Åge Hareide hade all anledning
att se bekymrad ut efter
Djurgårdsmatchen
Om man ska försöka hitta något positivt från lördagseftermiddagens besök på Råsunda så är det första jag tänker på spontant: ”dom hade i alla fall tur med vädret”. Och då syftar jag givetvis på HIF.
Sett ur ett röd-blått perspektiv fanns det inte så mycket mer att glädjas åt. Klart att det var kul att Nikola Djurdjic (bilden till höger) fick göra sitt första allsvenska mål och det var ju en riktig pärla han placerade nere i Djurgårdsmålvaktens vänstra hörn.
Men eftersom målet inte ledde till någon poäng så var det ju inte till så stor glädje.
Apropå djur(inte gården) så uppträdde ungdomarna i HIF:s backlinje inledningsvis som Bambi på hal is. Fan vet om de hade dobbar eller skridskor på fötterna. Det var inte bara Joseph Baffo som halkade runt även om han fick ta mycket kritik på de sociala medierna efter matchen. Nu tycker jag inte att man ska döma honom för hårt. Jag är väl medveten om att han i år inte utvecklats i den takt som vi hade hoppats men han är fortfarande ung och ett framtidslöfte. Det är ju inte heller hans fel att de mer rutinerade backarna är skadade eller avstängda, vilket innebär att pressen växer på honom.
Unge Emil Krafth gjorde sannerligen inte heller någon lysande insats på Råsunda och såväl Loret Sadiku som Jere Uronen har jag sett bättre.
Det som störde mig mycket var att HIF redan i de inledande minuterna skapade ett par riktigt vassa chanser som borde ha omsatts i mål. Och hade ”di röe” fått ledningen direkt är jag övertygad om att matchen fått en annan utveckling.
Nu blev det istället Djurgården som väldigt tidigt kontrade in 1-0 genom synnerligen effektive avslutaren Erton Fejzullahu och då fick hemmalaget råg i ryggen. Visst kvitterade Nikola men den glädjen blev ju väldigt kortvarig eftersom Erton bara fem minuter senare slog in ännu ett ledningsmål för Djurgården.
När vi efter matchen fick statistik som visade att båda lagen hade exakt lika många avslut (14-14) så blev jag överraskad. Det var inte den bilden av matchen som man hade efteråt.
Tyvärr var det snarare så att Djurgårdens seger kändes helt rättvis. Och det medgav ju Åge Hareide också vid presskonferensen efteråt.
Han hade en poäng när han påpekade att ungdomarna i försvaret behöver erfarenhet och rutin och det enda sättet de kan få det är genom att spela. Samtidigt var han förstås medveten om att idag blev orutinen en avgörande faktor.
Kollega Leif, som såg matchen med mig på pressläktaren, ansåg att mittfältarna inte gjorde sitt jobb och det hade han förmodligen rätt i. Min personliga uppfattning är dock att orutinen och osäkerheten från försvaret spred sig genom hela laget. Vi var nog en del som blev ganska överraskade över att Pär Hansson släppte in långskottet som gav 2-1 till Djurgården. Det hade han förmodligen inte gjort förra året?
Efter tre raka förluster (när hände det senast? Bryr er inte om att svara, jag vill inte bli påmind) finns det risk att sviten förlängs. En tuff match i veckan mot Celtic borta följs av ännu ett stockholmsbesök nästa helg, då AIK väntar.
Åge uttryckte en viss oro och den delar jag.
Trots att alla experter höll Djurgården som favoriter i förväg (och med facit i hand hade rätt)så hade jag själv, naivt nog, hoppats att HIF-arna skulle vara revanschsugna och gå in för att äntligen vinna igen.
Det jag fick se på Råsunda gjorde mig lite bekymrad. Jag saknade en del glöd och kämpavilja och fick istället se osäkerhet och rädsla.
Det gjorde mig orolig för fortsättningen. Men Atta är ju tillbaka efter avstängningen och kan ytterligare någon av de rutinerade backarna bli spelklar så löser det sig nog.
Jag vill se ett heltänt HIF mot Celtic – och ett lag som spöar skiten av AIK nästa söndag!
Då vill jag se Nicola fortsätta producera mål.
Ja vad säger man…. Fast jag älskar HIF ändå och hoppas att HIF tar sig ur i vad som verkar vara något av en formsvacka som vi har haft sedan andra halvlek i Borås.
Försvarsspelet påminer om Bosse’s… Saknar CK 🙁
Kan bara rekommendera att läsa Svabs krönika i dagens HD, den är klockren. Ja, Jesper och Paul, att röra om i grytan innebär inte nödvändigtvis att det blir bättre och vill det sig riktigt illa så riskerar HIF att gå miste om nästa års europaplats. Det vore fruktansvärt men trenden är att HIF sedan efter EM-uppehållet har svårt för att vinna de riktigt viktiga matcherna. Och att försvarsspelet varit minst sagt instabilt. Nu verkar även Pär Hansson ha tappat sin stabilitet, som lagets kompetens äts upp inifrån. Finns all anledning att vara djupt bekymrad över att det fanns en helhet som fungerade men att den idag tycks vara mer och mer splittrad.
Inställningen mot Celtic lär inte vara något bekymmer men för att få en positiv aslutning på dessa 2 maxade veckor med många drabbningar krävs en vändning: 1 pinne eller ännu bättre vinst mot Celtic (oavsett om det räcker till CL eller ej) så har vi absolut möjligheten att trycka dit AIK i sista matchen där för vår del, men annars lär det bli fortsatt tungt men i så fall som tur var är det sen landslagsuppehåll så hela HIF-truppen, ledare & klubbansvariga kan snacka ihop sig och lägga upp riktlinjerna för en snygg avslutning på året…