Låt oss vakna som serieledare i morgon!

Seger ikväll mot Häcken och HIF befäster den serieledning som laget, tillfälligt (?) tappat när de övriga topplagen redan avverkat sina matcher i omgången. Det skulle i så fall ge tabellraden 6-1-1 och 19 poäng. Men jag tar verkligen inte ut något i förskott eftersom  jag har den största respekt för Häcken.

Visserligen har laget från Hisingen inte imponerat lika mycket hittills i år som man gjorde förra säsongen men underskattning är förmodligen den svåraste motståndaren något lag kan ha.

Däremot är det kul att jämföra säsonger, som jag gjorde i en tidigare krönika. Med statistik kan man dessutom bevisa nästan vad som helst. En intressant aspekt är hemma-  respektive bortastyrka. Häcken har i år inte lyckats vinna någon match än så länge på bortaplan. Medan HIF förlorat en av sina tre hemmamatcher.

Vad säger det? Inte särskilt mycket eftersom vi är så tidigt på säsongen. Men att HIF är ett omvittnat starkt hemmalag, som ytterst sällan förlorar på Olympia, är ju ingen nyhet. Det är sju år sedan HIF förlorade hemma mot Häcken (2006 då gästerna fick med sig 1-3). I fjol blev det en knapp 3-2-seger för hemmalaget.

I fjol var Häcken det målgladaste laget i allsvenskan. I år har laget ingen Warris Majeed och därmed har målproduktionen blivit något blygsammare.

I år är HIF det hittills det lag som gjort flest mål och det är också anledningen till topplaceringen. Lag som gör många mål hamnar oftast högt upp i tabellen. Vilket i sin tur leder till goda publiksiffror eftersom de allra flesta supportrarna vill se mål.

Jag tillhör kategorin som avskyr 0-0-matcher. Det spelar ingen roll hur läckert mitt lag spelar och hur många chanser det skapar om inte nätet rasslar. Men jag vill också se mitt lag vinna. Det gör ont i hjärtat efter varje förlust.

Det jag vill se ikväll är en match där HIF tar tag i taktpinnen från början och för matchen. Gärna ett tidigt mål som gör att gästerna får jaga för då öppnar sig ytterligare chanser.

Jag skulle också unna Mattias Lindström att få fortsätta göra mål. Hans utveckling i år har ju förvånat de flesta och naturligtvis även mig. Däremot hörde jag inte till dem som trodde att han skulle vara slut efter förra säsongen.

Det jag hade väntat mig var egentligen att Roar skulle ha omskolat Mattias till ytterback. Hans glidtacklingar under guldåret 2011 gav mig redan då tankar på att han skulle kunna bli en tillgång på den positionen.  Och med tanke på alla skador HIF haft på försvarsspelare under ganska lång tid är jag förvånad över att ingen annan tänkt på att prova honom där. Men nu är jag inte tränare så förmodligen är jag helt fel ute.

Och jag har absolut inga invändningar mot att han klivit fram som en målspottare av rang. Tvärtom.

Häckens försvar har ett gäng rödtröjor att hålla koll på ikväll. Robin, Mattias och David Accam längst fram. Sedan har vi försvarare som kan kliva fram och nicka mål i hörnor. Och mittfältare som kan avlossa långskott.

Det ser ut att kunna bli en kul kväll på Olympia för er som har möjlighet att vara på plats, och framför TVn för oss som har alltför långt till arenan.

Men låt oss vakna som serieledare även i morgon! Det var en behaglig känsla senast som jag gärna upplever igen. Många gånger