Född: 09/11/1962 London.
Bor: Nordöstra London
Familj: Gift med Liz sedan 25 år, Annie 26 (född i Helsingborg), Rosey 20, George 13.
Yrke: Byggnadsinspektör
Karriären i siffror:
1976 –1982 Tottenham Hotspur.
1982 –1983 HIF
1983 – 1990 Enfield Town (Non League)
1990 – 1991 Gravesend & Northfleet (Non League)
Hur kom det sig att du hamnade i just Helsingborg ?
1982 befann sig Storbrittanien i en lågkonjunktur och många spelare släpptes då från sina kontrakt när klubbarna tvingades slimma sina trupper. Steve Perryman som då var lagkapten i Tottenham rekommenderade mig till någon av sina kontakter i Sverige och någon av dem var uppenbarligen bekant med Thomas Borg.
Har du några speciella minnen från denna tiden som du vill delge oss ?
Jag har många fina minnen från då och ser idag tillbaka på det som en rolig period i mitt liv. Min äldsta dotter Annie är född i Helsingborg. Det var faktiskt en barnmorska från Blackpool, vid namn Linda Kvist, som hjälpte till vid förlossningen. Minns än idag hjälpsamheten och det goda bemötandet vi fick.
Jag minns att vi slog Landskrona hemma på Olympia med 1-0 (Ulf Nelson målskytt) och på träningen dagen efter saknades halva truppen pga firandet kvällen innan. Detta var lite annorlunda mot vad jag varit van vid. Vid ett annat tillfälle flög vi upp till en bortamatch mot Sleipner och 16-mannaplanet som vi färdades i skulle jag inte vilja återuppleva.
Har spenderat en afton i Helsingörs häkte tillsammans med en lagkamrat och en gemensam vän. Detta efter en kväll på stan ha trimmat upp tullen, men som tur var så släppte de oss dagen därpå utan påföljd. (Stefan you were so rock-n-roll! Get in touch.)
Det tog en stund att vänja sig vid att ha kvinnliga journalister i omklädnings-rummet direkt efter matchens slut och vi hade även en kvinnlig fysioterapeut (Eva Andersson). Att bli introducerad för styrelsemedlemmar och deras fruar, lättklädda, på en strand på Bornholm i samband med ett träningsläger var också en ovan situation.
Ytterligare en skillnad som jag upptäckte var att när man köpt en runda öl till polarna inne på Charles Dickens så fick man grannt sitta där med tomt glas. I Sverige köpte man tydligen inte rundor.
Thomas Borg och hans fru Britt-Marie minns jag mycket väl än idag, de gjorde verkligen sitt yttersta för att välkomna mig. Detsamma gäller för Bo Wilhemsson och hans fru Karin.
De spelare som etsat sig fast mest i minnet är Kalle Stridh, han körde bara ner huvudet och satte fart, han hade tydlig målkänsla. Sven-Åke Landgren är nog annars en av de skickligaste spelarna jag spelat med och då har jag ändå tränat med såväl Ardiles som Hoddle. Han hade alla deras egenskaper samt bättre kondition och han borde kunnat gå ännu längre.
Minns även Pat Jörliden och Sven Johansson på mittfätet – bra killar. P-O Olsson och såklart Roland Nilsson som sedermera fick en bra karriär i England. Målvakten Birger Johansson, vars fru Anne också var en duktig fotbollsspelare. Backarna Nelson och Nielsen och självklart stans bästa bröd och kakproducent ( Man City’s Tommy Hutchinson look-alike) Bo Wilhelmsson!
Jag spenderade mycket tid tillsammans med Bo och hans familj. Som utöver att vara en bra fotbollsspelare även kunde laga mat, baka, fiska och segla. Dessutom räddade han oss vid ett tillfälle från en giftormsattack.
Lagledaren Bertil Hansson som höll på Stoke City och Harald Roos var två riktiga gentlemän och Mr Fix-it-guy Lars Olsson hjälpte till med min anpassning. Minns speciellt när han hade ordnat en bil till mig. Kommer inte ihåg modellen direkt, men den fungerade även när jag vid ett tillfälle fick växelspaken i handen.
HELSINGBORGS IF – 1983
Målvakt: Birger Johansson
Backar: Mikael Martinsson, Mats Svensson, Dan Hedin, Lars Möller, Ulf Nelson, Zoran Kacaniklic, Urban Stoltz, Stefan Lind, Ulf Nielsen.
Mittfältare: Henry Rosendahl, John Cooper, Albert Gudmundsson, Sven Johansson, Mats Nygren, Mats Andersson, Mikael Ahlberg, Pat Jörliden, Bo Wilhelmsson.
Anfallare: Kalle Stridh, Pär Olof Ohlsson, Sven-Åke Landgren, Tommy Åkerberg, Tomas Sjöberg.
Tränare: Tomas Borg / Lagledare: Bertil Hansson
John Cooper avslutade sin karriär 1991 drygt 29 år gammal. Hans sista klubb blev Gravesend and Northfleet .
Brilliant!
Tack för din tid i HIF Mr Cooper, all lycka i framtiden.
Mycket trevlig läsning!
Denna länk kom till mig via New York där min son bor. Det var extra roligt att läsa detta eftersom det är jag som var barnmorska när Annie föddes. Jag skulle gärna vilja säga “hej” till John. Om ni på HIF kan lämna hans mail adress till mig vore det kul!
Linda Kvist.
Hej Linda, du har mail..
We aim to please 🙂
How kind! Thank you!
Linda.
Tack för en trevlig läsning. Bo och jag träffade nyss familjen Cooper i London. Vår yngsta son har bott hos dem i två månader när han letat lägenhet. Tiden i HIF var kanon. Jag minns mest tränaren sump Hugo. Vi fruar fick åka med i bussen till bortamatcherna. Hälsningar Karin Wilhelmsson Norrköping.
Hej Karin! Du får hälsa hela familjen från mig!
Leif Karlsson