Sist jag var på Skånederby i Malmö så regnade och åskade det rejält. Året måste ha varit 2004 och om jag inte missminner mig helt så slog även blixten ner i några träd utanför arenan och matchen avbröts under en dryg kvart. Det var där och då, som jag, genomblöt och kisandes mot arenans tv-skärm förbarmade mig över Erich Honnecker stadion och svor att aldrig mer återvända förrän de byggde en anständig fotbollsarena. Det tog ett par år, men nu äntligen är det dags igen…
Det är två sargade lag som möts i morgondagens Skånederby. Flera ordinarie spelare saknas utav olika orsaker och formen känns allt annat än förtroende-ingivande oavsett vilket lag man sympatiserar med.
Dagens HIF-träning var annars välbesökt med supportrar som gjorde sitt yttersta för att påminna spelarna om hur mycket dessa matcher faktiskt betyder för många utav oss. Annars får jag motvilligt erkänna att den riktiga derby-känslan inte riktigt infunnit sig ännu. Kanske är det just avsaknaden av så många spelare i båda lagen som tagit ner förväntningarna. Att Malmö inte heller i år har med toppen att göra borde ju inte spela någon större roll, men vi får väl se om känslan är annorlunda när man vaknar imorgon bitti.
Ironiska röster inom HIF:s supporterled anser att Roland Nilsson redan gjort sig förtjänt av priset som årets HIF:are, men frågan kvarstår om han sitter kvar på sin post efter en förlust imorgon, jag tvivlar.
Lämna ett svar