Allt om HIF möter Jonas Ohlander

HIF är en av Sveriges bästa föreningar på ungdomssidan. Dessutom är organisationen runt ungdomarna av högsta klass. Förutom välutbildade tränare har HIF:s ungdomssektion även en egen sportchef – Jonas Ohlander. 

Allt Om HIF fick en lång pratstund med en mycket engagerad ungdoms-Sportchef som brinner för vad han sysslar med och som brinner för de ungdomarna han arbetar med. Och med ett klart uttalat mål med en stark röd tråd i verksamheten har han som ambition att HIF:s ungdomsverksamhet ska bli ledande i Skandinavien.

***

Jonas, för de som inte känner dig personligen, kan du inte berätta lite om vem personen Jonas Ohlander är?
– Jag är en 45-åring som bor ett stenkast från Olympia tillsammans med fru och tre barn och har världens bästa jobb. Har tidigare arbetat inom marknadsföring, men när jag fick förfrågan om att börja arbeta med ungdomar och ungdomars utveckling, var det aldrig någon tvekan, då det är det absolut roligaste jag vet!

Jag är en målmedveten, driven person som älskar att arbeta med ungdomar, det passar mig väldigt bra. Jag tror att det kanske är det viktigaste. Jag blir väldigt engagerad i dem som personer, för jag tycker att det är det som det handlar om.

Innan du började som fotbollstränare, hade du en egen spelarkarriär då?
– Ja, jag har spelat i Ängelholm. Jag är född och uppvuxen där. Jag spelade i Ängelholm till jag var 19-20. Spelade även i pojk och juniorlandslaget.

Flyttade till Göteborg och spelade i Örgryte, men det gick väl inte som jag hoppats så jag bestämde mig för att börja plugga och satsa på den civila karriären istället.

Vad tror du att tränare med spelarbakgrund kan ta med sig för egenskaper in i sitt ledarskap?
– Som spelare har man oftast haft en mängd olika tränare och när man själv funderar över sitt tränarskap så plockar man bitar från dessa. Det är den ena delen. Den andra delen är att om man har varit på den här nivån, man vet vad som krävs på ett litet annat sätt än om du inte spelat alls.

Var hade du ditt första tränaruppdrag?
– I Rydebäck, det var faktiskt i sonens (Lucas Ohlander reds. anm.) lag, och det var när han var runt åtta-nio år. Och det var inte för just fotbollens skull utan det var för att se hur ungdomarna utvecklades. Och det var så roligt att jag fick blodad tand för tränarskapet och började gå utbildningar för att kunna fortsätta med det som ett yrke.

Hur länge har du varit aktiv inom Helsingborgs IF?
– Jag kom till HIF för sex år sedan. Började träna 93:orna och efter två år blev jag tillfrågad om jag ville ansvara för pojk-elitlaget, 10-15 åringarna.

Under din tid i klubben, hur tycker du att man har utvecklat ungdomssidan?
– Det vi ändrade på ganska omgående var att vi började spela i rätt åldersgrupper. Det hade vi inte gjort tidigare och det var ganska rörigt och ostrukturerat.

Dessutom plockade vi bort “föräldrar-tränare”. Det är ingen bra lösning, det har jag ju själv haft erfarenhet utav. Folk pratar ju alltid, och tror att man ger sina egna söner fördelar utav detta och så kan det ju vara, men vi ska inte ha det så. Men för att undvika snacket, så ändrade vi helt enkelt dessa förutsättningarna.

Din roll i klubben är ju lite unik, kan du inte berätta lite om vad det är du gör?
– Tidigare har det funnits olika personer som har haft ansvar för de olika åldersgrupperna. T.ex. en som var ansvarig för 15-åringarna, sedan har du en Tips-Elit ansvarig som ansvara för 17 och 19-åringarna. Dessutom finns det andra personer i klubben som har liksom “halv-ansvar” för andra saker. Sedan har vi ju Hans Carell som är högst ansvarig, men inte för fotbollsbiten.

Så det är klart att det upplevdes som att det var alldeles för många kockar som rörde runt i grytorna och saker kunde hamna mellan stolarna. Men någonstans måste det finnas en röd tråd i ungdomsleden, från 5 åringar upp till 19 åringarna. Det funkar inte om det spretar åt olika håll, allt måste hänga ihop.

I och med denna rollen som jag har, som Sportchef, eller ungdomsansvarig, så har jag fått helhetsansvaret för ungdomsverksamheten, vilket innebär att jag ska vara den som stöttar, utvecklar och sätter krav på våra tränare utifrån vår gemensamma fotbollsfilosofi samtidigt som jag är ett bollplank i många övriga frågor.

Och det nya i det hela, kan låta lite fjantigt, men vi försöker jobba som ett företag, med en struktur med regelbundna genomgångar och uppföljningar.
Jag är med under veckorna och följer träningarna då och då, sedan samlas jag och de övriga tränarna och de informerar mig om lagen, truppen och om spelarnas utvecklingskurvor. Vi diskuterar även helgens matcher och hur vi ska spela och har spelat.

Varje tisdag har vi dessutom något vi kalla utbildningsdag där bland annat fys-tränaren har varit med och informerat om hur man ska träna för att undvika vissa skador etc. Och detta följer vi naturligtvis regelbundet upp och utvärderar.

Vi har som mål att bli lite bättre varje vecka på allt vad vi gör för ungdomarna. allt från saker som kan tyckas små, till större strukturella frågor.

Jag har dessutom hand om det som Carell hade tidigare, förhandlar kontrakt och pratar med agenter.

Min vision i detta arbete är att vi ska förverkliga våra spelares drömmar och det ska vi göra genom att bli en av Skandinaviens bästa ungdomsavdelningar.

Hur många spelare finns det i ungdomslagen?
– Vi har ca 110 spelare i Pojk-Elit, dvs från 12-19 åringar. Och sedan är det ungefär 240 spelare från 5-11 år.

Hur har det gått för U-lagen i år?
– Både U17 och U19 har gjort ett bra år där båda har legat i toppen av sin respektive serie. Dessvärre blev det inte riktigt som vi hoppats i slutspelet eftersom bägge lagen åkte ut i 8-dels finalerna. Det svider…

Finns det bestämt vilka nivåer av tränarsteg som varje tränare ska ha avklarat?
– Ja, vi har en klar utbildningsplan där en tränare i U15 och uppåt ska ha genomgått Advanced, den nästhögsta tränarutbildningen. Vi har dessutom en egen tränarakademi som vi startat upp de senaste åren där vi kör vår “HIF-utbildning”.

En hel del ungdomar fostras väl fortfarande ute i de mindre föreningarna i nordvästra Skåne. Söker sig många själv till er är det ni som fångar upp talangerna och bjuder in dem till provträningar?
– Det är nästan uteslutande så att de flesta själv söker sig hit. Men när det gäller spelare från andra distrikt är det naturligtvis så att vi gör en aktiv insats för att locka dem till oss.

Spontant känns det som att HIF varit mer framgångsrika på att få fram egna försvarsspelare än mittfältare/anfallare de senaste säsongerna. Rasmus är väl undantaget. Men stämmer det och vad beror det i så fall på?
– Jo, det stämmer. Troligen är det mest tillfälligheter men samtidigt försöker vi spela en offensiv fotboll på ungdomssidan, det är prioriterat just för att få fram den typen av spelare också.

Hur fungerar samarbetet mellan ungdoms- och A-lags tränare?
– Det är naturligtvis en väldigt viktig del i arbetet för att det ska bli bra hela vägen. För har vi ett bra upplägg på vår ungdomssida, med en klar röd tråd, då kan det ju inte bli tvärstopp så fort du når a-verksamheten. Det är viktigt att hela klubben hänger ihop. Och det har kanske inte fungerat helt perfekt, alla gånger.

Finns där ett uttalat mål om hur många spelare som ska slussas in underifrån till A-laget varje säsong?
– Det finns inget 100% bestämt mål.

Vem bestämmer vilka spelare som ska flyttas upp till A-laget?
– Det bestämmer A-lagstränarna. Vi informerar naturligtvis om vissa spelare, och de är själva med och ser matcher etc. och därefter bestämmer efter a-lagets behov. 

Jesper Björkman gick ju in och gjorde inte bara en bra insats som mittback men lyckades även bli målskytt i sin debut. Det tyder på att han var väl förberedd när han fick chansen. Hur ser man när en spelare nått dit?
– Det är ju naturligtvis svårt att göra den bedömningen, spelaren måste ju först får chansen att få lite speltid för att man ska kunna göra en bättre bedömning om han har potential för att bli en allsvensk spelare.

Vi gör ju bedömningar om hur bra en U19-spelare är och om han ligger på topp under en längre tid, och den enda chansen att bli bra är att ta vara på chansen att träna varje vecka, och göra bra i från sig. Då är det ju lättare för oss att se vilken potential det finns för framtida a-lagsspel.

Slutligen, till alla ungdomar som drömmer om att bli elitspelare, vad är dina råd till dem?
– Ta ansvar för din egen utveckling, se motgångar som lärdomar, bestäm dig för vad du vill, fokusera och gör vad som krävs varje dag, varje vecka, varje månad!