Igår gästade Östers IF Olympias gröna gräs och fick som de flesta lag lämna tomhänta, matchen i sig tog 55 minuter innan HIF kom igång på allvar och frågan är om det inte var en utvisning som hjälpte dem till en komfortabel seger.
Det var en första halvlek trög som sirap igår, bortsett från de två tunnlarna Mahlangu bjöd på och det mål som Accam gjorde i slutet av halvleken var det nära på att man somnade på läktaren. Min magkänsla hade sagt att nyförvärvet Arnór Smárason skulle ges chansen från start, dels pga. avstängningsläget men även med tanke på hans kvalitéer. Han fick dock inleda matchen på bänken och bortsett från att Walid Atta ersatte Gashi på innermittfältet mönstrade Roar Hansen en tänkbar elva.
Walid Atta har spelat som innermittfältare när han tillhörde AIK men det kändes väl kanske på förhand som ett konstigt val då där på bänken fanns naturliga innermittfältare som Daniel Nordmark, Elias Andersson och Rasmus Lindgren. Men med facit i hand kan man ändå konstatera att det utifrån ett taktiskt perspektiv var oerhört konstruktivt och smart, han vann det mesta i luftväg och tog det defensiva arbetet på ett mycket imponerade sätt. Man får också ta hänsyn till att han varit borta från fotbollen ett tag med sin fotskadad, men gjorde ändå 90 minuter igår.
Peter Larsson har varit saknad i backlinjen, han är en ledare i gruppen och hans återkomst i startelvan har varit efterlängtad, tillsammans med Loret Sadiku utgör han definitivt det bästa mittlåset i allsvenskan just nu. Att laget är säkra bakåt skapar en större trygghet för spelarna framåt och ger dem självförtroendet att vara kreativa och produktiva. Den av alla spelare i backlinjen som tagit störst steg i år är utan tvekan Emil Krafth, vilken hög europeisk nivå han håller, det var också tack vare honom det första målet kom till. För när alla andra stod och beundrade de vackra molnen på himlen tog han en ”idiot-löpning” och hann upp en boll som föranledde till 1-0.
Den första halvleken slutade i dur och det var på precis samma vis som man inledde den andra också, vad Roar säger i halvtid får uppenbart HIF spelarna att höja sig ytterligare en nivå, i alla lägen. Östers lagkapten Denis gjorde en dum grej när han snackade sig till två gula kort bara åtta minuter in i halvleken, vilket givetvis blev ett frikort för hemmalagets vinst. Att ge Sveriges bästa hemmalag den möjligheten är inte det smartaste, men det är jag övertygad om att Velic själv är fullt medveten om. Senare i matchen kom även Christoffer Andersson till att dra på sig ett onödigt gult kort vilket var hans andra i matchen. Det var förstås tråkigt att ”Stoffe” som efter att ha gjort två mål efter Velic utvisning själv blev utvisad, det medförde att han fick lämna planen utan den ”matchhjälte” titeln han förtjänade.
Avslutningsvis fick vi se nyförvärvet i action, först som anfallare jämte Robin Simovic på topp för att sedan efter ”Stoffes” utvisning ta klivet ner som högermittfältare. Det var en kreativ och pigg inhoppare som gärna ville visa upp sina kvalitéer för sin nya hemmapublik. Han hade ett gott läge att göra mål, efter endast en minut på planen, men istället var det tidigare nämnda ”Stoffe” som gjorde 3-0 målet genom en snygg bicykleta, helt okej det också. Efter att ha sett Smárason i action är jag inte särskilt orolig över att tomrummet efter Bedoya inte kommer att fyllas. Jag konstaterar istället att Jesper Jansson än en gång har lyckats med att hitta rätt spelare för klubben.
Lämna ett svar