Foto: Martin Klinteberg
Det var hemmapremiär och allt var uppdukat för fotbollsfest – men festen uteblev.
Oroväckande sa en del efter matchen, visst det blev mållöst framåt än en gång och det var mycket svagt framåt, men vi är trygga bakåt och släpper i gengäld inte in några mål heller.
Låt oss ändå vara realistiska, det saknas spets framåt. Anfallsspelet igår påminde mycket om många matcher från fjolåret, men med undantaget att då fanns David Accam som i matchen likt den mot Falkenberg igår hade gjort en soloshow och avgjort matchen på egen hand.
Det kommer krävas mycket tålamod, både av föreningen och supportrarna, när man nu precis gått in i ett nytt lagbygge där Henrik Larsson håller i trådarna. De är i början av säsongen och varningstecken är tidigt att prata om, skulle man däremot inte vinna på söndag kan vi prata.
Matchen mot Halmstad blir en viktig match, inte för jag tror att “Henke” skulle ifrågasättas, men det finns en stor förväntan på laget och Halmstad är ett lag man bara ska vinna mot. Det må vara 180 mållösa minuter hitintills – lyckligtvis är det 2520 minuter kvar att göra mål på.
Tre saker om matchen:
Anfallsspelet väckte en rad frågor, men anfallsbesättningen är inte stark framåt och som helsingborgare har man varit bortskämd på senare år med bra anfallare. Förhoppningsvis kan en gammal skyttekung lära de unga adepterna ett och annat och det blir bättre.
Försvarsspelet kändes mycket stabilt. Calle Johansson växer för varje gång man ser honom i den röda tröjan, och det är inte för intet han kom med i U21-landslaget senast, men hans skada oroar. Helstrup imponerade och införde ett lugn till hela backlinjen.
Publiksiffran var ovanligt låg, man tycker att “Henke-effekten” och en hemmapremiär i bra vårväder borde lockat fler. Helsingborgarna må vara kräsna, men HIF är stadens stolthet och förtjänar det bästa av bästa stödet.
Ang. punkt 1 kan man lugnt säga den är bredd men kvalitetsmässigt svajig: vi har en Dahlberg som levererade i fjor, en Simovic som visar tendenser åt det vi vet han kan, en Ramadan som levererat på lägre nivå och en Jordan med mycket lovande förutsättningar men ännu inte fyllda 18 år måste man ha i åtanke – sen behöver hjälpen i offensiven bli bättre från resten av laget så anfallen kan bli längre, vassare och innebära mer press på motståndarna!
Ang. punkt 2 kan jag bara instämma men läste någonstans att det inte verkade så allvarligt, så vi får hoppas det stämmer…
Och till sist ang. punkt 3 så tycker jag HBG-publiken sen jag började följa HIF 1990 alltid varit svårflörtad, och nu med senaste årens alla skriverier oavsett om det är ekonomi, huliganer eller som nu ombyggnaden (som säkert gör att flera väntar tills det är klart) ovanpå det gör inte jobbet enklare att locka folk – det krävs lite segrar & mål så kan det bli bättre, men när det blir riktigt bra?