Tyvärr kan jag idag inte ge svar på den frågan eftersom jag dessvärre började jaga Åge Hareide ganska sent och då inte lyckades nå honom. Men jag lovar att göra ett nytt försök i morgon så till dess får ni läsare hålla tillgodo med lite tankar jag har inför intervjun ”Åge två dagar efter”.
En fråga som jag gärna vill ha svar på är när det gäller de senaste laguttagningarna, som nog förbryllat en hel del av oss som följt laget en längre tid.
Att Åge och Stefan väljer att rotera bland spelarna och möblera om rejält i startelvan är naturligtvis inget konstigt alls med tanke på det flitiga matchandet med allsvenskan och CL-kval. Åge har ju dessutom själv påpekat vid något tidigare tillfälle att han har tillgång till en bred trupp där flera konkurrerar på samma positioner.
Nej, det jag undrar över är vilket som väger tyngst när han och Stefan väljer startelva. Är det motståndet eller är det de egna spelarnas dagsform?
Det handlar förstås om en kombination av båda men är det en av faktorerna som väger tyngre i vågskålen än den andra?
När Åge bytte ut Sörum redan i halvlek mot TNS var det nog en hel del som lyfte på ögonbrynen. Här har Thomas äntligen lyckats spräcka sin långa måltorka och peta in en boll i nätet och sedan får han lämna plats för Sundin. Det kändes lite märkligt. Min teori är att Åge vill få igång Sudden på allvar. Erik behöver definitivt matchträning, även om han visade sig riktigt spelsugen i Södertälje. Sedan är han ju en annan spelartyp än Sörum eftersom han lever mer på sin snabbhet.
Jag ser honom och Alvaro som ett mycket bra anfallspar eftersom de kompletterar varandra så väl.
Alfred har visserligen levererat en hel del mål i år men det är ju inte klart om vi får behålla honom efter lånetiden gått ut så då känns det ju bra att ha alternativ.
Sedan saknar jag personligen snabbheten hos både Alfred och Sörum. Ingen av dem är någon vinthund precis.
På lördag kommer Norrköping till Olympia och det är en motståndare som det finns anledning att hysa stor respekt för. Av någon anledning, som jag inte lyckats lista ut, har HIF har märkligt svårt för dem både hemma och borta. Kollega Leif Karlsson konstaterade att på de tre senaste mötena har HIF tagit futtiga två av nio möjliga poäng. Jag hade det tvivelaktiga nöjet att se fjolårets båda matcher och blev sannerligen inte glad.
Frågan är nu om Åge och Stefan har hittat ett bättre recept för att spöa ”Peking”, än vad Conny/Peo hade?
En annan fråga är: hur bra är egentligen nästa motståndare i CL-kvalet, polska Slask?
Vi kommer att få en indikation på det nästa onsdag då första mötet spelas, tillika på bortaplan. Om jag tolkat signalerna rätt ska vi vara rätt glada för den spelordningen. Hörde (läste) att det kan vara rätt jobbigt att möta dem på deras hemmaplan. Supportrarna var visst mindre trevliga. Då kanske vi ska vara glada för 0-0 där för att sedan, precis som mot TNS, avgöra hemma? Innebär det att Åge/Stefan kommer att satsa extra hårt på defensiven i den matchen? Och får det i sin tur några följdverkningar på vilken startelva som mönstras på lördag?
Ni ser, det här är bara en massa frågor. I bästa fall når jag Åge under fredagen och kan då leverera svaren!
Hur kan du vara så positiv till Alvaro Santos när du klagar på att Sörum och Finnbogason är långsamma? De ÄR vinthundar jämfört med Alvaro 🙂
Minns du inte Mattias supervolleymål i hemmamötet?? Å andra sidan en av få glädjepunkter i de bägge matcherna men så var ju guldstriden avgjord i returmötet medan mer står på spel för de bägge lagen nu (för mig Peking var i praktiken säkrade allsvenskt spel när vi möttes i höstas…)
Kjell: Alvaro är inte med p g a sin snabbhet utan på sin spelförståelse och som target player. Därför kompletterar han Sundin väl. En snabb och en spelskicklig alltså.
Sörum och Finnbogasson är mer likartade spelartyper även om Alfred är den som gör målen. Ingen av dem är dock särskilt snabb, vilket man ofta ser.
Fredrik: jodå, visst minns jag Mattes kanon. Men den gav ju ingen seger.