Alexander Kacaniklic gick på kort tid från att benämnas som Sveriges blivande storstjärna till att tyna bort i ett mittenlag i Frankrike. 27 år gammal måste den förre HIFaren åter få fart på fotbollslivet. Kan en återkomst till Sverige, och Helsingborg, vara lösningen på en karriär som fortfarande kan ta fart?
Född och uppvuxen i Helsingborg var det i stadens främsta fotbollsförening som Alexander Kacaniklic tog sina första stapplande steg mot att bli utlandsproffs. Redan som 15-åring fick anrika Liverpool upp ögonen för honom och imponerades stort av hans förmågor – så pass att man valde att kontraktera honom till klubbens ungdomsakademi.
I Liverpool nådde mittfältaren aldrig fram till en A-lagsplats och istället blev det Fulham som skulle bli den klubb där svenskens stora genombrott kom. Det blev visserligen reservlagsspel och en utlåning, till Watford, under hans två första säsonger men i Mars 2012 kom så äntligen debuten om än ett inhopp. Veckan efter, mot Bolton, fick han en startplats och det skulle bli ytterligare tre framträdanden den säsongen. Bland annat fanns han med på planen när Fulham besegrade Liverpool borta på Anfield, där Kacaniklic låg bakom matchens enda mål. Mittfältaren visade att han höll på högsta nivå, skrev ett nytt kontrakt med Fulham, och karriären började ta fart på riktigt.
Säsongen därefter var han till en början given i startelvan men efter jul så började det gå tyngre för svensken. Det blev en ny utlåning, till Burnley i The Championship, men han kallades snart tillbaka till Fulham och avslutade säsongen som en av de ordinarie spelarna i startelvan. Framgångarna i Premier League hade givetvis gjort att den dåvarande förbundskaptenen, Erik Hamren, fått upp ögonen för helsingborgaren och snart var han även given i det svenska landslaget.
Livet var verkligen på topp för den då 20-årige yttermittfältaren, som på kort tid presenterat sig på allvar för fotbollsvärlden efter strålande insatser i både klubb- och landslag. Bland annat var han med i landskampen mot Tyskland där Sverige, genom Zlatans makalösa föreställning, hämtade upp underläge 0–4 till 4–4 under den andra halvleken. Men det skulle komma betydligt tuffare tider för den förre HIFaren…
Fulham gick allt sämre i ligan och ett desperat tränarbyte innebar att Felix Magath tog över klubben i ett försöka att rädda dem kvar i Premier League. Spelaromsättningen blev hög och plötsligt fann sig Kacaniklic fast på bänken och en ny utlåning stod för dörren. Denna gången föll valet på FC Köpenhamn.
Foto: Niklas Larsson / BILDBYRÅN
I Danmark fick han genast en startplats men kallades åter hem, av Fulham, efter bara knappt tre månader. Magath hade fått sparken och en ny tränare, Kit Symons, tog över. Kacaniklics framfart i FCK hade inte gått obemärkt förbi och han tog åter en startplats i Fulham. Resultaten uteblev dock och snart fick även Symons sparken och Fulham skiftade tränare som en annan skiftar kalsonger. Något som givetvis drabbade Alex som åter hamnade utanför laget. 2016 hade den då 25-åriga mittfältaren fått nog och valde att lämna klubben. Den magra speltiden hade gjort att han bla tappat sin landslagsplats. När han var som bäst i Fulham hade han blivit en nyckelspelare under Hamrén, men plötsligt fanns han inte längre med i planerna. Sin senaste, och kanske sista landskamp, gjorde han i mitten av november 2014, i en träningsmatch mot Frankrike.
Valet, av klubb, föll på franska Nantes där Alex tecknade ett fyraårskontrakt mitt under EM i Frankrike. Det var här som han skulle få fart på karriären igen – som en nyckelspelare som åter skulle leda klubben till framgång efter några magra år. Drygt två och ett halvt år senare kan vi konstatera att vägen tillbaka till toppen fortfarande är lång. Väldigt lång. Sammanlagt har det blivit 26 matcher i Ligue 1 – dock utan att ännu ha gjort några mål och bara noterats för tre assist. Denna säsongen har det faktiskt inte blivit ett enda framträdande för yttermittfältaren…
Så nere i Frankrike sitter just nu en 27-årig fd landslagsmittfältare som enbart spelat 26 matcher de, mer eller mindre, senaste tre säsongerna. En spännande spelare som hade kunnat bli ett affischnamn i Allsvenskan och passat perfekt i HIFs ambitioner att locka till sig hemvändare. Givetvis är jag medveten om stridigheterna i samband med att Alex lämnade HIF men samtidigt är det över 12 år sedan. Och visst bör en återkomst, till svensk fotboll, inte ses som ett nerköp för en spelare som fortfarande kan återvända ut i Europa. Dock kvarstår en hel del frågor…
- Vill Alexander Kacaniklic vända hemåt eller lockar det med en fortsatt karriär i Europa?
- Är Nantes villig att släppa svensken som man, trots allt, betalat xxx miljoner för?
- Är mittfältaren intressant för ett ekonomiskt ansträngt HIF?
Svar som vi lär få spekulera i men vad vi vet är att Kacaniklic har spelat för Nantes sedan han kom som bosman sommaren 2016. Hans kontrakt med klubben sträcker sig till sommaren 2020 och, i dagsläget, sitter han så långt in i Nantes frysbox att han riskerar att försvinna ut i glömskan som spelaren som kunde blivit Sveriges nästa stora stjärna men aldrig riktigt nådde fram…
Lämna ett svar