Dags för del 2 i vad regelboken säger och denna gång är det dags för den regel som de senaste åren sprungit ifatt och förbi den annars solklara ledaren “offside” (som vi kommer in på nästa gång mer grundligt än den korta vi hade förra gången). Naturligtvis talar vi om handsregeln. En regel som egentligen är hyfsat enkel, men som det också finns lika många tolkningar av som åskådare, spelare och domare.
Vi kan direkt avfärda “handen utmed kroppen”, “vinner fördel av situationen”, “armen i onaturlig vinkel”. Det som domaren i första hand har att ta ställning till är om handsen är avsiktlig. Om man stoppar bollen eller slår mot bollen avsiktligt så är det bestraffningsbar hands. En hjälp för domarna kan vara “handen söker bollen” eller “bollen söker handen”. Snarlika tolkningar men i det första fallet bestraffningsbar, i det andra inte. Nu stämmer det inte helt och hållet i det andra fallet. Det finns situationer som man kan bli avblåst för där bollen söker handen. Detta går under “om en spelare gör sig större”. Det kan till exempel vara en spelare som står på mållinjen och sträcker ut armarna och sedan träffar bollen armen. Då anses det vara bestraffningsbart.
Men glöm alltså onaturlig vinkel och armen utmed kroppen. I det första fallet kan man fria och man kan också blåsa (även om det är oerhört ovanligt) för hands även om armen är utmed kroppen.
Egentligen tror jag inte just dessa tolkningar i sig är så svåra att förstå men sedan finns det en tredje variant som många har svårt med. Inte minst då det faktiskt kan bli mål. Vad jag vet har det åtminstone funnits två sådana situationer i år, som lett till mål. Den första var i matchen Norrköping mot Malmö där en malmöförsvarare sköt upp bollen på en norrköpingsspelares arm och in i mål. Bollen sköts upp på ett avstånd där det var omöjligt för Norrköpingsspelaren att hinna dra undan handen en sk “oväntad boll”. Det enda man kan invända i det fallet är att Norrköpingsspelaren blev satt som målskytt. Det borde vara självmål eftersom man ju inte får göra mål med händerna eller armarna.
Den andra situationen var nu i helgen mellan AIK och HIF. På deras kvitteringsmål som kommer efter en hörna, räddar Pär och bollen studsar rakt på Martin Lorentzons arm och ner i marken rakt framför hans fötter. Här vill många att man ska blåsa för att han ju får en fördel av att bollen träffar armen men då han 1) inte spelar bollen avsiktligt 2) inte gör sig större för att stoppa bollbanan 3) bollen kom och beräknas som “oväntad boll” så finns det inte något att blåsa för.
Hoppas att detta reder ut en del. Som domare tycker jag att de allsvenska domarna är utmärkta att bedöma detta och jag tror nu att det kan bli lite mer förståelse för handsregelns tolkning.
Bra sammanfattning!