Jag älskar fotboll, precis som mannen som dog i går gjorde. Jag är pappa, precis som mannen som dog igår var. Jag lever och kommer veta hur matchen mellan våra älskade lag tillslut kommer sluta. Det kommer inte mannen som dog iförrgår få veta…
Har idag svårt att hitta ord, letar och famlar mig fram i ett vakuum. Försöker formulera mig. Försöker förstå. Men det går inte att förstå, det ska inte gå att förstå. För något så underbart som fotboll handlar i grunden om glädje, kärlek, tillhörighet och stolthet. Inte om våld, ondska och hat.
Det som binder oss samman är kärlek till bollen. Utan varandra skulle det bara blivit tomhet. Skulle det inte funnits någon motståndare skulle inte fotbollen inte kunnat existera. Då hade den blivit ett ensamt och meningslöst tricksande. Det stora är just att det finns en motståndare som också vill göra mål. Det är ju själva kampen om bollen som är meningen.
Men en flaska i bakhuvudet på en fyrabarnspappa har inget med fotbollskampen att göra. Hatet som kanaliserades där på landborgen gör nu att det finns fyra barn som aldrig kommer kunna krama sin pappa igen.
En man som följt sitt lags alla träningsmatcher, läst alla spekulationer om nyförvärv. En man som just den här dagen åkt till en stad långt bort, valt att bo på hotell inför den allsvenska premiären. En man som satte på sig sitt lags tröja och började sin vandring upp mot arenan och kampen. Allt gjort med en grundkärlek till fotboll och sitt lag.
Men några tragiska människor såg till att han aldrig kom fram till arenan.
Några tragiska människors hat och felaktiga syn på fotboll ska inte få ljuda högst, några tragiska människor ska inte få mig mållös och tvinga in mig i ett vakuum. Om några få människor kan visa så mycket hat, hur mycket kärlek då inte alla vi andra då visa?
Det är inte dessa tragiska människors knutna nävar och slag som ska vinna. Det är alla vi andras öppna händer som ska segra.
Så idag och alla andra dagar sträcker jag ut en öppen hand till alla andra lags supportrar. Det måste komma något ur den här helt meningslösa händelsen.
Igår gick jag ut på gården och hissar upp vår gemensamma gulblå flagga, jag hissade den på halvstång, fast jag inte känner mannen som dog, så känner jag för honom, för hans barn, för hans sambo, för hans mor och far, för hans vänner.
Flaggan är hissad på halvstång för en man är död. Vi sörjer en man som säkert stått på samma fotbollsarena som jag. Vi har säkert stått där med gulblåa tröjor och hoppats att vårt gemensamma landslag ska vinna. Tillsammans har vi säkert stått där med en grundkärlek till fotboll och vårt lagdslag. Men idag kommer jag hissa upp flaggan i topp. För några tragiska människors syn på fotboll är inte min syn på fotboll. För jag vill fortsätta känna för fotbollen. För det som fotbollen i grunden står för. Kärlek, delaktighet, ärlighet och glädje.
Det finns ett talesätt; Även om jag visste att världen skulle gå under i morgon så skulle jag ändå planterat ett trä. Vi får inte sluta gå på matcher, vi får inte sluta klippa våra fotbollsplaner, vi får inte sluta följa våra lag. Allt börjar i vårt förhållningsätt. Spelarna visar varandra respekt på fotbollsplanen, tränarna visar varandra respekt vid sidan om, supporterna på läktarna, människorna utanför arenorna. Så jag hoppas du tar min utsträckta hand.
För det finns bara en väg ut ur detta vakuum. Det är tillsammans. Vi måste tillsammans sätta stopp för det meningslösa våldet och allt börjar här och nu. Det är något som måste få fortsätta rakt in i framtiden. Jag kommer gå på en allsvenskapremiär med mitt barnbarn om tjugoår när Helsingborg möter Djurgården i Stockholm med ett en känsla av förväntan, glädje. För jag vet att jag delar alla fotbollens goda grundegenskaper med tusentals andra människor. Utan motståndare skulle det aldrig bli match. Så tack för din kärlek till ditt lag, det är tillsammans som vi fortsätter att älska och det är tillsammans som vi nu pekar på de goda egenskaperna som fotbollen i grunden är.
Varma hälsningar från Andreas, till alla andra fotbollsälskare…
Lämna ett svar