Mattias Lindström gör kanske sin bästa säsong under spelarkarriären och gjorde igår sitt sjunde mål för året och vilket drömmål det var.
*****
Vilken match ni gjorde på Gamla Ullevi igår kväll, har pulsen hunnit gå ner än?
Det var en underhållande match som förmodligen hade det bästa, det var rättvist att vi vann till slut men vi hade väl en del tur i första halvlek. Vi kan inte dominera en match på Ullevi i nittio minuter som vi gör hemma på Olympia. IFK Göteborg hade innan matchen bara släppt in tre mål på hela säsongen på hemmaplan men vi gjorde fyra igår. Det visar att vår offensiv definitivt är allsvensk toppklass när den är som bäst.
Vad tänkte du under matchens första fyrtio minuter?
Jag tycker ändå att de första tio minuterna stod både vi och Göteborg och kände på varandra, sen tog de över och vi sprang och sprang och sprang framförallt fel. Vi skickade bara iväg bollen när vi fick tag i den, sen gjorde de mål två gånger om innan vårt ”skitmål” kom, sen såg man på dem att de började hänga mer och mer. När vi sen gör vårt andra mål, ett väldigt snyggt anfall för övrigt, ser man att de börjar gräva ner sig totalt, i andra halvlek bjuder vi på en ren överkörning. Det var väl lite tur men och andra sidan får man aldrig lov att ge upp i en match.
Efter den fantastiska upphämtningen under de sista tre minuterna av första halvleken var det du som gjorde det viktiga 2-3 målet i början av andra, kan du berätta om målet utifrån ditt perspektiv?
Jag ser att Gashi ser mig gå i djupled, något vi talat om i halvtid att vi skulle göra om vi ville få hål på dem. Gashi slår en perfekt boll och jag ser i ögonvrån att det är något gult som är ute och jag tar för givet att det är Alvbåge och drar till direkt, jag får en perfekt träff på bollen och den sitter där.
Hur var sedan känslan när David Accam punkterade matchen på övertid?
Jag sa det tidigare idag att det var samma känsla som när vi mötte Gais och säkrade guldet 2011, den känslan fick jag som spelare och jag tror att supportrarna kände igen just den euforin man kände då. Det var aldrig något snack om att vi skulle vinna för de gick verkligen på knäna och hade ingenting alls under de sista tjugo, men det var ändå skönt att vi fick in det där sista målet.
Efter matchen ställde du frågan om hur det gick i MFF matchen, var det HIF:aren inom dig som talade eller tänkte du enbart på tabelläget?
Haha, nej det var HIF:aren inom mig som talade och det är väl ingen hemlighet att man blir glad när konkurrenterna och MFF förlorade så det är väl ingenting konstigt med det kan jag tycka.
Du gör kanske en av dina bästa säsonger, vad anser du själv är skälet till din nytändning?
Det är väl en liten mix, framförallt har jag tränat mycket hårdare och mentalt bestämt mig för att visa att jag fortfarande håller på en hög allsvensk nivå trots att man börjar bli gammal. Sen spelar det såklart in att Roar tror på mig i rollen som offensiv mittfältare och det skapar ett självförtroende att våga göra grejer.
Hur ser du på det övertaget som ni har skapat er själva med fem poäng ner till tvåan i allsvenskan?
Vi har varit i den situationen tidigare och då var det Malmö som vann guldet, det är såklart en härlig roll att ligga i toppen med ett par poäng tillgodo men det kommer inte att bli något tio poängs glapp, det är allsvenskan för jämn för. Man ser däremot att det börjar dela sig mellan Europaplatserna och resten av allsvenskan, vi är med och slåss där uppe och det är det viktigaste tycker jag.
Vad är då den största skillnaden mellan årets upplaga av HIF och tidigare års upplagor?
Det är en lagmaskin i år med lite andra spelartyper och som spelar på ett annat sätt. Det som blivit bättre de sista åren är att vi har fått in en vinnarmentalitet i Helsingborg som vi inte haft tidigare och det är väl det främsta skälet att man kan vända och vinna en match på bortaplan som vi gjorde igår. Att man har den mentaliteten med sig på träningar och matcher gör att man hela tiden vill gå framåt, det är något som vi äldre arbetat med länge men det börjar sätta sig nu.
Lämna ett svar