Det är i sanning en märklig höst för en HIF-supporter. Häromveckan höll jag tummarna för Djurgården i Stockholmsderbyt och på söndag kommer jag att hålla tummarna för MFF. Något som man väl knappast hade räknat med före seriestarten. Men förklaringen är ju så enkel som att AIK, trots Elfsborgs seger i onsdags, kan ses som ett hot mot HIF:s marsch mot guldet.
Om MFF besegrar AIK på söndag – och jag tror att förutsättningarna är goda – så tror jag inte vi behöver bekymra oss mer om stockholmarna i guldracet.
Naturligtvis räknar jag i första hand med att HIF gör sin plikt och tar en gruvlig revansch mot Gais på söndag, för förra höstens snörpliga förlust på Olympia. Den missen var en bidragande orsak till att guldet hamnade cirka fem mil för långt söderut.
Elfsborg ser sig, stärkta av 3-2-segern, fortfarande som en utmanare om guldet och visst händer ”mirakel”/”katastrofer” (beroende på från vems sida man ser det) fortfarande, men dom är ganska sällsynta.
HIF:s förlust i Borås var definitivt ingen katastrof. Snarare ett olycksfall i arbetet. Om Erik Sundin hade ställt in siktet i kängorna lite bättre kunde han ha blivit matchhjälte. Han förvånade mig egentligen mest när han drog på skottet som gick i mål, förvisso via en gultröjad försvarare men ändå. Jag har aldrig sett Erik som någon skarpskytt och tror inte ens han själv gör det. Däremot hade jag förväntat mig att han skulle lyckas peta bollen förbi Elfsborgs-målvakten vid något av frilägena. Vid det allra sista räknade jag med att han skulle dra till vänster om Christiansen och rulla in bollen, vilket hade varit det normala för hans spelstil. Men så blev det alltså inte.
För någon vecka sedan uttryckte jag farhågor om att försvaret tappat i stabilitet sedan Peter Larsson försvann och jag är fortfarande inte nöjd med hur backarna agerar. Att släppa Stefan Ishizaki loss på kanten för inlägg är att tigga om bekymmer. Och att låta Anders Svensson få kasta sig och nicka in sin egen retur är ju inget att rekommendera. Pär Hansson må vara en fenomenal målvakt, men det finns gränser även för vad han kan rädda.
Mot Gais handlar det mycket om att få stopp på Wanderson. Lyckas det är mycket vunnet. Såg för övrigt att Magnus Haglund tänkte ringa till tränarkollega Axén i Gais och ”tipsa om HIF:s svagheter”. Lycka till Magnus. Har du något att berätta om HIF som inte alla övriga tränare i landet redan vet, så tror jag Axén blir så överraskad att han svimmar av chocken.
Tror nog att de flesta tränare har rimligt bra koll på alla motståndare i allsvenskan. Dessutom är jag övertygad om att de flesta tränare inser att det i första hand handlar om att försöka utnyttja det egna lagets styrkor.
Conny Karlsson och P-O Ljung har säkert bra koll på Gais, men de har framför allt bra koll på de egna spelarnas formkurvor. Även om de knappast i förväg hade räknat med att Sundin skulle bränna flera klara frilägen i Borås, lika lite som han själv gjort det. Sådant är svårt att förutse. Nästa gång snubblar han kanske in ett par bollar. Eller så hittar Tomas Sörum luckor likt den mot Mjällby. Men möjligheten finns också att någon av backarna sticker upp och smäller in ett mål. Det har hänt tidigare under säsongen och kan hända igen.
Tjusningen med fotboll är nämligen att det oförutsedda händer oftare än någon kan förutse. Däremot förutser jag att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kan skriva in HIF som vinnare av allsvenskan 2011. Frågan är egentligen bara NÄR det blir klart? Efter hemmamatchen mot Norrköping vore trevligt.
Lämna ett svar