“Skruva den som Ulrik” – del 2

För 10 år sedan bestämde sig Robert Schuller, hängiven och engagerad HIF:are, tillika tidigare AOH-medarbetare, för att följa HIF under en hel säsong, borta som hemmamatcher. Detta resulterade i en otroligt intressant och fängslande berättelse.

Del 2

År 2000.
Hösten då Sepp Blatter fick slå i skolatlasen och lära sig var Helsingborg låg.

Efter en intressant sejour utomlands kom man då hem till Sundets Pärla igen lagom till säsongupptakten. En viss Nanne Bergstrand hade tydligen kontrakterats och även om få ifrågasatte hans kompetens, tycktes ändå många tvivla på om det var rätt man för HIF.

Många spelare från det forna guldlaget hade lämnat klubben och det var väl inte en allt för angenäm situation att komma till, spelet på plan vacklade också mycket i början och det dröjde väl i stort sett ända fram till att Michael Hansson klippte in 1-0 på Olympia i mötet mot Inter, som grabbarna gick att känna igen. När domaren efter vad som kändes som en evighet väl blåste i pipan så fanns det inte ett torrt öga i hela Helsingborg.

Som den eviga optimist man är så hade man ju redan bokat semester, men istället för att åka till San Siro och uppleva miraklet på plats, hamnade jag istället i en liten Slovensk alpby. Räkna dock med att alla bybor vaknade av mitt skrik när Sven tog straffen. För mig som fick se matchen live på Italiensk tv så var tystnaden från kommentatorernas sida i samma stund, min revansch för att de tidigare hade pratat oavbrutet hela matchen.

***

Kärnan.
Det var i denna vevan som jag utav en slump kom i kontakt med ledande personer i HIF:s officiella supportergrupp Kärnan. Skall villigt erkänna att de tidigare supporterklubbar som funnits på Olympia förr om åren knappast hade fångat mitt intresse. Det tycktes som om det konstant var bråk, antingen interna eller med andra supporterklubbar och våld är inte och har aldrig varit något som jag ansett har med fotboll att göra.

Den första kontakten gav istället ett seriöst intryck och då jag några månader senare fick en förfrågan om vara med och leda föreningen mot rätt väg så tvekade jag aldrig.

Efter att ha blivit invald som ordinarie ledamot i styrelsen fick jag ansvarsområdet skrifter, med huvuduppgiften att snarast möjligt dra igång en medlemstidning, ett sk fanzine. Tillsammans med andra eldsjälar tog skrivandet snart fart och första numret som döptes efter en låt av Helsingborgsbandet Red Stripe Skankers låg kort därefter redo att tryckas, en given succé.

Till dags datum har ytterligare två nummer utgivits och utvecklingen på såväl layout som artikelmässigt har överträffat allas förväntningar. Bland de återkommande inslagen finns förutom medlemmarnas bidrag även artiklar från ordföranden i HIF Claes Johansson, Stefan Christensen /Aftonbladet samt Marjan Svab/HD. Det är min personliga förhoppning att även på sikt kunna inkludera bidrag från de båda andra supporterklubbarna till HIF (HIF´s vänner & Raggeline).

Kärnan bara fortsätter att utvecklas och det är extremt givande att få vara en del av utvecklingen. Medlemsantalet ökar för fjärde året i rad och samarbetet med moderföreningen har aldrig varit starkare. Vissa av de tidigare supporter-klubbar som förknippats med HIF har i folkmun varit synonymt med våld och huliganism. Detta är något som Kärnan inte vill förknippas med och vi jobbar än idag väldigt hårt på att försöka förändra folks inställningar och fördomar till supportrarna på Södra ståplats.

Attityden bland gemene man håller dock på att förändras till det bättre och ett tydligt exempel på detta var när vi efter mer än ett års sökande efter en klubblokal, helt sonika fick tre erbjudanden inom en månad. En klubblokal var en absolut nödvändighet för att föreningen skall kunna fortsätta växa i samma takt, dessutom ger det allmänheten en möjlighet att med egna ögon få uppleva en levande supporterkultur.

Det känns positivt att gemene man nu äntligen börjar få upp ögonen för vad vi står för och inser att det är en seriös förening, med seriösa och dedikerade människor, som leder föreningen mot ett gemensamt mål:
”Att tillhandahålla Helsingborgs IF det stöd som föreningen förtjänar.”

***

Såväl Ola Nilsson som Jozo Matovac lämnade båda föreningen efter förra årets slut. Jozo som tyvärr tvingas avsluta sin karriär pga skada och Ola som inte erbjöds något kontrakt för 2003. Båda, enormt uppskattade av fansen kommer att saknas till kommande säsong. Inte bara pga av deras fotbollskunnande men också för deras inställning och kärlek till klubben och dess supportrar.

Minnet från Jozo´s vansinnesrusch över hela planen, glidtacklingen och framspelningen till Jesper Janssons mål i hemmamatchen mot Rosenborg i CL har etsat sig fast. Detta var säsongen 2000 då Jozo Matovac regerade i Helsingborgs försvar och landslaget kallade. För övrigt samma år som 2m tyskt stål i form av Bayern Münchens Carsten Jancker retfullt enkelt plockades ner av en viss Ola Nilsson. En Ola Nilsson som varit klubben trogen sedan ankomsten från Bromölla 1991, en spelare som alltid givit 100%, för klubben och för dess supportrar.

”The show must go on” brukar man ju säga och även om klubben ej längre anser sig behöva hans tjänster på plan hoppas jag de är medvetna hur stor betydelse han haft/har för klubben.  Om Rio-Kalle Svensson, en annan fd HIF legend kunde äras med en staty på Olympia vore det inte helt orimligt den dag man bygger om södra ståplats att döpa om den till: ”Ola Nilsson Stand”.

 

I nästa avsnitt: […Nu stundar snart den allsvenska premiären och förväntningarna är lika höga som alltid. Trots ett negativt rörelseresultat som med all säkerhet förhindrar eventuella spelarköp känns det ändå rätt positivt…]