Bakåtsträvare eller idrottsräddare

Riksidrottsmötet närmar sig med stormsteg. Nu står det klart Riksidrottsförbundet går emot sina juridiskt sakkunniga och avståren förändring, detta trots att det både finns önskemål om, och jurister som sagt, att en förändring vore det bästa.

Under försäsongen var det uppe på diskussion senast, jag kommenterade det bland annat och många andra tyckare har både före och efter sagt sitt. Diskussionen handlade om en bolagisering av de svenska idrottsklubbarna. Senast detta diskuterades var alltså i samband med att klubbar så som Malmö och Djurgården (och många, många fler) kom med röda siffror från banken och då skrek många efter en förändring.

När nu Riksidrottsmötet kommer närmre (det är i Uppsala i slutet av maj) hade Riksidrottsförbundets styrelse i uppgift att ta ställning till vad deras juridiska personal föreslagit som den bästa lösningen – att det bara skulle krävas att medlemmarna ägde 34 % av klubben. Nu har beskedet kommit att Riksidrottsförbundets styrelse föreslår att det inte sker någon förändring.

Jag kommer att tänka på det anförande som Lars-Åke Lagrell höll på Skånska Fotbollsförbundets årsmöte i Lund tidigare i år, han förespråkade att den enda förändringen som behövde ske på Riksidrottsmötet är att besluteten borde vara upp till varje enskilt specialidrottsförbund (det vill säga fotbollsförbundet, hockeyförbundet och så vidare). Detta då det inte är en självklarhet att vad som är bäst för fotbollen är bäst för ridsporten till exempel. På Skånska Fotbollsförbundets årsmöte var vi eniga om att detta var bäst.

Men så tillbaka till verkligheten. Det kommer alltså med största sannolikhet inte att ske någon förändring i maj trots att det fanns ganska mycket som talade för detta innan. Precis som innan vill jag se en förändring, ett första steg är att göra det Lars-Åke pratade om. Ge makten till de enskilda idrotterna att bestämma vad som är bäst för dem istället för att fatta ett beslut centralt som kan fördärva för lika många idrotter som det kan gynna.