Början på allt

Det gick en kollektiv suck genom i stort sett hela HIF igår när Gefles målvakt bjöd på ledningsmålet med en timme spelad på Strömvallen. Äntligen studsade bollen Helsingborgs väg igen.

Det var nog mer än mina ögonbryn som höjdes när laguppställningen tillkännagavs inför matchen mot Gefle. Sadiku gick in på mitten bredvid Gashi och Hanstveit tog Sadikus plats på mitten i backlinjen. Det var väl det minst uppseendeväckande i uppställningen. Ema Boateng stod över på grund av att han fått en smäll på lördagens träning, men det ska inte vara speciellt allvarligt. Men att Simovic, som haft förtvivlat svårt att få till det de senaste omgångarna fick starta var däremot något som jag funderade mycket över. Men jag måste ge det till Roar att resultatet kom och det är det som räknas. Även om det kom till skänks av en målvakt som verkade ha såpa i handskarna.

När den där bollen som Khalili slog in såg ut att bli till en tämligen enkel räddning så svor jag lite för mig själv. Det är ju just sådana chanser som man måste ta mot lag som Gefle. Oavsett vad man tycker om dem så kan man inte ta ifrån dem att de gör det bra. Speciellt hemma på plastmattan som glänser i solen. Jag förstår varför åskådarna som åker dit har solglasögon på sig. Det räcker inte med keps för ljuset reflekteras i plasten på man blir bländad ändå.

Det var på en fast situation som Gävlelaget kunde ta ledningen när Orlov nickade in en hörna, och jag tänkte att nu är det kört. Ett Gefle i ledning, på hemmaplan, mot ett formsvagt lag. Men ack vad jag bedrog mig. Helsingborg visade att viljan finns där, man kämpade sig in i matchen igen och därmed var man kvar i guldstriden också.

Jag har checkat ut från mitt illusionshotell. Det är en rad från Petters låt Början på allt, den raden beskriver lite av det HIF jag såg igår. Tillbaka var den höga pressen och lite av den rörlighet som funnits där under våren. Lite mer av jobbet gjordes helt enkelt. Men det dröjde ända till den 60e minuten innan det släppte. Gefles målvakt kommer drömma mardrömmar om bollar som tappas in. För det blev ju ett självmål av det, även om Simovic var där och var högst bidragande till att målvakten började fumla. Efter det var det inte så mycket tal om var poängen skulle hamna. Man såg att axlarna sjönk på spelarna och helt plötsligt började passningsspelet flyta mycket lättare. Denna matchen kan vara början på allt. Laget slutade drömma om vårens spel och insåg att för att få tillbaka det behövs det jobb. Jag ska inte säga att laget inte har jobbat tidigare, skillnaden igår var att man jobbade för varandra istället för att skapa allt själv.

Nu väntar Brommapojkarna på hemmaplan kommande fredag. Det är ett alldeles ypperligt motstånd för ett lag som är på väg att hitta formen igen. Förvisso kommer BP göra vad de kan för att klara kontraktet, men det betyder att de måste gå framåt. Det kommer straffa sig, speciellt om Boateng finns på banan vilket jag hoppas. Accam får vi nog vänta på minst en match till innan han återkommer.

Kanske hade Simovic varit hjälpt av att spela matchen mot Härnösand. En enkel match där man får göra ett mål och ha lite skoj. Men målet som han blev krediterad för kanske kan hjälpa honom att lyfta blicken och räta ut gamnacken som han tyvärr dras med för tillfället. För en Robin Simovic i form hade varit härligt att ha med sig i Skånederbyt som väntar om bara ett par omgångar.

I söder gjordes enligt tidningarna ett guldryck igår. Poängskillnaden är den samma, målskillnaden är ett mål mindre nu men fortfarande till HIFs favör. Ryck?