Derbynerver

Säljes: Sargat fotbollshjärta säljes billigt. Byte mot bättre begagnat bowlingklot kan även komma på fråga. Billigare vid snabb affär.

Jag är en hyfsat logisk människa, vill ha raka flöden, tydliga mönster. Ändå sitter jag här tre timmar innan matchstart och försöker glömma, tänka på något annat och avdramatisera. Trots det kan jag inte få min hjärna att inse att det bara är ett spel, att jag skulle kunna styra stegen bort härifrån.

Fast det är ju inte så enkelt, för det är ju så mycket mer. Inget som bara är en lek kan påverka en så mycket som fotbollen gör. På något sätt blir det så mycket mer när vardagen snurrar på och hösten sluter sitt grepp om oss. Plötsligt är det så mycket viktigare än allt annat och vad man än försöker intala sig så vet man det innerst inne ändå. Just här, just nu, finns det få saker, om ens något, som är viktigare.

Jag gör vad jag kan för att inte tänka på den där känslan i magen. Trots det smyger den sig in i mitt medvetande hela tiden.

Sätter i hörlurarna för att distrahera med musik, men kan inte bestämma mig för något att lyssna på. Allt låter bara som irriterande skval. Jag skruvar upp ljudet och låter Ozzy försöka blåsa bort allt med Crazy train. Vilket bara blir en metafor för säsongen just nu.

Plötsligt ser jag tecken i allt, känslan av att jinxar finns överallt gör att jag stänger av Twitter, Facebook kollar jag av ytterst sparsamt. Byter album med Ozzy och får i rask takt höra Facing Hell och No easy way out. Tecken indeed.

Hamburgare med pommes, kanelbulle, stor latte och tuggtobak i rask takt men känslan i magen består. Jag hade hoppats på att i bästa fall förändra den.

Jag ser på människorna runt om mig. Ser lugn i deras ögon, de njuter av en avslutad arbetsdag. Känner de inte stämningen i luften? Känner de inte att det är något som får pulsen att slå så mycket fortare idag? Som får en att inte kunna ta ett djupt andetag och känna hur allt lugnar ner sig. Det där som gör att jag vill upptäcka att idag inte är idag utan i morgon. Att allt bara var en dröm.

Men samtidigt så vill jag inte vara på någon annan plats än i Helsingborg i dag. På Olympia, bland alla dem som känner precis samma sak som jag.