IFK Göteborg – Helsingborgs IF
2-4 (2-2)
Publik: 14712
Gamla Ullevi, Göteborg
Det allsvenska toppmötet blev en händelserik tillställning som bjöd åskådarna på totalt sex mål och en matchbild med två ansikten – som så många gånger annars med Helsingborgs IF anno 2013.
Matchen spelades inför nästan femton tusen åskådare på en blöt plan efter det ovädret som varit i Göteborg de gångna dagarna. Starkast i inledningen och större delen av den första halvleken var hemmalaget som förfogade över taktpinnen och skapade mängder med chanser. Att Göteborg innan matchen inte hade vunnit mot Helsingborg på femton möten i allsvenskan var otänkbart sett till matchbilden, än mindre efter Robin Söders drömträff som resulterade i 1-0 i den 22:a minuten. Efter en fast situation hamnar bollen vid 22åringens fötter och han vänder bort Simovic innan han drar iväg en pärla mot krysset och ser till att göra mål för femte matchen i rad.
Dansken Lasse Vibe gjorde debut i IFK Göteborg och vilken debut han gjorde. Han bjöd vänsterkanten i Helsingborg arbete i 90 minuter och det var även han som låg bakom det andra målet i den 26:a minuten när han tog sig mellan Sadiku och Hanstveit och frispelade sedan Hysén som enkelt stötte in 2-0. Vid ställningen 2-0 gjorde även Jakob Johansson mål för hemmalaget men vinkades felaktigt av, ett domslut som kom att visa sig vara direkt avgörande för den följande matchbilden. Helt plötsligt vaknade Helsingborg till och bollarna ”studsade rätt”, som till exempel i den 42:a minuten när bollen via ribban och Sadikus hand studsar ner på hans fötter och in i mål, reducerat.
Bara 3 minuter senare kvitterar HIF genom David Accam som blev framspelad av Mattias Lindström som med ett lågt inlägg slog bollen snett inåt bakåt till en friställd Accam som klipper till direkt – kvitterat. Givetvis var det viktigt för Roars manskap att få in de två målen i slutet av halvleken, annars hade det varit tungt för dem. Extra jobbigt lär det däremot ha varit för Stahre och co att dras med tveksamma beslut men det är en del av fotbollen, att ställas inför olika momentum i matchen.
Efter den fantastiska återhämtningen i första kom Helsingborg ut med ett stärkt självförtroende till den andra och med ett mer kompakt försvar skapade man en ryggrad för de offensiva spelarna att vara än mer kreativa framåt. Det tog bara sju minuter in i halvleken innan Mattias Lindström fick utöka målskyttet för bortalaget. På halvvolley drog Ödåkrasonen iväg en pärla som gick i en båge över Alvbåge i Göteborgs mål och plötsligt var det HIF som var i ledning för första gången i matchen.
Det var glädjande att se Smárason idag, för att inte ha spelat match sen i maj månad (innan han kom till HIF) får man nog ha tålamod med matchtempot, men spelet idag lovade gott och det känns som att han kommer mer och mer in i det. Samarbetet med de andra offensiva spelarna blir bättre och bättre och man ser redan nu fram emot nästa match för islänningen. Även Atta gör det bra i sin nya roll, men han ådrog sig ett gult kort i andra halvlek vilket innebär det tredje för året och en avstängning väntar mot Djurgården i nästa omgång. Det öppnar förstås för Rasmus Lindgren, men frågan är om Roar vågar kasta in honom i hetluften, eller om han väljer ett säkert alternativ och flyttar upp Sadiku och låter Baffo spela intill Larsson igen.
I den 67:e minuten kom det gamla gardet in i matchen, Chrisse och Santos byttes in istället för Smárason och Simovic. Den gamla anfallaren Santos kom att vara delaktig i matchens sista mål när han drog åt sig uppmärksamheten av tre IFK spelare och frispelade David Accam som inte gjorde ett misstag mot Alvbåge. 4-2 och det punkterade matchen på övertid, trots att IFK de sista tio minuterna hade åtta man på offensiv planhalva kunde HIFs kompakta försvar stå emot det massiva trycket.
Nu har Helsingborgs IF gjort mål i 38 raka matcher, man har inte förlorat mot IFK Göteborg på 16 matcher i allsvenskan och framförallt har man varit SERIELEDARE i 11 raka omgångar. Min kollega Fredrik Ymer sa att det här skulle bli ett bra år för oss HIF-are och det går väl knappast att förneka det längre.
Slutresultat: 2-4 (2-2)
Målskyttar: Sadiku, Lindström, Accam x2
Gula kort: Gashi, Smárason, Atta
Startelva: Hansson – Krafth, Sadiku, Larsson, Hanstveit – Lindström, Gashi, Atta, Accam – Simovic (67), Smárason (67)
Avbytare: D. Andersson, Santos (67), Baffo, Lindgren, Nordmark, C. Andersson (67), D. Svensson
Efter ca 40 minuter var jag beredd att underkänna Sadiku, Atta, Accam, Smararson och Simovic och hur Roar tänkte när han åter satte ihop laget? Såg en svag Sadiku, en Atta som inte hörde hemma på mitten, en Smararson som jag inte förstod vad han gjorde, såg ingen Accam och Simovic lyckades sällan med något.
Efter 45 var jag stum av HIF:s plötsliga kvittering och det momentum som de tydligen skaffade sig.
I andra halvlek spelade Sadiku med timing och auktoritet. Smararson löpte mer rätt och fick ut mer av sitt arbete, Atta växte i de defensiva och igår så viktiga momenten. Accam vaknade och spelade ut ju längre matchen gick. Simovic aningen bättre. Och Roar gjorde två riktigt kvalificerade ändringar!
Herregud, vilken match! Vilken vändning! Så HIF växte! Imponerande!
Nu hoppas jag att laget startar sina matcher bättre framledes.