Tom i huvudet, inga ursäkter och ett förlorat hopp om guld?

”Vilken besvikelse, ännu en match utan vinst och man blir dessutom stundtals utspelade trots en man mer i 40 minuter”

Som ingressen antyder var det nog en tanke som passerade i många HIF:ares huvuden igår kväll, men min frågeställning är egentligen huruvida det var igår eller för flera omgångar sedan som luften gick ur en. För egen del lever jag efter den härliga klyschan och mottot: ”It aint over until the fat lady sings” och visst, det kändes som att hon sjöng ”jävligt högt” på Olympia under onsdagskvällen. Men ikväll när laget från Listerlandet gästar Swedbank Stadion får vi hålla våra tummar och tår för att de kan störa ännu en storklubb i år när Malmö, för första gången i år, skall balansera ett favoritskap på sina axlar.

För jo, det går inte att undvika, om Malmö vinner ikväll är det nog tack och god natt för både Göteborgs och Helsingborgs del, man tar helt enkelt inte in fyra, respektive åtta poäng på de kvarvarande fyra matcherna. Visst, större under har hänt förut men vi lever i en tid där teorier skall baseras på fakta, inte på de egna förhoppningarna. Därför tänker jag sända en extra tanke till en ex-HIF:are ikväll, Marcus Ekenberg, och hoppas att han kan skänka lite liv till guldstriden – och sitt gamla lag, åtminstone någon omgång till. För trots allt man får genomlida i en allsvensk toppstrid, med brustna hjärtan, magont med mera så är det av just de anledningarna som vi lever, andas och älskar svensk fotboll.

Beträffande matchen igår önskar jag bara att man tar med sig de positiva bitarna, de stunder av matchen som man spelar riktigt bra och skapar mängder av lägen, men kanske framförallt att man vågade släppa fram klubbens egna ungdomar. För visst värmde det gott att se David Svensson bevisa att han hanterar rollen intill Gashi om inte bättre – så lika bra som de fullfjädrade och äldre aspiranterna på den platsen. Eller Calle Johanssons insats i backlinjen som i min mening höll en mycket hög nivå med tanke på motståndet i matchen. Det är dessa spelare (och deras jämnåriga) som är klubbens framtid och i dem ser man det HIF vill fostra, centrala tvåvägs spelare som jobbar hårt för laget och spelande mittbackar som kan styra sin backlinje.

Det är många missnöjda röster som riktas mot Robin Simovic just nu, som för övrigt efter sitt inhopp igår nu har spelat exakt 2000 minuter i allsvenskan i år, är det han som inte infriar förväntningarna eller vi som ställer orimliga krav? Det folket ofta glömmer bort, och ja det börjar bli tjatigt, är att han för blott två år sen spelade i division två med Klagshamn. Det är konstigt att få faktiskt lyssnar på det argumentet, men då prövar vi med ett annat, som förhoppningsvis tänder en och annan liljeholmens i stugorna. Han värvades från Superettan in till en trupp med endast en renodlad forward, Alvaro Santos, där han förväntas (av supportrarna) att leverera sjutton mål, precis som i superettan. Min åsikt är att med rätt omgivning, som kunde avlastat honom till den grad att han fått mogna in i den allsvenska kostymen, hade också självförtroendet vuxit än mer. Det är först efter sommarens värvningar som där nu finns spelare i truppen som kommer vara en stor avlastning för honom och det kommer också leda till bättre prestationer, om burop, visslingar och skällsord kan utebli förkortar vi hans sträcka till framgång.

Avslutningsvis verkar det finnas en del som uppmärksammat Rachid Bouaouzans inlägg på sociala medier där han och några andra lagkamrater i princip tog avsked av May Mahlangu. Detta förstärktes såklart när Mahlangu undvek att svara på frågan om att förnya kontraktet när han medverkade i 24HD. Det mest troliga är väl att han lämnar efter säsongen och vi får glädjas över de stunder som vi fått uppleva med honom på Olympia, men man skall inte utesluta en förlängning då marknaden för skadade spelare inte är den mest eftersökta. Om det mot förmodan blir en förlängning tror jag inte på någon ”Bedoya-lösning” då den bara skulle gynna spelaren i fråga. Det är inte för att jag missunnar honom den framgången men lärdomen från i år bör rimligen vara att klubben går före allt, även individer.

Nu laddar vi batterierna för ikväll, då vi för två timmar håller på Mjällby, sen riktas all fokus på söndagens drabbning med Halmstad, där tre poäng skall bärgas, med publikens stöd, kärlek och passion!