Veckan som gick – Nattsvart för en fotbollsälskare

Jag har upplevt en rejäl mängd Allsvenska premiärer genom åren och när det äntligen var dags för årets så kunde inte förutsättningarna vara bättre. Strålande sol och ett, i det närmaste, fullsatt Olympia! Men vad jag inte visste vid 14 tiden igår var att jag tre timmar senare skulle stå och trycka i en trappuppgång med mina fyra barn medan fullt krig pågick utanför!

Jag tänker inte ta upp gårdagen även om det är en premiärmatch som för evigt kommer att etsa sig fast på näthinnan på alla de som besökte Olympia denna söndag  i slutet av Mars. Jag tror nog att Skribent Falkmans text ger en väldigt mycket mer tydlig insikt kring vad vi fick uppleva i går. Vad som däremot är säkert är att jag få gå på fotboll själv i fortsättningen. Ingen av barnen i hushållet vill sätta sin fot på Olympia inom en överskådlig framtid – inte riktigt vad jag trodde när jag satte mig i bilen med familjen i söndags eftermiddag!

Veckan har annars mest handlat om att bygga upp förväntningar inför den premiärhelg som vi, fotbollsälskare, väntat på i över fem månader. Den Allsvenska upptaktsträffen gick ju som vanligt i storstädernas tecken. Malmö och, som vanligt, överhypade AIK fick nästan alla röster gällande slutsegern och alla övriga lag ses mest som någon form av utfyllnad.

Jag reagerade dock mest på intervjuerna med de Allsvenska tränarna. Varje gång jag stirrade på min datorskärm så där upp ett välkänt fejs. Gerhardsson, Hareide, Ljung, Larsson, Eklund, Swärd, Hansen – helt otroligt att Världens Vackraste Förening tokdominerar Allsvenskan redan innan säsongen dragit igång! Något rätt måste vi gör här på Sveriges framsida!

Annars var väl tisdagens stora begivelse lottningen till Svenska Cupen. Visst var vi nog många som satt och hoppades på ett Sirius, som någon gång måste tappa självförtroendet, eller ett Elfsborg vars framgång kommit något på snedden efter några år i den absoluta toppen. Av någon anledning förstod inte SEF detta utan valde att lotta oss mot antagonisterna i söder. Häääärligt! Två derby på åtta dagar (1/5 och 8/5) – ska bli extra kul att se hur lillebror reagerar efter att vi både krossat dem på Swedbank och Olympia inom loppet av så få dagar!

Nu snackas det tydligen om att flytta datum på matchen. Uppenbarligen prioriterar men ett demonstrationståg i Malmö framför ett besök av Världens Vackraste Förening. Men det säger väl rätt mycket om fotbollskulturen i Malmö. Ni kan flytta matchen bäst ni vill – ni åker ändå ut i semifinalen!

Vårt U21 lag fortsätter att blanda och ge. I måndags körde man arslet av Falkenberg i sisådär 5 minuter innan FFF vaknade till liv och visade att kämparglöd slår klass – alla dagar i veckan! Dock måste jag få ge en eloge till Daniel Nordmark som , trots motgångar och utebliven speltid, levererade på hög nivå. Nu hjälpte ju tyvärr inte de tre målen från Herr Nordmark utan när domaren blåste av matchen stod Falkenberg som vinnare med 4-3!

Utanför planen kan vi glädjas åt att Robin Simovic verkar vara på väg tillbaka efter sin operation. Kanske blir Robin vår joker detta året med tanke på att han smugit lite i kulisserna, gällande förhandssnacket, pga sin skada. Minns förra våren när den gänglige anfallaren var glödhet framför motståndarmålet och är nu Simovic kvitt sina skadebekymmer, som han dragits med under några år! Några veckor till sen skall vi ha ännu en anfallare som kan oroa motståndarförsvaret!

Just nu känns det tomt i mitt fotbollshjärta – Det är precis som att Allsvenska knappt hann börja innan den tog slut igen. Men våldet skall inte få segra och när HIF tar emot Häcken den 13 April så lär jag sitta på sektion 35 igen. Någon gång i framtiden kanske jag, till och med, kan förmå mina fyra barn att förtränga sina upplevelser av en fest som kom av sig. Men det lär dröja…