alltid ska hatas. Under senare år minns vi framförallt den behandling som Christian Järdler, men kanske framförallt Simon Thern fick utstå när de som tidigare HIF-spelare gick över till Malmö FF. Järdler hamnade i Malmö efter en halvdan proffskarriär i Turkiet, medan Thern gick direkt.

När s.k HIF-supportrar (för mig är huliganer inte supportrar), hade en docka med en strypsnara om halsen, och en skylt med texten ”Simon Thern ska dö”, med sig på läktaren i Malmö 2012, ställdes allt på sin spets. Visst kan man alltid avfärda alla avarter på och runt arenorna vid derbymatcherna, som enskilda huliganers agerande, men i detta fall var handlingen också ett symtom på något mer underliggande. Nämligen en djup historisk konflikt, som skapats av de som ser drama, utspel, aggressioner och våldstendenser som naturliga inslag i fotbollens väld.

Många av oss andra som älskar fotbollen och våra klubbar, kan bjuda våra spelare på att de vill prova sina vingar på en nivå där de tror att de kan lyckats bäst. Hur det än är så varar en fotbollsspelares karriär kanske max 15 år på internationell och nationell toppnivå. Räknar man sen in eventuell skadefrånvaro och perioder när man inte får spela, så blir karriären avsevärt kortare.

Partik ”Sundet” Sundström har spelat i bägge klubbarna

Jag träffade Patrik ”Sundet” Sundström, nu tränare för klubben som fostrade honom, Högaborgs BK, för ett samtal kring hans upplevelser av relationen mellan HIF och Malmö FF. ”Sundet” är en av dem som spelat i bägge lagen. Här är hans tränar- och spelarkarriär i en länk:

http://alltidfullsatt.se/klart-patrik-sundstrom-tillbaka-som-tranare-i-hogaborg-2017/

1990 gick ”Sundet” från Högaborg till Malmö FF, där han spelade 1991-1992. Under dessa år var MFF ett topplag i Allsvenskan. Hans roligaste minne från den här tiden är när laget spelade i Europacupen och bl a slog ut Besiktas på bortaplan. Han spelade bl a ihop med spelare som Jonas Thern, Stefan Schwarz och Martin Dahlin.

Samtidigt spelade HIF lägre ner i seriesystemet. ”Sundet” lämnade MFF för HIF när de kom tillbaka till Allsvenskan 1993. Hans HIF-karriär varade 1993-1998. Roligaste minnet från den tiden är när man slogs med ett urstarkt IFK Göteborg om guldet 1995, och Europaspelet 1996. Här spelade han bl a ihop med Roland Nilsson och Andreas Jakobsson.

Under sin aktiva karriär upplevde inte ”Sundet” något starkare rivalitet mellan de stora Skåneklubbarna. Det beror mycket på att Malmö var ett topplag i Allsvenskan samtidigt som HIF spelade i lägre divisioner, i början av denna period. Tvärtom så minns han en god relation där många spelare gick från Malmö till HIF för att hjälpa klubben upp.

I takt med att bägge lagen ville vara topplag i högsta serien under andra hälften av 90-talet byggdes rivaliteten upp bland supportrarna. Men det kände spelarna inte av i någon större utsträckning.

Som avrundning på samtalet ställde jag en samvetsfråga till ”Sundet”. Jag undrade om han som är fostrad i Högaborgs BK och nu i sin roll som A-lagstränare, rekommenderade sina talanger att gå till antingen HIF eller Malmö FF när de känner sig mogna att gå vidare i sin spelarkarriär ?

Han är emellertid så professionell i sin roll att han svarar att han råder de killar som rådgör med honom, att själva känna efter i vilken klubb det känns bäst. Han uppmanar dem att provträna en period i bägge lagen och sen ta ett beslut om var han vill gå vidare som spelare.

Skånederbyna ska vara årets största fotbollsfest

Jag har sett så många matcher mellan HIF och Malmö FF genom åren att jag har tappat räkningen. Det starkaste minnet kommer nog alltid att vara när HIF vann med 4-0 i Malmö 1999 inför 18000 personer. Att sedan HIF tog guld och Malmö FF ramlade ur Allsvenskan samma år är en gigantisk bonus :-).

Det ska betyda något extra med ett Skånederby mellan HIF och Malmö FF. Det ska koka av feststämning, musik, adrenalin, hejaramsor, tifos och vinnarkänsla.

Men hat, hot och kränkningar av motståndare oavsett om de tidigare spelat i HIF och nu i Malmö FF, eller vice verca, hör inte hemma i en sund läktarkultur. Riktiga supportrar hejar på sitt eget lag med allt vad det innebär, men kränker inte motståndarna.

Som supporter och som publik utan lagtillhörighet, ska varje match vara en fest för alla som är på plats, och matcherna mellan HIF och Malmö ska ha det där lilla extra med fulla läktare och bra stämning. Så är det också för det mesta som väl är.

Derbyresultaten har verkligen varierat genom åren. I denna länk kan man se alla resultat och lite annan rolig fakta kring utbytet mellan klubbarna under åren.