Många klubbar har röda siffror i sina bankböcker efter 2010. En av de kommande lösningarna kan vara en bolagisering av klubbarna och detta kommer att diskuteras på Riksidrottsmötet som hålls i slutet av maj.
Tidigare i veckan möttes vi av att Malmö FF gått 30 miljoner kronor minus efter säsongen 2010. Detta följdes av att det i fredags kom ännu ett besked om att en klubb har visat upp negativa resultat i mångmiljonbelopp klassen, Djurgårdens IF ska ha backat cirka 20 miljoner. Många lag ligger nära att gå plus minus noll, där ibland HIF, vilket du kan se här.
Samtidigt pratar föreningen Svensk Elitfotboll (SEF) om att det varje år ska minst en svensk klubb ta sig ut i Europa varje säsong och att Allsvenskan ska bli Nordens bästa liga. SEF:s konslut har tidigare sagt att de svenska klubbarna bör dubbla sin omsättning, vilket blir problematiskt när många klubbar går minus.
Då har det börjats prata om en lösning. En bolagisering av de svenska klubbarna skulle, enligt många, vara ett sätt att få in mer pengar i svensk elitfotboll. I slutet av maj är det dags för Riksidrottsmöte och där kommer det att pratas om tre alternativ av ägandeformer av svenska idrottsklubbar. De tre alternativen är att klubbarna måste äga minst 51 procent (så är reglerna idag), 34 procent eller inga procent alls.
Enligt Lars-Åke Lagrell, som borde ha rätt, kommer Riksidrottsstyrelsen att gå på 34 procent linjen. 34 procent ägande sägs vara något av en mellanlösning då 51 procent gör att klubbarna är ganska ointressanta att investera i och att inte äga några procent alls gör att klubbarna riskerar att tappa allt eget inflytande. 34 procent gör att även om klubbarna inte äger största delen så kan inte de som investerar i klubben förändra så mycket i bolagsordningen.
Att det krävs en förändring är tydlig. Att laget som vinner serien går back 30 miljoner kronor är under all kritik och fruktansvärt sorgligt. Att de andra lagen som ska ut och kriga i Europa visar runt nollresultat är heller inte tillräckligt bra. Svensk elitfotboll är en produkt som måste öka i värde annars kommer det bli som alla tidigare år, en lång pina (fråga AIK). Kommer miljonerna in så kommer bättre spelare och även arenorna kan höja sin standard, det hade varit trevligt om gräset hade varit lika grönt som på Olympia överallt.
Görs detta ökar med största sannolikhet produkten ”svensk elitfotboll” och först när produkten är bättre kan målen om Nordens bästa liga och ett lag ständigt i Europa nås. Görs det ingen förändring kommer det heller inte att hända något. Då kommer mästarlaget att få leva med att bli sönderköpt säsongen efter guldet och vi supportrarna kommer få äta på sina nagelband när det är kvalmatch i Kazakstan för det är inte alls säkert att det ens blir ett lika resultat.
Det finns många sätt som kan lösa problemet, är ett ändrande av ägandeformerna rätt sätt eller finns det andra? En minskning av lag? Börja säsongen på hösten (som det görs i stora delar av Europa) istället? Oavsett vilken lösning som är rätt, så behövs det en förändring.
34 låter mer som en mellanlösning ingen lär vara nöjd med så att antingen får man slopa 51-regeln eller behålla den!
Problemet med mer privat ägarkapital i fotbollen är att det knappt finns något, och när det väl finnes så hamnar det inte i någon svensk klubb – ja, jag vet om att det finns möbelhandlare med tämligen feta penningpungar och Mediesöner (Stenbeck) som pumpar in kosing i hockeyklubbar…
Men ska vi snacka om investerare som VERKLIGEN gör en ekonomisk skillnad finns det inte personer av den kalibern i Sverige (om nu inte Kamprad vill lyfta Öster till nya höjder), och att tro shejker från Quatar eller en ny Abramovitj skulle intressera sig för en liten putteliga i Norden är att hoppas på mycket!
Dessutom har vi i England sett skräckexempel på hur amerikanska ägare bara ser klubben som en investering och sätt att placera om pengar för att få mest ut av dealen själv medan klubbens förutsättningar skakas i grunden – t.o.m. United som alltid varit en kassako har det tufft finansiellt!
Ska man då bara lägga sig ner & dö och aldrig mer tro att likt HIF kunde ska en svensk klubb ta sig till CL igen? Jo, men precis som allt annat i en globaliserad värld är Sverige beroende av de “feta” spelarförsäljningarna som ett resultat av god spelarutveckling av ungdomskullar, inte dussinlirare här & där till Norge eller Holland – och just nu är den internationella spelarmarknaden stendöd (bortsett från vissa toppklubbar som nästan bara köper av varandra…) – så vi får bida vår tid och inte bara panikförändra (34%-regeln men också utökningen av antal lag i allsvenskan) och hoppas på bättre transfertider snart igen…
Visst är det så att det som har fungerat förr kan fungera igen, men finns det något som talar för det? Och vad är en rimlig tid att vänta på att det ska bli “bättre transfertider igen”?
Kanske måste vi inse att det som har fungerat förr inte kommer att fungera igen? Precis som att fotbollen förändras som spel (förr spelade Holland en vacker totalfotboll men det slutade vara det bästa alternativet för dem och nu spelar dem en brutalare och defensivare fotboll och det ger bättre resultat) måste kanske även det runt omkring förändras? Vill Sverige och den svenska elitfotbollen vara en del av det fina och stora behövs det en förändring. För minus resultat i mångmiljonbeloppen och en sjunkande publiksiffra gör inte att svensk elitfotboll blomstrar.
Även om det i sig kanske vore fint att ha det som vi alltid haft det och visst är tanken “det var ju bättre förr” ganska ofta rolig och bekväm, men det kan också vara farligt att tänka så.
Men jag vet inte vad som är bäst. Om det är som du säger, att vänta kanske är bäst eller om det är 34 procent som trots allt är den bästa lösningen. Men man måste våga för att vinna, som det brukar sägas.
Det går att våga om man som i vårt fall & även till viss del “Baby-blått” i söder satsa på egna talanger spetsat med en del utländska eller svenska etablerade spelare – läste en bra artikel ang den ev. “kuppen” Lagrell & Co vil med bara en 10%-regel ang. antal röster som baseras på medlemskap (då kan vi snacka ändring):
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/article8537488.ab
Men jag känner att så mycket stöd, tid & pengar som jag & säkert många andra svenska fotbollssupportrar gett åt sina resp. favoritklubbar vill jag inte missa medlemmernas bestämanderätt, för har vi kvar den så minimerar vi riskerna för sådana horribla ägandeförhållanden som jag beskrev i mitt förra inlägg – men å andra sidan tror jag som sagt att skulle 51%-regeln försvinna tror jag inte följderna blir så hemska då intresset från storinvesterare kommer att vara mikroskopiskt men bäst att vara på säkra sidan -:)
Snackar vi förändring så verkar det som Lagrell har lyssnat fullt ut på förespråkarna för nästintill Noll procents medlemsinflytande (se länk) vilka nu de kan tänkas vara…
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/article8537488.ab
Jag känner att med all den tid, pengar & lust man lagt på sitt favoritlag, en känsla jag delar med många svenska fotbollssupportrar, vill man inte tappa chansen att påverka & kontrollera framtiden för ens förening – sen tror jag som sagt att faran inte är överhängande att det går så snett som i vissa klubbar med ägare bara ute efter att placera sin kosing på bästa sätt för egen maximal profit.
Men bäst att vara på säkra sidan och inte släppa medlemsinflytandet över klubbarna för så blir fallet oavsett 34 eller 10 % förslagen…
Sen tror jag absolut svenska lag kan som både vi & Babyblått i söder gjort satsa på många unga spelare i laget toppat med någon etablerad utländsk/svensk spelare, och även nå framgång i Europa: som HIF både säsongen 96/97 i Europa & nu senast 07/08 bevisat – dessutom leder en lyckad talangutveckling till ett bättre ekonomiskt utfall när du en dag får sålt din/dina bästa spelare, snarare än som HIF efter guldet tappa etablerade spelare för en struntsumma (har för mig att anfallstrion Powell, Jonsson & Stavrum tillsammans gav HIF löjliga 1 250 000 då 2 gick som Bosman)
Det är ju onekligen intressant – om än felaktigt – om det är så att “pamparna” förespråkar en linje som de inte har mandat att förespråka. Det är ju något som inte borde förekomma.
Jag förstår din rädsla och även jag har en förkärlek till medlemsstyrda organisationer (även om det kanske inte har framgått fullt ut). Men mitt i rädslan så går det ju att påvisa att det finns klubbar som fortfarande är medlemsstyrda ute i Europa trots att det är fritt fram att köpa dem (bla. Arsenal och Barcelona). Sen ligger det ju mycket i det du säger att vem vill pumpa in stora summor pengar i en svensk fotbolls klubb?
Jag förespråkar som sagt inte denna lösningen eller någon annan utan ser den bara som ett av många alternativ. Jag tror inte att vänta är det bästa. Sen hade det givetvis varit fantastiskt om fler klubbar kunde gör likt HIF och MFF och satsa mer på yngre talanger. Och varför det inte görs överallt är egentligen väldigt konstigt.
Kanske rädsla för att sponsorer, fans & media ska såga laget då det är ett vågspel att satsa så hårt på unga talanger som särskilt HIF, MFF & till viss del IFG Göborg – blir det en mellansäsong eller t.o.m. en riktigt usel säsong kanske klubbledningen tänker om och panikköper ett halvdussin etablerade spelare för att tillfredsställa ovanstående parter & slippa stå i skamvrån…
För är det något vi människor är dåliga på idag är det tålamodets ädla konst & inte alltid stressa fram lösningar på problem som behöver ta sin tid. Därmed inte sagt att det är samma sak som vänta för det kan man inte beskylla varken MFF eller HIF för att göra, sedan de upplevt dippar de senaste åren i form av nerflyttning & konkurshot men idag står klubbarna som starkaste lag/förening (även om vi med vår taskiga ekonomi nästan mår finansiellt bättre än Babyblått…)
Sorry att det verka som jag upprepade mig i förra inlägget men dök aldrig upp någon text så fick slänga ihop mitt inlägg en gång till på en höft…