Toppen mot botten – det kan väl bara sluta på ett sätt? Allt annat än HIF-seger när den uppskjutna matchen nu äntligen ska avgöras vore förstås en första klassens skräll. Men jobbet ska göras och hemmalaget, som kämpar för sin allsvenska status, kommer naturligtvis att göra allt för att ta poäng.
För HIF betyder segern inte bara att man återtar serieledningen utan också att laget skaffar sig ett utmärkt läge inför den kommande, andra seriefinalen mot IFK Göteborg. Segrar mot både Halmstad och Göteborg skulle ge MFF något att tänka på. Jag är fortfarande övertygad om att Malmö blir HIF:s tuffaste konkurrent om guldet i höst.
Samtidigt som jag skriver dessa rader sitter svärfar, 92 år, och följer spänt de svenska damernas utklassning av Island i EM, en match som boliviansk TV av någon anledning som jag inte förstår sänder. (Jag trodde att intresset för ett europeiskt dammästerskap skulle vara tämligen obefintligt här i Bolivia, men hade uppenbarligen helt fel).
Själv ägnar jag EM-matchen mycket måttligt intresse men ser gärna att HIF visar samma effektivitet mot Halmstad, som uppenbarligen Sverige visat mot Island.
Den som jag är nyfiken på i Halmstad-matchen är i första hand isländska nyförvärvet Arnor Smarason. Det är väl högst troligt att Roar låter honom spela från start i den här matchen och då får vi en bättre bild av hur bra han egentligen är. Vi är många som har höga förväntningar på honom.
Däremot är det väl tveksamt om det senaste nyförvärvet, Ema Boateng från Ghana, får göra debut? Möjligen ett inhopp på slutet är mitt tips.
Eftersom tvåmålsskytten Christoffer Andersson avrundade med att dra på sig ett rött kort mot Öster lämnade han förmodligen plats för polaren Mattias Lindström, som ju var avstängd i den matchen.
Noterade att ”junioren” Mattias hittat tillbaka till målformen när han spelade i ungdomslaget senast och räknar därför med att han inte bara återfinns på sin högerkant när domaren l blåser till spel på Örjans vall, utan även att han återupptar målskyttet, som ju tagit paus efter den eminenta inledningen i våras.
Robin Simovic har visserligen gjort ett riktigt bra debutår i allsvenskan, men hittills har han varit lite ojämn. Det är i och för sig helt naturligt med tanke just på att han är ny i allsvenskan. Jag ser fram emot att han fortsätter att utvecklas och blir jämnare.
För övrigt så är ju transferfönstret fortfarande öppet och då kan det vara kul att notera att olyckskorparna som trodde HIF skulle bli av med ett antal spelare hittills har fått två nya och bara blivit av med en, Bedoya. Det kan fortfarande hända saker men jag känner mig ganska lugn.
Kollade nyligen hur det ser ut på kontraktsfronten för HIF och det ser ganska bra ut. Ett par som sitter på utgående kontrakt är Christoffer Andersson och Erlend Hanstveit. Jag skulle bli förvånad om HIF inte vill förlänga med Christoffer ett år till, med tanke på den form han visat. Förmodligen väljer man att behålla Hanstveit också även om Jere Uronen rimligtvis är tillgänglig 2014. Erlend gör ett gott jobb.
Rachid Bouazan sitter också på ett utgående kontrakt och även om han i sina bästa stunder är en tillgång på kanten så tror jag han försvinner. Han har ju inte saknats nämnvärt eftersom David Accam gjort sådan succé.
Avslutningsvis så måste jag få uttrycka min beundran för Alvaro Santos. En fantastisk kille och fortfarande en underbar fotbollsspelare. Kul att han fått plats i startelvan de senaste matcherna
Lämna ett svar