För 10 år sedan bestämde sig Robert Schuller, hängiven och engagerad HIF:are, tillika tidigare AOH-medarbetare, för att följa HIF under en hel säsong, borta som hemmamatcher. Detta resulterade i en otroligt intressant och fängslande berättelse.
Turerna kring gamla mjölkkossan har varit många
(mjölken må ha surnat men platsen på gräddhyllan står kvar?)
Torsdagen den 8:e Maj – dagen D – för Helsingborgs IF. Det är då beslutet från elitlicensen blir officiellt och hela Sverige får besked på om HIF även framöver kommer att vara ett allsvenskt lag. Ett ja – vilket majoriteten förväntar sig innebär att man godkänner den handlingsplan som klubben inkommit med och som i stora lag innebär att man efter åtta år skall vara totalt skuldfria.
Ett nej – och årets största derby blir mot IFK Malmö istället för som nu MFF. I och med att det är den första allsvenska klubben som kritiskt granskas enligt gällande elitlicensnormer så kommer utslaget att sätta en nivå för övriga klubbar och det vore djupt beklagligt om man beslutar sig för att statuera ett exempel i fallet Helsingborgs IF.
Skulle Helsingborgs IF bli tvångsnedflyttat pga ekonomiska skäl så tror jag att karusellen bara börjat snurra och att flera andra nuvarande allsvenska lag kommer att följa efter.
Lag som Örebro, Enköping ligger väl närmast till hands för granskning, men även större lag som AIK, Hammarby och Malmö FF kommer framöver att stundtals drabbas av finansiella problem. Det kostar att satsa på framgång och frågan är om priset är värt det ? Ja, enligt vissa och Nej enligt andra.
En klubb som tycks ha en sund ekonomi och sällan gör några uppmärksammade spelarköp är Halmstad BK. De har med facit i hand lyckats bra de senaste åren i allsvenskan men framgångarna i Europa har av förklarliga skäl uteblivit. Man har helt enkelt inte haft den bredd på truppen som det krävs för att konkurrera på den nivån.
Egentligen är det väl bara IFK Göteborg som haft förmånen att under en längre period vara i särklass i Sverige och på så sätt kunde locka till sig de bästa spelarna som fanns att tillgå på den inhemska marknaden. Man fick således en bred och bra trupp till ett billigt pris, i varje fall om man jämför med vad vissa av spelarna sedan såldes vidare för.
Under denna perioden lyckades man vinna UEFA-cupen inte mindre än två ggr (1982 & 1987), en bravad som Svenska lag idag bara kan drömma om. Halmstad, AIK, HIF har alla försökt och för tillfället är det Djurgården som försöker men tiderna då Svenska lag på allvar kunde konkurrera med toppklubbarna i Europa känns tyvärr svunna.
Elitlicensen – bara en ekonomisk fråga ?
Det mesta tyder på att man koncentrerat sig på att klubbarna skall ha en sund ekonomi för att klara av elitlicensens krav vilket iofs är ett tecken på sunt tänkande. Men i mitt tycke borde man även beakta en annan och alltid lika aktuell fråga – planerna. Kvalitén på allsvenska planer är skrämmande dålig, i samband med seriestarten är flera planer oftast totalt ospelbara.
Sundsvall som är det nordligaste laget har ju av förklarliga skäl alltid problem under första hälften av säsongen, i Örebro har man övergett gräset till förmån för konstgräs – är detta en utveckling som vi verkligen vill ha ? Tom nationalarenan Råsunda håller enormt låg klass – Anläggningen är sliten och gräset (?) på planens ena sida har inte sett solljus sedan man byggde arenan.
Undantagen är Skånelagen som tack vare sitt gynnsamma geografiska läge får ett stort försprång på våren. I Helsingborg har man även investerat i en s.k dome (ett plantäckande tält som fylls med varm luft). Just denna variant har visat sig vara utmärkt sätt att skydda gräset från hårda vintrar och större regnoväder. Det är egentligen bara att jämföra planerna i dagens Premier League med dåtidens Division 1 för att man skall förstå varför kvalitén på den engelska högsta divisionen är så enormt mycket högre idag.
Att det sedan finns gott om klubbar med mer pengar än vad som anses nyttigt gör ju samtidigt att man tilldrar sig de absolut bästa spelarna från världens alla hörn.Dock går det ju inte riktigt lika bra för alla – Ipswich Town som åkte ur Premier League förra säsongen dras f.n med skulder som får HIF´s att se ut som kaffepengar.
Jag hoppas i min enfald att Elitlicensens besked blir positivt och att Helsingborgs IF även nästa år finns kvar i allsvenskan. Vidare hoppas jag att Svenska fotbollsförbundet mer fokuserar på att utveckla själva kvalitén på spelet (bättre planer, högre domarstandard etc) istället för att syssla med ekonomiska och juridiska tolkningar. Framtiden för Helsingborgs IF ser tuff ut, men uppgiften känns långt ifrån omöjlig. Bort med byråkrater och sportchefer nu gäller det att kavla upp armarna och börja jobba. – Framgång är tillfälligt – lojalitet för evigt –
***
Mjölkkossan v Al-quaeda (Örebro SK) (2003-05-05).
Örebro och Fredrik Nordback även känd som “Mordback” efter förra säsongens brutala överfall på Michael Hansson kom till Olympia med tre raka segrar i bagaget och nog var de segervissa alltid, dvs tills domaren blåste igång matchen och myten om det nya och underhållande Örebro bara dog.
Att Stefan Lundin skulle ha fått denna intetsägande hord av terräng löpare att spela en teknisk och effektiv fotboll måste vara årets hittills största skämt. Örebro som inför mötet med HIF hade slagit självaste Djurgården fick utstå mycket kritik från Sören Åkerby som i rena ordalag uttryckte sin avsky för deras spelsaboterande.
Uttryck som fotbollsmördare myntades och samma fras kunde även stundtals höras från Olympias Södra läktare. Utan att gå in mer i detalj så kan vi säga som så att Helsingborgs IF mäktade med 20 avslut, dock utan att lyckas få in en enda boll bakom Örebros John Alvbåge som storspelade.
Det nya och underhållande Örebro SK mäktade med ett (!) skott på mål under 90 minuter. Stackars Fredrik Larsson i HIF målet fick lägga sig ner och smutsa ner kläderna bara för att mota projektilen från 25 meter, som när den väl nådde Larssons famn knappt längre hade styrfart.
Till slut så blåste domaren av matchen och 7524 besvikna besökare fick acceptera den bistra sanningen att det finns vissa lag som inte ens vill bjuda till, men ändå ibland lyckas med att kriga till sig poäng. Denna gång lyckades det dock mest på grund av hemmalagets ineffektivitet innanför straffområdet.
Värt att notera från kvällen är att Örebro SK fortfarande är det i särklass tråkigaste laget att bevittna i allsvenskan. Man försöker inte ens bjuda upp till kamp utan går helhjärtat in för att ta kål på all form av underhållning. Tror på fullt allvar att situationen inte var lika alarmerande ens under Dala Dahlqvists ledning och det om något säger väl ändå allt.
Pinsammaste kommentaren för kvällen kom dock från ÖSK tränaren Stefan Lundin: Vi är vana vid att träna på konstgräset, där kör vi mycket på en touch, passar vidare direkt.
Apropå pinsamheter: Svensken som misstänks för samröre med Bin Ladins terrornätverk AlQuaeda och sitter fängslad på Guantanamo Bay, lär i sin ungdom ha spelat för just Örebro men att döpa sin supporterklubb till Kubanerna är väl ändå lite väl magstarkt ?
Helsingborgs IF-Örebro SK 0-0 (0-0)
Varningar:
Helsingborgs IF: T Grönlund
Örebro SK: P Gawelin, G Andersson
Domare: Jonas Eriksson
Publik: 7524
I nästa avsnitt: […I övrigt var det positivt att notera att Kärnan överlägset vann klackmatchen mot Änglarna och fick för första gången ++++ i Aftonbladets matchrapport – om nu det skulle betyda något?…]
Lämna ett svar