Små ljuspunkter

Det är drygt två månader kvar till den allsvenska premiären, det är en dryg månad till årets första match i Svenska Cupen och det är mindre än två veckor till årets första match borta mot FC Nordsjälland.

Det borde vara hög tid för uppladdning och planering av ledigheter. Men just nu känns det mest som att allt är svart. Vem ska göra målen? Hur ska vi stärka upp mitten? Kommer försvaret att sluta läcka? Frågorna är många och det känns just nu inte som att det finns så mycket att glädjas åt som HIF-supproter. Avslutningen av förra säsongen, med fiaskot mot Kalmar i sista hemmamatchen fortfarande i obehagligt färskt minne, den skrala ekonomin och Silly Season, gör inte  att tankarna blir ljusare precis.
Khalili är borta under våren (kanske för alltid?) och Loret Sadiku, som sedan länge varit på väg bort, kopplas ihop med olika klubbar. Senast jag hörde något i cirkusen så sa agenten Hasan Cetinkaya att man kommer gå på klubbens linje och när klubben anser att Sadiku är redo så ska man trycka på knapparna. I somras lät det lite annorlunda, när man sa att klubben hindrade Sadiku från att lämna.

Hanstveit åkte hem till Norge och Mahlangu väntas inte vända tillbaka till Sundets Pärla annat än för att möjligen packa ihop de sista prylarna innan hans karriär fortsätter någon annanstans. Rykten om eventuella flyttar för Walid Atta och Daniel Norgmark florerar också. Chanserna att nå en Europaplats i år ser mörka ut. Minst sagt. Allt är upplagt för ett år i mitten på tabellen.

Vad har vi då att se fram emot som HIF-supporter? Andreas Linde är ny andremålvakt bakom Pär Hansson, kanske kan han pressa Pär till att nå de nivåer vi vill se av honom men som lyste med sin frånvaro stora delar under förra säsongen?
Anton Kinnander och Måns Ekwall har erbjudits kontrakt med HIF efter en bra säsong med Akademin. När Khalili nu försvinner behöver vi ju anfallare och Kinnanders 15 mål i Akademin lockar ju givetvis, även om det inte är rättvist att förvänta sig en liknande målskörd i A-laget när han får chansen. Se hur det gick för Simovic.
I och med Mahlangus försvinnande så behöver vi ju stärka upp mitten. Ekwall lär, precis som Kinnander, inte få en startplats, men om de kan visa upp sin hunger efter en plast i startelvan så kan det förhoppningsvis få flera att höja sig några snäpp.

Så har vi Ema Boateng. Jag hoppas att han är en av de som verkligen blommar ut under säsongen. Det lilla jag har sett av honom har lovat gott, men skadorna har varit problematiska. Förhoppningsvis får han vara frisk under säsongen, då kan Boateng och Accam bli ett frukat vapen. Tillsammans med Jere Uronen och Emil Krafth så kan kantspelet bli nyckeln till framgång.

En av de större ljuspunkterna är Kärnans engagemang som växer för varje år. Redan på försäsongen gör man en gemensam resa till Farum för att se mötet mot FC Nordsjälland, plus att man redan nu har ett erbjudande om en resa till bortapremiären mot Norrköping. Så är du inte redan medlem är det hög tid att bli det.

Så visst finns det ljus i mörkret. Små ljusglimtar här och där. I år får vi nog se till att ta vara på dem.