Ser att bråket efter Kalmar-matchen mellan Rachid och Gashi handlade om att Rachid ville gå offensivt för att öka HIF:s ledning till 2-0 medan Gashi ville spela på säkerhet.
Vet förstås inte om det stämmer men om så är fallet så är det ju lite extra kul att Rachid var mannen som borde ha gjort 2-0 när han kom fri och lyfte bollen över målet. Där var jag helt säker på att HIF skulle stänga matchen och ta ännu en skön seger.
Intressant i sammanhanget är förstås vilka direktiv tränarna hade gett och varför spelarna ens behöver fundera på vilken taktik som gäller?
Jag sökte Conny på torsdagen för att få svaret men lyckades tyvärr inte få kontakt.
Om det råder oenighet inom laget om hur man ska agera i en sådan här situation så blir jag absolut bekymrad.
Jag delar definitivt Rachids tanke om att laget ska fortsätta spela offensivt och även försvara sig genom att anfalla eftersom det är spelet som HIF behärskar bäst. Åtminstone fungerade det bäst förra året.
I år vet jag inte riktigt eftersom laget i flera matcher varit en skugga av förra årets upplaga. Det är klart att det finns förklaringar till att det inte gått lika bra. En är de många nya, en annan alla skador och den tredje det täta matchprogrammet. Men den kanske viktigaste (?) är nog att årets lag inte når upp till samma kvalitet som förra årets?
Även om Sörum och Finnbogasson kommit starkt på slutet så anser jag inte att de är lika bra som Rasmus Jönsson och Alexander Gerndt. Alfreds mål i Kalmar var dock läckert.
Enligt min bedömning är dock ingen av anfallarna tillräckligt snabb på sin position.
Det bär emot att säga det men Malmös seger mot Elfsborg gladde. Mest för att den innebar att Boråsgänget inte drog iväg ytterligare. Men jag är benägen att hålla med Sportbladets Robert Laul om att mycket redan är avgjort i årets Allsvenska. Elfsborg kommer med största sannolikhet att spela hem guldet och ÖSK åker ur.
Att HIF ska kunna blanda sig i guldstriden i höst är nog önsketänkande. Men kanske kan det bli ännu en cupseger? Och medaljer av hyfsad valör?
Önskar också att jag vågade se fram emot CL-kvalet med förväntningar, men med tanke på vad vi upplevt under våren är jag mest orolig. Det krävs förstärkningar för att årets HIF ska ha en chans att hävda sig i internationella matcher.
Med tanke på alla skador/sjukdomar under våren behövs en rejäl kvalitetshöjning på truppen.
Att firma Gashi-Mahlangu inte levererat i samma utsträckning som ifjol beror nog inte på att de båda blivit sämre utan snarare på att laget inte fått vara intakt.
Pär Hansson har också gjort någon överraskande miss i år men är trots det Sveriges i särklass bäste målvakt och fortsätter rädda värdefulla poäng till HIF.
Nu återstår bara en omgång före EM och mot Djurgården måste det bara bli seger.
Det största anledningen till att det går så knackigt är alla skadorna. Kombinerar man det med tätt mellan matcherna så blir alla träningar lidande också. det är ju inte direkt utvecklande.
Att man skulle ha ny spelare visste man. Även att de per definition är av sämre kvalitet än de som lämnar är också självklart. För om de inkommande spelarna hade varit kända som bättre spelare. Då hade de inte heller gått till Allsvenskan (även om det är HIF)