Den sista träningsmatchen i Portugal är slut. Och efter att ha bevittnat matchen på en stream som då och då fick för sig att avbrytas kan jag ändå konstatera att HIF fick med sig en poäng efter en mycket väl genomförd match.
Det syntes att det var både den sista matchen på lägret samt att det fanns “revansch” att utkräva från förra. HIF inledde bra med hög press och en hög intensitet. Dock var det Aalborg som gjorde första målet på ett långsskott. Men HIF spelade vidare på samma inslagna väg och lyckades göra både 1-1 och 2-1 innan halvlek.
Dessvärre missade undertecknad bägge de målen (såg dem på repris) för att den halvtaskiga streamen fick för sig att lägga av.
Dryga minuten in i andra gör HIF ett mycket vackert mål där Accam fick sätta den sista punkten på anfallet och göra 3-1. Men HIF såg trötta och slitna ut, med all rätt, efter det 10 dagar långa träningslägret.
HIF har släppt in nio mål på fyra träningsmatcher.
Man kan tycka det är mycket.
HIF har inte gjort mer än 2(?) “forwardsmål”.
Man kan tycka det är lite.
Men det är väldigt svårt att dra några enkla slutsatser från HIF:s träningsmatcher då man inte närvarat på samtliga träningar och samtliga matcher för att se hur spelet utvecklats. Man ska så klart komma ihåg att detta trots allt är träning. Inget annat. Och en korrekt utvärdering av denna träningen förväntar jag mig att tränarteamet har bra och bäst koll på.
***
Nu blir det danskt motstånd även i helgen, FCK borta. Lite kallare klimat än det som varit i Portugal.
Vi får hoppas på liknande värmande spel som i 70 minuter av dagens match, fast då säerkligen i minst 90 minuter lär det behövas – FCK vill säkert vinna sitt genrep i Parken men också oehört viktigt för HIF med en vinst för att få med sig bra förutsättningar inför första cupmatchen…
Nog saknar man Connys fokus på organisation av försvarsspelet, det ser inte alls bra ut och att det “bara” är 2 forwardsmål är inte förvånande med tanke på HIF:s anfallare. Vi ska ha visst tålamod med att ny tränare betyder nytt “tänk” men det var likadant när Conny var ny och han lyckades rätt tidigt få igång ett effektivt spel. Är jag ensam om att se behovet av en anfallare med spetskvalitet?
Fast man kan inte klaga på Accams prestation igår: 1 mål & 1 boll i insidan av stolpen som sen kunde lika väl gått in via deras målis och skottet som gav Matte sitt mål – sen har vi inte ännu sett Simovic i rollen som spets, så jag är mer bekymrad över det defensiva och då speciellt att det tycks bli jätteytor på kanterna mellan ytterbackar och dom 2 offensiva mittfältarna som ligger bakom spetsen: kan det vara att dom söker sig för mycket in i plan och på så sätt lämnar korridoren öppen bakom sig för motståndarnas yttrar & backar att härja fritt?
Ensam om det vet jag inte. Personligen ser jag kanske lite annorlunda på det där med “forwardsjakten”.
Det spelsättet som HIF ska praktisera är inte enbart ett spel där det är forwards som ska göra mål. Då det är två yttrar samt en (så populärt kallat nr.10) som ger understöd i anfallet, och som egentligen kan kallas anfallare i det offensiva spelet.
I dagsläget ger Accam, Simovic och Sörum tre olika alternativ för understödet, och i och med det, tre olika sätt att bygga upp anfallspelet och utnyttja dessa egenskaper, då dessa herrar har olika kvalitéer. Accam; speed, Simovic; längd och Sörum: allround.
Nej, jag är nog ganska tillfreds med hur det ser ut nu. Kom tillbaka i sommar för att stämma av hur det fungerat 😉
Glöm inte vår “targetplayer” Alvaro med sina små nätta vrickningar – en kille man inte flyttar på i första taget och som jag trodde var helt på väg ut ur truppen i fjor. Men framför allt alla inhopp under höstsäsongen visade att han absolut håller sin klass fortarande, så frågan om framgång för nya systemet hänger mer ihop med dom 3 bakom spetsen men också ytterbackarnas position på plan…
Offensiv framgång brukar vanligen hänga ihop med ett stabilt och välorganiserat försvarsarbete om det nu inte är så att spetsen är ovanligt kompetent. Vad jag förstår så har HIF så här långt arbetat mest med passningsspel, rörelse och ett tillslag i de offensiva rörelserna. Jag hoppas att de nu också ger “den trygga grunden” en välbehövlig renovering. Jag sträcker mig gärna så långt som att säga att vad som gjorde det möjligt för HIF under Connys tid att vara ett av landets mest effektivt spelande lag var just den defensiva tryggheten.