BK Häcken – Helsingborgs IF
3-2 (1-0)
Publik: 3077
Rambergsvallen, Göteborg
Frågan var inför matchen huruvida Helsingborg lyckats träna ihop laget under landslagsuppehållet. 5-0 vinsten i våras var glömd för traditionens makt är stor sägs det. Och traditionen säger att HIF vinner inte på Rambergsvallen.
Den tillresta skaran supportrar såg ut att vara glada över att stå under tak. Det var ett regnigt Hisingen som väntade spelarna under eftermiddagen. Uppställningen var den samma som senast besegrade BP, den då avstängde David Accam var åter spelklar men började på bänken.
En ganska trevande inledning där lagen bytte bollinnehav på det tämligen svårspelade underlaget. Helsingborg började bäst och låg tätt på Häckenspelarna. Men det var svårt att ta sig fram till några farligare lägen.
Första riktiga farligheten kom i den 14e minuten efter fint spel mellan Khalili, Lindström och Krafth. Den senare kunde slå ett inlägg mot Simovic som sånär fick pannan på bollen men en försvarare hann mellan och fick bort bollen vilket kunde blivit till en kontring om inte Christoffer Andersson hade gått hårt åt Häckenspelaren. Strax efter fick Häcken fritt skottläge som Pär Hansson räddade men returen gick ut till en anfallare men Pär var snabb och gjorde en fin benparad på det följande läget.
Efter den något trevande inledningen öppnade spelet upp sig och Lindström var framme och högg på en boll i straffområdet men han fick inte någon utdelning. Han fick ett nytt läge i den 23e minuten när han blev serverad i straffområdet av Emli Krafth men bollen gick högt över. I ett sådant läge måste avsluten gå på mål.
I den 28e minuten strulade det till sig i försvaret. Ett inlägg som studsade mot Emil Krafth ramlade ner framför Simon Gustafsson som slog in den bakom Hansson via Emil Krafths arm.
Efter det hade Häcken en bra period där man var nära att ta sig fram flera gånger. Det spel som HIF haft under första halvtimmen var plötsligt som bortblåst och Häcken tilläts styra spelet.
Khalili fick ett läge på frispark i den 36e minuten efter att Simovic dragits ned strax utanför halvmånen, men bollen smet något över målvaktens högra kryss.
Christoffer Andersson ska vara glad att Anklev stod upp i en närkamp i straffområdet där Andersson kommer på efterkälken och glidtacklar. Men trots att Anklev var ytterst nära att tappa balansen så fortsatte han och avslutade mot Pär Hansson som täckte ut bollen till hörna. Hade Anklev valt att falla så hade Stoffe mest troligt fått syna det röda kortet.
Det var en bra inledning av Helsingborg, vilket fick en att hoppas på att det skulle bli en trevlig eftermiddag. Men efter strulet i försvaret och målet i baken så föll man in i samma gamla mönster som vi sett de senaste omgångarna.
Roar var ganska nöjd med spelet fram till målet. Men att man därefter såg lite ledsna ut. Han efterlyste spelet som man hade haft i början av första halvlek. Han valde att skicka ut samma manskap till andra halvlek.
Regnet hade upphört när domaren blåste igång spelet och HIF gick ut en hög press direkt på avspark. Men det var Häcken som fick det första läget när Makondele spelade snett inåt bakåt till Gustafsson som sköt i första hörnet och Pär Hansson gjorde en fin benparad ut till en resultatlös hörna.
I 52a fick Smárason ett ypperligt läge att kvittera då Häckenmålvakten boxade ut en boll framför Lindström och den landade hos Islänningen i höjd med straffpunkten, men han fick hela foten under bollen och den gick över. Men redan i minuten efter var det dags. Efter en tilltrasslad situation efter en hörna från Khalili som Simovic nickade på och som efter lite studsar landade hos Larsson som tryckte in 1-1 från nära håll.
Två minuter efter i den 55e minuten fick Lindström bollen av Emil Krafth och slår den in mot straffpunkten längs marken och där fanns Smárason och denna gången slog han bollen i mål bakom Källqvist i Häcken målet. Två minuter och fem sekunder tog det att göra två mål och vända matchen.
Bara några minuter därefter visade Pär Hansson prov på varför han är Sveriges bästa målvakt när han på en frispark var uppe i krysset och vinklade ut bollen till en hörna med en enhandsräddning. Han hade full kontroll på situationen. Däremot var den efterföljande hörnan nära att resultera men bollen tog i målburens utsida.
Det var en intensiv period i matchen och i den 62a minuter var både Smárason och Kahlili nära att utöka ledningen. Men Källqvist räddade Smárasons skott och Khalili sköt över.
Det var verkligen öppna spjäll i andra halvlek och det kändes som att det kunde hända något i varje anfall. Speciellt om man slarvar i försvaret som HIF gjorde i 68e minuten när Makondele slog in bollen framför Pär Hansson men Larsson som skulle rensa lägger upp den fint för Simon Gustafsson som satte upp 2-2 i nättaket.
Strax efter målet gjorde Roar matchens första byte när han satte in Accam istället för Simovic.
Loret Sadiku hade ingen bra match på mitten, han glidtacklade fram bollen till Simon Gustafsson som kunde spela fram Rene Makondele som utan problem kunde slå in 3-2 efter en blek insats av både Pär Hansson och Emil Krafth. Det var i den 72a minuten. Det tog alltså fyra minuter innan Häcken ledde igen.
När HIF fick ordning på anfallsspelet så försvann försvarsspelet. Och efter häckens två mål så var man återigen inne i damma spel som man haft under första halvlek.
I den 80e minuten byttes Emil Krafth ut mot Carl Johansson vilket är Johanssons Allsvenska debut. Tre minuter senare gjorde Roar ett offensvit byte när han tog ut Christoffer Andersson och satte in Álvaro Santos.
Accam gjorde ett piggt inhopp och efter en fin nertagning spelade han ut bollen till Khalili som slog in den mot Smárason men Isälnningen fick se bollen rulla utanför stolpen.
Loret Sadiku drog på sig sitt första gula kort för säsongen när han i 91a minuten drog ner en Häckenspelare och därmed förhindrade en kontring.
En hörna i 94 minuten var sånär på att resultera för Helsingborg när Lindström hade ett ruskigt skott som via en touch på en försvarare gick i ribban. Utan touchen hade det troligen blivit mål.
Andra halvlek började i ett rasande tempo, och det såg riktigt bra ut speciellt när HIF låg på och gjorde sina två mål. Men sen gick man ner och skulle säkra. Då kunde Häcken mobilisera och vända matchen igen. Men Hisingslaget gick inte i samma fälla som HIF utan de trummade på. Något som visade sig hålla hela vägen och Rambergsvallsspöket lever vidare.
Roar var tydligt besviken när han intevjuades efter matchen. Han efterlyser stabilitet över 90 minuter och pekar på att det är något man saknat länge. På frågan om det var någon han ville lyfta fram så hade han lite svårt att svara men sa till slut att han plussade för Calle Johansson som fick göra ett inhopp under matchen. Arnór gjorde en okej match enligt tränaren.
Resultat: 3-2 (1-0)
Mål: Larsson, Smárason
Gula kort: Larsson, Sadiku
Startelvan: Pär Hansson – Emil Krafth (80), Peter Larsson, Erlend Hanstveit, Christoffer Andersson (83) – Mattias Lindström, Ardian Gashi, Loret Sadiku, Imad Khalili – Arnór Smárason, Robin Simovic (71)
Avbytare: Daniel Andersson, Álvaro Santos (83), David Accam (71), Carl Johansson (80), Daniel Nordmark, Gustav Jarl, David Svensson.
Fattigt och okoncentrerat. Tre lägen där vi inte kan hålla bollen nere vid skott innanför straffområdet. Sådana lägen separerar ofta bättre spelare från normala spelare. MER KONCENTRATION – det är spelarnas jobb att inte dra upp bollen på läktarna i dessa uppenbara situationer. De tre som missade borde stå och skjuta längs marken på träningen de kommande dagarna.
Usch – det här var verkligen en resa mellan himmel & helvete men tar man ledningen med 2-1 måste man hålla det och framför allt “döda” matchen när läge ges: och där tänkte jag efter att Miad bränt sitt jätteläge att hoppas inte detta kommer straffa sig, men straffade blir vi dessvärre på Hisingen titt som tätt…
Är det inte vädret som är emot oss så är det en väldigt inkonsekvent domare, men till syvende & sist är det slarv både offensivt samt defensivt som fäller HIF: sådan lägen som Lindström, Imad & Arnor bärnner måste man minst få på mål så det kan bli retur, och hemåt får man inte slarva som Sadiku & Larsson gjorde – och kanske att en sliten Emil (av dubbla landskamper) mått bättre av att vila denna match då han inte alls var sig lik som den mest stabile HIF:aren i år…
Calle J:s inhopp skoj men varför inte Alvaro tidigare & Accam redan i paus mot Emil och dratt ner Chrisse på högerbacken – kändes som Roars byten var väldigt slumpmässiga eller nästintill uppgivna – bara hålla tummarna för DIF i afton allt man kan!
Å ena sidan är det inget märkligt att förlora borta mot Häcken men sättet HIF förlorar på gör en ju djupt bekymrad över vilken kapacitet laget och ledarna faktiskt har? Det såg mer än stabbigt ut under första halvlek, försök till korta pass på en sjöblöt matta och ett obefintligt kantspel. Dessutom måste vi konstatera att Gashi har förlorat sin glans, att Simovic får väldigt lite uträttat och att Loret var bedrövlig igår. När sedan HIF gjort 2-1 och verkar gå ner i tempo och Simovic fortfarande inte utgör ett hot så varför inte redan då byta ut honom mot Accam och satsa på långa bollar/kontringar och dessutom ev stärkt upp mittfältet? Håller med er andra om att man inte får bränna sådana öppna lägen som flera spelare fick.