Vem av gubbarna håller bäst?

Det har snackats en del i vår om ”gubben” Mattias Lindströms pånyttfödelse men man kan ju undra varför? Parhästen Christoffer Andersson är ju två år äldre.  En som har ytterligare några år på nacken är den spelare som personifierar måndagens motståndare mer än någon annan, evigt unge Anders Svensson.

Anders, eller ”Taco” som han brukar kallas, är en motståndare som man bör har största möjliga respekt för. Även om karriären närmar sig sitt slut med hyfsat raska steg, så har han fortfarande både teknik och spelsinne i behåll. Och att hålla hög allsvensk klass när man är på sitt 37e år är det inte så många som gör.

I skrivande ögonblick vet jag inte om Christoffer (bilden) är kvitt sin skada och disponibel för spel men visst vore det kul om vi fick se alla ”tre gubbarna” på plan. Christoffers hörnor saknades senast, även om det löste sig ändå.

Statistiken mot Elfsborg talar ju för HIF-seger. På Olympia har Elfsborg inte skördat några större framgångar de senaste åren. Kollega Jimmy Fors informerar om att HIF vunnit de senaste fyra mötena i Helsingborg och precis som han räknar jag med att Roars gubbar gärna ser ”fem-i-rad”.

Apropå Roar så roar det mig verkligen (förlåt alla göteborgare) att se hur finurlig den mannen är.

Motståndarna kan ju glömma alla tankar på att försöka lista ut vilket spelsystem som HIF kommer att använda just i deras match. Roar däremot har koll på motståndarna och väljer system och position för spelarna efter motståndet. Därför har främst Accam och Bedoya fått växla mellan olika positioner i anfallsspelet.

Sedan läste jag att Wallid Atta är sur för att han inte får spela alla matcher. Det tycker Roar är bra och det tycker faktiskt jag också. Om man petas så betyder det att någon annan för tillfället är bättre. Då får man anstränga sig lite mer för att visa att man själv är bäst. Så reagerar och agerar proffs. Och jag är övertygad om att Atta kommer att kämpa för att ta tillbaka ”sin” plats. Vilket givetvis sporrar hans konkurrenter att anstränga sig lite mer.

Loret Sadiku, som för närvarande har platsen bredvid Peter Larsson, har verkligen blommat ut i år. Jag är grymt imponerad.

Lika imponerad är jag av Robin Simovics känsla för målet. Stundtals kan jag tycka att han slarvar med passningar och rent tekniskt, men det förlåter jag gärna så länge han gör mål. Och killen är ju bara i början av sin karriär.

Måndagens match blir viktig eftersom den är en ”sex-poängare”. Förlust och Elfsborg är ikapp, men blir det som vi tror och hoppas seger så utökas försprånget till sex poäng och det skulle vara riktigt skönt.

Sedan har vi ju än en gång hamnat i den situationen att ett lag, Göteborg, i kraft en mer spelad match lånat serieledningen tillfälligt.

Jag vill vakna som serieledare på tisdag morgon och ”förväntar mig därför (likt Lord Nelson en gång gjorde) att varje man/spelare gör sitt yttersta för att ta tillbaka serieledningen!

Om det sedan blir en gubbe eller en spoling som avgör bryr jag mig inte så mycket om.