Strömbergsson i fokus när HIF förlorade för andra gången i år

Helsingborgs IF – AIK
1-2 (1-0)
Olympia, Helsingborg
Publik: 11.535

Det är inte ofta jag skyller en förlust på domaren, men efter att ha sett matchen på Olympia ikväll får jag nog ändra mig för en stund. Kanske är det känslorna som bubblar över så här nära inpå matchen, men jag antar att det är priset man får betala för sitt fotbollshjärta. 

Det var en böljande första halvlek som de 11.535 personerna på Olympia fick se denna kväll, bollinnehavet bytte ägare flera gånger och det var egentligen inget av lagen som tog kommandot mer än det andra. Samtidigt är det alltid svårt att möta AIK, det är förstås ett bra lag, än svårare att möta när de får så mycket gratisskjuts av domarteamet som de fick, börjar tyvärr blir en dålig vana i mötena – förra året missade domarteamet som bekant Accams mål. I motvind kämpade HIF:arna, när den första chansen kom i den 20:e minuten hade David Accam dribblat bort “landslags-Nisse” så att denne sprang ut på östra och köpte korv åt Hamrén, väl förbi spelade yttermittfältaren fram Christoffer Andersson men denne missade bollen helt.

Efter chansen kom det mesta att handla om domare Strömbergsson, som senare skulle komma att bli huvudperson för hela matchtillställningen, som efter ha blundat för ett solklart gult kort på Nils-Erik Johansson istället delar ut ett gult kort till Peter Larsson för att han gjort en klockren tackling på bollen. Det är okej att vara hård, ibland även att ta fel beslut, men då får man som domare också se till att vara konsekvent mot bägge lagen, något Strömbergsson inte tycktes vara. Sekunder efter Larssons gula kort gör Helgi Danielsson ner Gashi på mittplan på ett betydligt mycket tuffare vis än vad Larsson precis gjort, men det räckte med en frispark. Visst ska inte allt fokus hamna på domaren, men om det bara vore så väl, att hans galenskaper stannade här, hade nog ingen skyllt förlusten på honom – nu får man vara ärlig och ifrågasätta vilken färg han hade på undertröjan.

Trots assistansen från domarteamet fick Olympia glädjas i den 32:a matchminuten när Robin Simovic får med sig en hörna. Erlend Hanstveit slår hörnan ute från höger och bollen hittar in till den unge ytterbacken Emil Krafth som med “huvudet” får in ledningsmålet för hemmalaget. Efter en annars chansfattig halvlek var det skönt att få lite fäste i matchen, man hoppades också att målet skulle ge spelarna lite andrum att spela ut hela sitt register. AIK gick ner sig den sista kvarten och det enda man skapade var ett distansskott från Celso Borges i slutminuterna av halvleken där kapten Pär Hansson tvingades till en “tv-räddning”.

När den andra halvleken sparkades igång hoppades man att Roar hade pratat med grabbarna om att ta tag i taktpinnen direkt och sen hålla kvar den undre de avslutande 45 minuterna. Nog var det lagets ambition men åtta minuter in i halvleken går Peter Larsson in tufft mot Henok Goitom och tilldelas sitt andra gula kort för dagen, rött kort och plötsligt försattes hans lagkamrater i en kämpig situation. Loret Sadiku gick ner dit han hör hemma, som mittback, Bedoya tog ett steg ner och bildade innermittfält med Gashi och Simovic fick agera ensam forward.

Det är inte ofta jag ifrågasätter byten, men när man med en man mindre på planen och har 1-0 väljer att ta ut en spelare som David Accam, gör jag det. Så tillbakapressade som man var kunde man inget annat än att spela kontringsfotboll, det borde vara en självklarhet att Allsvenskans snabbaste spelare vore på planen då. In istället för den vindsnabba ghananen kom Mattias Lindström, som även han kan dribbla av “landslags-Nisse”, tanken måste ha varit att försvara ledningen och att Lindström skulle “stänga kanten”. Men rutin hjälpte inte någon när ett inlägg från högerkanten tog sig över hela straffområdet och hittade AIK:aren Borges på den bortre stolpen som sedan gjorde ett drömmål och kvitterade matchen.

Andreas Alm gjorde sedan bort sig i den 83:e minuten när han blev uppvisad på läktaren efter en situation där Bedoya gjorde en eftersläng mot målskytten Borges. Bedoya tilldelades ett gult kort och Andreas Alm delade ut sina åsikter på ett mindre konstruktivt vis samtidigt som han sparkade till något vid sidlinjen, fjärdedomaren tillkallade huvuddomare Strömbergsson och Alm visades upp på läktaren. Väl uppe på läktaren hade han dispyter med HIF supportrar också, men den största effekten gav nog till hans eget manskap eftersom man kort där efter gör 2-1 genom Karikari som utnyttjar en svag insats av Baffo, och tar hjälp av sin hand, och skjuter in bollen i mål. En helt osannolik vändning för Solna klubben, det är bara att tacka domaren som hjälpte er på traven.

På slutet forcerade HIF framåt med allt man hade, men det hjälpte inte mot ett effektivt AIK, tyvärr en nattsvart kväll på Olympia och en än längre resa hem än vanligt för en Lundabo som mig. 

—–          —–          —–          —–          —–          —–          —–          —–

Slutresultat: 1-2 (1-0)

Startelva: Hansson – Krafth, Baffo, Larsson, Hanstveit – Chrisse, Gashi, Sadiku, Accam (67) – Bedoya, Simovic (77)

Avbytare: Danne, Lindström (67), Lindgren, Nordmark (77), E.Andersson, Jarl, Svensson

Målskyttar: Krafth

Varningar: Larsson (2 st), Bedoya, Lindström

—–          —–          —–          —–          —–          —–          —–          —–