Efter HIF:s poäng på Behrns arena funderade jag på om laget skulle vara ensamt i tabellen om att stoltsera med en nolla i förlustkolumnen. Jag är fortfarande osäker på om det är så!
Det finns ett lag till som åtminstone för tillfället också är obesegrade på planen. Fast det kan ändra sig i
sammanträdesrummet. Nu har alla förstått att jag syftar på AIK, som var på väg mot sin första förlust i Södertälje men vid ställningen 1-0 till Syrianska bröts som bekant matchen.
Jag förutsätter att det resultatet fastställs (eller möjligen 3-0) och därmed får HIF glädjen att vara ensamt om att vara obesegrade ännu ett slag. Förhoppningsvis även efter matchen mot Häcken på söndag. Det röda laget får väl demonstrera sin styrka på denna demonstrationernas dag. (Förlåt, det var väl nästan göteborgsklass på den ordvitsen).
Efter att ha upplevt en match på plats (Syrianska på Långfredagen) och en på TV (Örebro på Annandagen) undrar jag varför HIF fortfarande inte får anfallsspelet att fungera. Jag är, precis som Conny själv uttalat, medveten om att Alexander Gerndt har privata problem men om han har några planer på att bli proffs får han nog lämna kvar tankarna på privatlivet kvar i omklädningsrummet. Erik Sundin har inte heller nått upp till sin kapacitet i år men jag tycker inte han har varit mycket sämre än Gerndt.
Rasmus Jönsson har fått ta Eriks plats i anfallet när ”Sudden” byts ut de senaste omgångarna. Även om Rasmus fixade segermålet mot Syrianska så tycker jag inte det har blivit så stor skillnad. Jag är väl medveten om att Rasmus helst spelar i anfallet. En lösning skulle kunna vara att flytta ner Gerndt på mittfältet. Sedan är det hög tid att avlasta Alexander alla fasta situationer. Han behöver inte slå alla hörnor och frisparkar! I synnerhet som han hittills i år haft siktet ställt ett par decimeter (i bästa fall) för högt.
Vi har fått se ett par nya spännande namn redan under de första omgångarna. Både Joseph Baffo och Simon Thern har fått känna på hetluften redan och om man tolkar signalerna från Conny rätt är det dags för Johan Eiswohld att komma in mot Häcken. Han får dock en väldigt otacksam uppgift när han ska ersätta May Mahlangu som hittills imponerat på mig. Men Johan får gärna överraska.
Det vore naturligtvis dumt att kritisera Conny för laguttagningarna efter fyra segrar och en oavgjord, men han får gärna överraska mig (och Häcken) och göra lite ommöbleringar till nästa hemmamatch. Visst är det kul när HIF vinner, men vi vill gärna se lite fler mål också.
Åh nej, jag gillar detta stabila HIF som vi har fått skänkt från skyn i och med Connys ankomst – jag vill inte riskera det för att få se lite fler mål. Tre poäng är fler än fyra mål!