Matt Pyzdrowski -“Fotbollen som jag älskade var nära att döda mig”

När HIF åkte ur Allsvenskan tog målvakten Matt Pyzdrowski på sig en stor del av skulden. När han dessutom inte fick vara kvar i klubben året efter fick han en ny knäck. Under gårdagens Superettan upptakt tog den förre HIF-målvakten chansen och belysa, det allt vanligare ämnet, psykisk ohälsa

Medan alla andra representanter för klubbarna i Superettan pratade om den kommande säsongen hade HIFs förre målvakt ett helt annat budskap. Hans nuvarande klubb, Varbergs BoIS, hade tidigare, på sin hemsida, informerat om att Matt Pyzdrowski inte mådde bra och därför var sjukskriven på obestämd tid. Men att amerikanen, periodvis, mått så dåligt att han funderat på självmord är det få som känt till.

2016 åkte HIF ur allsvenskan med Matt Pyzdrowski i mål. Det var en rejäl smäll för såväl staden som klubben och dess supportrar. Men störst smäll var det kanske för målvakten själv:

– Jag tog stort ansvar för vad som hände med laget. Jag hade inte levt upp till mina krav, jag mådde väldigt dåligt. Jag kunde inte längre skilja målvakten Matt från personen Matt. Det blev början på en väldigt jobbig tid, berättar han i en intervju med Expressen

Säsongen efter satsade HIF omgående på att gå upp igen. Matt blev utmålad förstemålvakt men, mitt under säsongen, plockade HIF hem Pär Hansson och efter en del mindre bra insatser var Pyzdrowski plötsligt tredjemålvakt och uppmanades att söka en ny klubb.

– Jag stod de första 14 matcherna i superettan och så fick jag sparken av klubben. Nedflyttningen var den värsta smällen, men att Helsingborg inte ville ha mig kvar gav mig en ny smäll, säger han i intervjun

– Men det är ett avslutat kapitel. Branschen är sådan, jag lägger ingen skuld på klubben. Men kulturen inom fotbollen gör att man inte pratar om hur det kan kännas.

Pyzdrowski behövde dock inte gå arbetslös speciellt länge utan nystarten kom i Varbergs Bois 2018 där en av hans förra tränare, Jocke Persson, lockade med en målvaktsplats. Matt Pyzdrowski blev lagkapten i superettanlaget men omstarten, där han även utsågs till lagkapten i Varberg, blev inte vad han hoppades på – Matt hamnade i den depression som gjorde att han i februari i år sjukskrev sig.

– Jag hade Jocke i Ängelholm, han var anledningen till att jag skrev på för Varberg. Vi känner varandra väl, jag trodde att allt skulle lösa sig, säger målvakten till Expressen

Men ett krisande Varbergs Bois, både på och utanför planen,  var inte rätt miljö för den deprimerade målvakten. Han tog inte tag i sina problem, som eskalerade under året. För sin tränade påpekade han att han inte mådde 100 men inte hur allvarligt det var och att det även gick ut över hans prestationer. Han spelade 29 seriematcher och stod även i den två kvalmatcher som räddade klubben kvar i Superettan. Allt medan han mådde sämre för varje dag som gick.

–  Hela säsongen var som en dimma. Ibland såg jag klart, ofta inte. Vissa delar av matcher har jag inga minnen från. Jag tror att det var en machogrej… En mansgrej, en mänsklig sak. Vi hör och säger ofta att det löser sig. Men det gör det inte alltid, inte i mitt fall. Jag kände mig hemsk att jag inte kunde hantera det, säger han.

Till slut brast hela bubblan och det hela ställdes på sin spets inför kvalmatcherna mot Oskarshamn, då det skulle avgöras om Varbergs skulle klara sig kvar i superettan eller inte.

– Jag kom hem till min fru och sa att jag inte ville gå till träningen och att jag inte kunde spela matcherna. Jag fick panikattacker då jag hade svårt att andas och kände ett tryck över bröstet, jag kunde inte sova, berättar han vidare i intervjun

– Jag var lagkapten, det var mitt ansvar att se till att vi klarade oss kvar. Jag sa till mig själv att jag måste slutföra säsongen. Vi avslutade säsongen på ett fantastiskt sätt, det var som att vi hade vunnit Champions League. Jag fixade det! Det var en sådan lättnad. Jag trodde att det var vad som behövdes för att problemen skulle försvinna, säger han till tidningen.

När säsongen var över tog hans fru, Ebba, kontakt med en sportklinik i Malmö och berättade om sin make och hans behov av hjälp. Målvakten trodde att en semesterresa, hem till föräldrarna i USA, skulle lätta på problemen och att det var behovet av vila, från fotbollen, som skulle ge honom hälsan tillbaka.  Men efter hemkomsten blev det bara värre och depressionen blev allt djupare.

– Som så många med allvarliga depressioner såg jag bara en väg ut, säger han och blir tyst. På frågan om tankarna på självmord fanns med i bilden så är målvakten tydlig:

– Ja. Fotbollen som jag älskade var nära att döda mig

Men där någonstans så kom ändå vändningen

– Jag var tvungen att komma ända ner på botten innan jag insåg att jag behövde hjälp, nu vet jag att det är vanligt att det är så

I början av året tog han kontakt med kliniken dit hans hustru hade vänt sig, i mitten av Januari började han gå i terapi.

– En tung börda lyftes av från mina axlar. Planen var att jag skulle få hjälp där och samtidigt spela med Varberg. Jag sa för första gången helt som det var till Jocke Persson. Men eftersom vi känner varandra så väl tror jag att han egentligen redan visste.

11 februari meddelade Varbergs Bois att målvakten är sjukskriven på obestämd tid. Sedan dess har den förre HIFaren inte rört en boll och om det blir någon fortsatt fotbollskarriär är för tidigt att säga.

– Jag springer, det har jag aldrig gjort förut. Det var väl därför jag blev målvakt. Min fru springer maraton och har förklarat att det är bra med löpning både för kroppen och hjärnan. Vi har snackat om att jag kanske också ska springa maraton någon gång i framtiden.

– I dag känner jag mig fantastiskt bra, säger han med ett stort leende.

På frågan om hur han ser på morgondagen så kommer svaret lika snabbt

– Det får vi se…

– Jag vill få ut budskapet. Jag vill berätta för hela världen att jag har det här problem. Det hjälper mig i min kamp med mina egna problem. Men det är inte bara för min egen del jag berättar.  Förhoppningsvis styrker det även andra som har råkat ut för något liknande. Vi måste prata om mental ohälsa.

– Jag hoppas att ingen annan behöver gå igenom min situation och tvingas lämna fotbollen för kort eller lång tid för att bli bra, avslutar Matt Pyzdrowski sin intervju med Expressen

Den, numera, 32-årige Matt Pyzdrowski kom till HIF, från Ängelholm, inför säsongen 2015. Inför 2016 var tilltänkt som förstemålvakt men skador, samt några mindre lyckade insatser, innebar att han istället förpassades till bänken till förmån för Tomer Chensinski. När sen Pär Hansson vände hemåt, sommaren 2017, hamnade Pyzdrowski ännu längre ner i ordningen och skrev, inför 2018, istället på för Varbergs BoIS. Totalt blev det 48 matcher för HIF

 

Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.

Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.

En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om möjligt – lämna inte personen ensam.

Självmord är ofta impulshandlingar.

Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.

Bris: 116 111, bris.se. Vuxentelefon: 077-150 50 50.

Hjälplinjen: 0771-22 00 60.

Jourhavande präst: Nås via 112.

Självmordslinjen: 90 101, chatt.mind.se.

Föräldratelefon: 020-85 20 00.

Jourhavande kompis: 020-22 24 44.

Spes (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.

Telefonjouren: 08-34 58 73.

Källor: mind.se, www.spesistockholm.se. samt expressen.se