Gårdagens nyhet avseende HIFs ekonomiska förehavande slog ner som en bomb bland supportrarna. Istället för spekulationer om potentiella kontraktsförlängning, nyförvärv och försäsongsmotståndet så lär dagens hetaste samtalsämne handla om hur HIFs ekonomi, ännu en gång, gått så snett att tom elitlicensen är i fara…
Redan inför 2018 var det nog en del som höjde på ögonbrynen när klubben presenterade en budgeterad förlust på 2,4 miljoner. Det hör ju inte till vanligheterna att man, i företagsvärlden, skulle acceptera en sådan budget men med vetskapen om att vi ändå hade ett eget kapital, om 7,7 miljoner, så var vi medlemmar införstådda med att ett “sista år i Superettan” skulle få kosta lite. Ordet Allsvenskan låg ju så bra i munnen…
Under sommaren värvades det som aldrig förr men vad gjorde det? Wanderson, Jönsson och Holgersson finansierades ju av externt kapital för att det inte skulle påverka en redan bräcklig ekonomi. Sportsligt gick allt som på räls och under hösten fylldes klubben, åtminstone utåt, med en energi som saknats de senaste åren. Det blåste varma vindar, publiken började hitta tillbaka, och det var åter riktigt kul att gå på fotboll i Helsingborg…
Twitterflödet fylls nu av påhopp, på klubben, där de flesta menar att man dopat sig för att nå Allsvenskan. Att man valt att värva spelare med en vetskap att ekonomin var körd i botten men att man ändå skulle klara sin elitlicens innan det skulle gå upp för omvärlden att en skrynkliga ekonomin var både hopskrynklad , slängd i papperskorgen och körd till tippen. För ungefär känns det faktiskt just nu för oss med hjärtat i den klubb som vi kallar Skånes Stolthet. Personligen känner jag mest en tomhet och bestörtning och samtidigt så hopar sig frågorna kring hur allt kunde spår ut till den milda grad att tom elitlicensen är i fara?
Men åter till ekonomin och det faktum att vi, i dagsläget, har ett eget kapital på 7,7 miljoner. Det här är pengar som klubben, via Olympia Invest, samlat in. Målsättningen, som jag uppfattade det, var att åter rulla igång projektet och baserat på de positiva vindar som blåst på Olympia, under hösten, så är det kanske dumt att så ej skedde. Något säger mig att där säkert satt en hel del supportrar där ute som hade varit redo för en ny vända i det projektet som, initialt, gav 11 miljoner till klubben vid första tillfället. Pengar som hade kommit väl till pass med tanke på dagens uppgifter i tidningen.
Enligt HD så tyder allt på att vi går mot 13 miljoner i förlust under 2018. Det saknas alltså 5,3 miljoner för att överhuvudtaget få ett nollresultat i årets resultat. Över 5 miljoner som nu HIF måste skaka fram inom loppet av 14 dagar. Om så ej är fallet så kommer frågan om elitlicensen upp på bordet och en handlingsplan måste läggas fram under våren. En plan över hur klubben skall lyckas vända en rejäl förlust och kunna visa på ett eget positivt kapital innan 2019 års utgång. Annars riskerar man en automatisk degradering nästkommande år och kan säga bye bye till den stora del av kassakistan som öppnas inför säsongen 2020.
Att 2019 skulle bli ett tufft år visste vi redan när vi klev in i 2018. För visst skulle klubben tillbaka till Allsvenskan och väl där så handlar allt om att åter etablera sig, undvika nedflyttning, och, på så sätt, få ta del av de TV-pengar som skall rädda HIFs ekonomi för all överskådlig framtid! Givetvis skriver jag det sista med en gnutta ironi men det är verkligen den känslan som växt fram under det senaste året sedan avtalet med Unibet blev klart. Lägg därtill att man fått anstånd med hyresinbetalningar till 2019 så gör det knappats situationen mycket angenämare.
Utan att jag själv talat med klubbdirektör, Joel Sandborg, så får jag förlita mig på en krönika som Tomas Nilsson plitade ner under gårdagen. Där antyder han att både Joel och Robin Lundgren fått klart för sig, redan innan de klev innanför dörrarna på Olympia, att ekonomin var betydligt mer illa däran än vad man gett sken av. I mina ögon är det beundransvärt att ta det steget om så är fallet. Men det tyder ju också på att de båda herrans inte ser detta som ett självmordsuppdrag utan att där ändå finns en påbörjad plan på hur man skall, för vilken gång i ordningen vet jag inte, få rätsida på klubbens ekonomi igen. I samt tidning menar dock den förre klubbdirektören, Mats-Ola Schultze, att det kommer dröja uppe mot 10 år innan HIF åter är en välmående förening…
Att utse en syndabock lär knappast hjälpa HIF men ändå hade man hoppats att någon har stake nog att kliva fram och erkänna att man tappat kontrollen. Att någon lägger korten på bordet om varför, och hur, det kunnat gå så snett. 13 miljoner är ingen summa man skojar bort och i företagsvärlden hade man åkt ut med huvudet före efter ett sådant resultat. Men så enkelt hoppas jag inte att det blir den här gången utan det är nu jag hoppas att styrelsen tar sitt ansvar, sitter kvar, rättar till det begångna felet och leder in HIF på rätt väg igen. Att bara lämna det sjunkande skeppet är definitivt det fegaste man kan göra och kontentan lär bara bli att någon ny kliver in och skall försöka städa upp, kliver fel, och skyller på det underskott man fått ta över efter den förra ledningen. Ett mönster som tvätt känns igen allt för väl…
Hur ev nuvarande, och framtida, sponsorer ser på HIFs ekonomiska turer är svårt att sia om. I dag handlar en stor del av sponsringen om att få valuta för pengarna. Att ens varumärke skall synas i positiva sammanhang såsom Allsvenskt avancemang, ökad publiktillströmning osv. De företag som, numera, placerar pengar i en klubb för att man har sitt “hjärta” i föreningen blir allt mer sällsynta. Man vill att affärer skall generera affärer. Något säger mig att HIF kommer få det än tuffare på marknadssidan då man även måste övertyga sina samarbetspartners att ett stöd till HIF är välinvesterade pengar och dagens nyhet lär ju knappt innebära att den kön växer…
Det är knappast någon underdrift att påstå att 2019 blir det viktigaste året i klubbens 112-åriga historia. Både på det sportsliga planet och, inte minst, det ekonomiska. Om man tycker att 2017 blev ett stålbad för föreningen så lär 2019 bli om än några grader jävligare. 2019 blir året då HIF skall försöka pumpa in nytt blod i en döende patient för, lets face it, en degradering, såväl sportsligt som ekonomiskt, innebär faktiskt att klubben, rent teoretiskt, kan spela Division 1-fotboll 2020…
Lämna ett svar