Nikola Djurdjic kom till HIF i slutet av augusti från Haugesund, Norge. Nikola var en notoriskt målskytt i Haugesund med ca 10-12 mål varje säsong. Och redan nu under sin korta tid i HIF har han lyckats glädja fans och klubb genom sina åtta mål i allsvenskan, hittills.
Nicola, när och var började du spela fotboll?
I min hemstad Pirot för tjugo år sen, jag var sex år gammal, hemma i Serbien så börjar man spela tidigt och då spelar man oftast fotboll eller basket. Jag var faktiskt bättre i basket än fotboll när jag var yngre och tyckte att det var roligt, det är en sport många spelar på gatorna i Serbien. När jag kom upp till fjorton års ålder tog fotbollen över och jag valde att satsa på det istället.
Hur tyckte du att ungdomsfotboll och talangutveckling fungerade där?
För min egen del var det tufft eftersom jag alltid har varit liten och smal, de var först när jag kom upp till arton års ålder och skulle gå från junior- till A-laget som det tog fart för min egen del.
Men generellt så har man inte samma förutsättningar i Serbien som man hade behövt, det saknas planer och en bra ekonomi och även om man har väldigt bra tränare i klubbarna så hade det varit annorlunda om man haft rätt förutsättningar.
På vilket vis skiljer sig den skandinaviska och serbiska mentaliteten åt när det gäller att utveckla talanger?
Det skiljer sig väldigt mycket, i Serbien så får man komma upp i A-laget som sjutton eller arton åring om man är riktigt duktig. De är på gott och ont att man släpper fram spelare så tidigt, vissa klarar av det men andra bränner ut sig på tok för tidigt. Här i Skandinavien, framförallt Norge där jag varit ett par år, är man mer försiktig och går den ”långa vägen” med ungdoms- och juniorlag innan man släpps fram.
Hur är kvaliteten på den inhemska ligan i Serbien och hur skiljer den sig från allsvenskan?
Många bra spelare men mentaliteten hemma i Serbien är inte lika bra, om det går bra i några matcher så svävar man lätt iväg. Eftersom det är lite rörigt i landet så går det också ut över fotbollen. Här i Sverige är ligan mer jämnare men de bästa lagen från Serbien är nog fortfarande lite bättre än de bästa här.
Efter tre säsonger i FK Voždovac så gick du till Haugesund i Norge, hur var det för dig att ta det steget?
Jag var 22 år gammal när jag tog steget och ville verkligen lämna då eftersom situationen i landet var tuff och det sista året där var tufft för mig, jag bröt benet tre gånger och kom tillbaka från samtliga skador. När jag kom till Norge så har min kurva bara pekat rakt uppåt och saker och ting har börjat gå bra för mig.
I Norge gjorde du dig känd som en notorisk målskytt, även om du verkar vara mer av en komplett anfallare. Hur skulle du själv beskriva dina egenskaper i din forwardsroll?
Ibland ser jag mig själv mer som en offensiv mittfältare eftersom jag gillar att få mycket boll och vara delaktig i spelet. Men som anfallare bedöms man alltid utifrån hur många mål man gör och för att leverera måste jag ha en spelare bredvid mig som jag klickar med. Då känner jag att man kan spela ut sitt register helt och hållet.
När du gjort tre och en halv säsong i Haugesund så kom du på lån till HIF för att hjälpa klubben i Champions League kvalet. Hur känner du att du trivs i staden Helsingborg?
Nu har jag varit här i två månader och det blir bättre och bättre hela tiden, jag gillar staden mer och mer. Killarna i laget har varit väldigt hjälpsamma i att få in mig i laget och staden snabbt, att Åge och Sörum var här hjälpte också en del, faktum är att jag aldrig har känt mig som en främling här.
Har du hittat någonstans där de säljer ”Burek” här i staden?
Maten är faktiskt det som man saknar mest hemifrån och jag har hittat en hel del restauranger här i staden som drivs av serbiska människor.
Bor du på hotell ännu eller har du hunnit slå dig till ro med boende här i Helsingborg?
Jag hyr en lägenhet nere i staden och har faktiskt Alejandro Bedoya som granne.
Nu när du har spelat både i norska och svenska högsta ligan, hur mycket tycker du själv att ligorna skiljer sig åt?
Enligt mig så är ligorna ganska så lika, den norska ligan har blivit bättre där Molde och Rosenborg slåss i toppen och höjer intresset. Här i Sverige ser man på oss, vi ligger på femte plats men spelar en bra fotboll, det är en väldigt jämn liga och där är många bra lag.
Vad känner du är Helsingborgs styrkor som klubb?
Som ett lag har vi många spelare som är individuellt skickliga, på bra dagar så kan de avgöra en match på egen hand. Vi har en bred trupp och även om någon är avstängd eller skadad kan en lika bra spelare komma in och göra ett bra jobb. Jag tycker att man ska satsa på den här truppen i Helsingborg för här finns väldigt mycket att jobba på. Nu har jag varit här för kort tid för att uttala mig om klubbens styrkor, men det känns som att personerna i styrelsen vet vad de talar om och gör ett mycket bra jobb.
Hur är det att ha Åge och Stefan som tränare med all deras gemensamma erfarenhet inom sporten?
Det känns bra, framförallt för mig har det varit viktigt att Åge kände till mig sen tidigare och han gav mig lite fria tyglar i början. Stefan kommer med många bra tips också och det betyder väldigt mycket för mig.
Fansen älskar dig här och har till och med tillägnat dig en egen ramsa ”Oh ah Nicola”, hur mycket betyder deras stöd? Både för dig individuellt och laget kollektivt.
Jag har nog varit här för kort tid för att någon ska älska en, men jag är en spelare som arbetar väldigt mycket för laget. Man har hört en hel del av sångerna som de sjunger och det betyder mycket, man blir glad att de uppskattar det hårda arbetet som man lägger ner. I min kultur är det viktigt med åskådare, många gånger så tror jag att Serbiens landslag har vunnit sina matcher mycket tack vare stödet som de får från folket.
Eftersom många uppskattar dig som spelare här så är det förstås många som undrar om din framtid i klubben också. Hur känner du själv för en framtid här?
Det har varit en bra tid här och det hade varit trevligt att stanna, men jag kan inte fokusera på framtiden just nu och det var något vi pratade om när jag skrev på eftersom att vi visste det skulle bli många matcher. Om man tänker för mycket på det nu så är jag rädd att det påverkar det sportsliga. Men visst skulle jag kunna tänka mig en framtid här.
Du har under din tid i klubben fått spela med många partners i anfallskedjan, vem av alla dessa tycker du själv att du fungerat bäst med?
För mig spelar det ingen roll, alla är bra och smarta fotbollsspelare och man tänker fotboll väldigt lika. Jag har helt enkelt fått anpassa mig utifrån vem jag har spelat med.
Vem av spelarna umgås du mest med utanför fotbollen?
För det mesta umgås jag med Bedoya då vi bor grannar, ibland även med Jere Uronen och Andreas Lindhe.
Om du skulle bli proffs i en större liga, vilket land och liga tror du hade passat din spelstil bäst?
Tyskland och Bundesliga, jag alltid gillat den tyska kulturen kring fotboll med supportrar och deras sätt att spela. Där är många serbiska fotbollsspelare som gått via Tyskland och sen haft långa och framgångsrika karriärer.
Nu är förstås vår förhoppning att se dig här resten av karriären, men vi önskar dig all lycka och välgång och tackar än en gång jättemycket för att du ville vara med i en intervju för AlltomHIF.
Inga problem, tack själva!
Lämna ett svar