Ett lag i röda tröjor och blå byxor vann välförtjänt EM och tog därmed sin tredje raka titel. Klart att man, som medlem i en klubb med samma dräkt, är nöjd. Och när klubben dessutom tagit fem raka titlar är man givetvis lite extra stolt. Idag börjar andra halvlek av allsvenskan för oss som håller på ”di röe” och det är med stora förväntningar vi ser fram emot omstarten.
Samtidigt finns det en del frågetecken som behöver rätas ut. Viktigast av dem alla är förstås vad tränarbytet innebär. Det hör, ärligt talat, till sällsyntheterna att sådan skiften mitt under säsongen leder till några mer varaktiga, positiva effekter. Oftast beror tränarbyten på panik i föreningen, men jag tycker inte att det handlar om det i HIF:s fall.
Vårsäsongen lämnade förvisso en hel del övrigt att önska. Sex oavgjorda matcher innebar 12 förlorade poäng. Och målskyttet var katastrofalt uselt, oavsett vad Conny och Peo försökte hävda.
Efter Elfsborgs förlust i Åtvidaberg har HIF chansen att vara nio poäng efter de suveräna serieledarna vid seger ikväll mot Gefle. Det är ett avstånd som kan bli svårt att komma ikapp, men om Boråslaget tappat formen under uppehållet så är det sannerligen inte omöjligt. Framför allt måste Åge Hareide och Stefan Schwarz tro på att det går och ingjuta samma känsla hos spelarna.
Många tvivlade på att Spanien skulle försvara titeln när EM inleddes. Väldigt många experter trodde att laget var på tillbakagång och att konkurrenterna, som exempelvis Tyskland och England var på väg att ta över. Vi vet ju hur det gick.
Jag läser en intervju med HIF:s nya tränarduo där båda påpekar att HIF måste spela snabbare och håller väl med. Men jag undrar samtidigt om laget har de spelarna i truppen? Den mest fartfyllde, Erik Sundin, har ju haft ett skadeelände utan lika och saknas även ikväll.
Om Åge-Stefan ska få fart på HIF:s anfallsspel krävs det nog att Jesper hittar rätt, kanske med en sydafrikan? Förstärkningar behövs.
Nu ser jag att Åge också tror på Sörum som en målgörare, eftersom Tomas var betydligt mer framgångsrik på det planet hemma i Norge. Men hur ska de plocka fram den egenskapen i HIF-tröjan? Conny och Peo misslyckades totalt på just den punkten.
Under guldåret 2011 spreds förvisso målskyttet över ganska många men vi hade killar som Alexander Gerndt och Rasmus Jönsson som tog chanserna när de kom. Årets ”skyttekung” i laget, Alfred Finnbogason, har ett målsnitt som inte imponerar på mig.
Seger mot Gefle ikväll är ett krav, men det räcker inte att spöa bottengängen, för att HIF ska leva upp till våra förväntningar. I nästa omgång väntar tuffare motstånd, Göteborg borta. Efter den matchen vet vi om det har vänt åt rätt håll.
Totalt ska fem allsvenska omgångar avgöras innan transferfönstret öppnar den 1 augusti. Dessutom ska HIF klara av den inledande omgången i CL-kvalet.
Räkna med en kort smekmånad för Hareide och Schwarz. De måste börja leverera direkt.
Resultaten igår spelade oss onekligen i händerna och kan mycket väl tänka mig MFF-AIK slutar kryss, så tabellen kan bli en muntrare läsning redan i kväll – men då gäller det att det som “di röe” visade mot FCN & Silkesborg inte var en tillfällighet utan kör vidare på det spåret, och där tror jag tränarbytet kan spela roll som ett sätt att få nytt liv i de rutinerade vinnarskallarna i laget för ingen är väl mätt efter 5 titlar?? Bara kolla på Xavi & gänget att hunger efter mer finns det allltid…
Efter matchen kan jag konstatera att nu har Finnbogason höjt sitt snitt till där jag vill att han ska ligga. Och Wallid Atta cementerade min uppfattning om att han är årets bästa nyförvärv, möjligen konkurrens med Sadiku.
Men det var en fröjd att se laget ikväll. Hoppas att glädjen består efter turen till Göteborg.