SM-guldet dränker helsingborgarna i ett euforiskt segerrus, konfettin yr fortfarande längs Mellersta stenbocksgatan och Lennart Johanssons pokal står nyputsad och fin i Sverker Eliassons kryp-in. Mitt i all glädjeyra tar jag på mig glasögonen, plockar fram pekpinnen och rullar fram over-headen. HIFs spelare och ledning, sitt ner och lyssna ett tag. Så här tar vi oss till Europas finrum nästa år.
”First we take Allsvenskan, then we take Berlin”, allt enligt Mr. Cohens ord. Att vinna ett allsvenskt guld är stort, men det är ännu större att ta sig hela vägen till ett gruppspel i Europas finaste turnering. Senast ett svenskt lyckades med att ta sig dit hette hjältarna Michael Hansson och Sven ’San-Siro’ Andersson. Nästa år kan mycket väl de heta Pär Hansson och May Mahlangu. Eller kan de det?
Det första och viktigaste är att behålla nuvarande spelartrupp, men även hotta upp den några grader. Hansson och Mahlangu har utan tvekan varit HIFs största utropstecken under året, och att behålla de två guldklimparna borde stå högt på Jesper Janssons prioriteringslista även om det kan bli svårt. Dessutom bör en mittback samt anfallare knytas till di röe eftersom rockaderna de sista omgångarna visade på brist bland bra mittbackar. Dessutom lär Erik Sundin efter säsongens slut stå på Knutpunkten och vänta in första bästa tåg mot huvudstaden och spel i någon av Stockholmsklubbarna. Peter Larsson står inte högt upp på Roland Nilssons lista och bör därför kunna lösas ut. En artist och bollvinnare i Wanderson ser jag gärna i röd dress, även om prislappen kan bli stor. För er som följt de gula uppstickarna Ängelholms FF vet att HIF borde flörta med Sebastian Andersson, ungtuppen som är snabb i vändningarna och har ett avslut av allsvensk klass.
Sedan återstår två viktiga komponenter i bygget mot Champions League-gruppspel. Det första: full fart. Det andra: skynda långsamt. HIFs spel har under Conny Karlssons tid gått till ett bollskickligt lag av internationell touch. Vad som dock ska kommas ihåg är att Örebro borta inte är som Dynamo Zagreb borta. Därför måste antal tillslag kapas ned och bolltempot ökas under försäsongen. HIF har inte råd att ta det lugnt och stå på bollen mot europeiskt motstånd. Fråga de som var på Olympia och såg Standard Liége. Var HIF dock har råd med att ta det lugnt är utanför plan. Förra gången guldet hamnade i Sundets pärla satsades det frisk till Champions league, vilket betalade ut sig. På kort sikt. De ekonomiska förlusterna som då skapades tynger än idag ner klubben. Därför bör HIFs ledning skynda långsamt och inte drabbas av ekonomisk hybris likt Malmö FF förra året. För i slutändan lär inte hjältarna vara mångmiljonköpen utan spelarna vars hjärta bultar rött och blått.
Och för att till slut citera engelsman vars segertecken och cigarr vann ett världskrig: ”Detta är inte början på slutet, det här är slutet på början”.
Bra!
Nu tror jag inte att Mr Cohen tänkte på Allsvenskan när han skulle ta Manhattan men det låter som en tanke. Att erövra Allsvenskan är ju stort och kan vi sedan ta en trippel kanske skulle skaka de europeiska spionerna när det börjar dra ihop sej till spel. Men det gäller att hålla säsongens klass och inte göra som Malmö. Dom hade ju ingen respekt kvar när tabelläget granskades av scouterna i CL.Kanske Vandersson är en lösning och en tuff mittfältare skall bättra på spelet. Om finalen går på Olympia förstår jag att 22:an är befolkad av en massa kändisar,
Wandersson hade inte varit helt fel då han inte bara är en nummer 10-typ utan själv också kan komma på avslut men frågan är vad han & ev. P.Larsson kan tänkas kosta för jag minns allt för väl baksmällan efter senaste CL-äventyret som höll på att kosta hela klubbens existens. Och något sådant vill man inte återuppleva vilket också hade varit en skymf mot det långsiktiga sätt Conny & Co arbetar på…