Helsingborgs IF – BK Häcken
4-2(1-2)
Publik: 6132
Olympia, Helsingborg
Skadorna ställde till det för Roar då Álvaro och Ema Boateng inte kunde vara med. Då Robin Simovic inte var fullt tillbaka efter sin operation valde Roar att lyfta upp Lindström på topp och flytta Christoffer Andersson från vänsterbacken till höger på mittfältet. Det positiva i det hela var väl att Jere Uronen fick gå in som vänsterback. Roar kommenterade det innan match med att Uronen först nu börjat se riktigt pigg ut efter sin skada.
Det var ett taggat HIF och det betalade sig redan i den sjunde minuten när Christoffer Andersson slog en frispark från vänsterkanten in i straffområdet och där dök Loret Sadiku och retligt enkelt styrde han in bollen bakom en chanslös Christoffer Kjällqvist.
Men Häcken bet tillbaka. HIF var på väg framåt när man förlorade bollen bara tre minuter senare. Det ledde till att El Kabir blev frispelad i HIFs straffområde och kunde slå in 1-1 bakom Pär Hansson.
I perioder blev det virrigt i HIF försvaret, man lyssnade inte på Pär Hansson och slog istället bollar rakt till motståndare. Riktigt farligt blev det i den nittonde minuten när boll slogs in mot HIFs mål. Ingen kunde bestämma sig för vad de skulle göra och till slut fick Pär Hansson slå undan bollen i en reflexräddning.
För att göra det än värre så tar Sadiku med handen i ett påföljande anfall och domare Anders Ekberg dömer straff. Så efter 21 minuter stegar Martin Ericsson fram till straffpunkten och slår in bollen bakom en chanslös Pär Hansson.
Bara minuter därefter blir Emil Krafth hårt tacklad när han kommer fram på högerkanten och får även i spark i ansiktet. Det renderar att han får gå ut och få omplåstring. Leonard Zuta som stod för tacklingen fick först gult kort och därefter även det röda visat för sig. Emil var dock på banan strax efter igen.
I den 35 minuten hade Lindström ett bra läge att kvittera när han får ett läge nära Häckens mål men målvakten lyckades göra en parad. Strax efter fick HIF två frisparkar från vänster med två gula kort på häckenspelare som följd. Tyvärr resulterade frisparkarna inte i mål.
Det var en svängig halvlek och tempot sjönk efter utvisningen. HIF låg på men fick inte riktigt grepp om matchen trots en man mer.
HIF startade med en hög press i andra halvleken. I den 52a minuten gör Accam sin försvarare på kanten och går in i straffområdet ner till kortlinjen. Där slår han en boll längs marken ca 1,5m från mållinjen. Lindström är där och en försvarare är där. Bollen går i en vid båge högt över målet. Hur? Ja det skulle även jag vilja veta.
I den 55e minuten går det bättre. Efter fint förarbete av Accam och Uronen får Lindström ännu en chans att sätta kvitteringen men en försvarare kommer mellan men Arnór Smárason lyckades krångla in 2-2.
Efter målet släppte HIF-pressen något och Häcken fick låna bollen. Efter dryga timmens spel gjorde Häcken ett dubbelbyte där man bland annat bytte ut El Kabir. Ett kvitto på den press som HIF fått till och att försvaret plockat bort honom under andra halvlek.
Häcken tilläts komma med mer i spelet ju längre halvleken gick och med kvarten kvar var det numerära underläget inget man märkte längre.
I den 78e minuten går Accam genom Häcken försvaret och skjuter in 3-2. Ett mål värt att se i repris. Tyvärr finns ingen storbildsskärm på Olympia längre.
I den 85e minuten blev Accam nersparkad bakifrån och först såg det inte så illa ut, men efter en stund signalerade Accam efter ett byte. Roar valde då att sätta in Elias Andersson istället för Accam och samtidigt bytte man ut Emil Krafth som visade krampkänningar och satte in Anton Kinnander.
I den 92a minuten fick Häcken frispark på HIFs planhalva. Då sprang Häckenmålvakten upp och skulle hjälpa till. Men bollen slogs undan av Abbe Khalili och Elias Andersson rusade iväg och kunde till slut slå in 4-2 i öppet mål och fira framför “den sjungande 37an”.
HIF visade mer vilja än mot Norrköping senast. Men när man inte kan lyckas spela ut bättre än man gjorde idag mot Häcken när man var en man mer i en timme så måste man nog fundera på att se över spelidén från HIF-håll. Bytena som kom borde kommit tidigare och då kunde man troligen bibehållit den press som ledde fram till 2-2. Då kunde man vunnit mer komfortabelt.
Mål: Sadiku, Smárason, Accam, E. Andersson
Startelvan: Hansson – Uronen, Sadiku, Larsson, Kraft (85) – Khalili, Gashi – Accam (86), Smarason, C. Andersson – Lindström
Avbytare: Linde, Johansson, Achinioti-Jönsson, Nordmark, E. Andersson (86), D. Svensson, Kinnander (85)
“Lindström är där och en försvarare är där. Bollen går i en vid båge högt över målet. Hur? Ja det skulle även jag vilja veta.”
Det var inte Lindström utan Christoffer Andersson. Accams passning tog på Häcken-försvararens ben, for rakt upp i huvudet på Chrisse och över målet.
Det är väldigt lätt att tro med en man mer på plan kan HIF göra som de vill. Men för motståndarlaget (i detta fallet Häcken) är det bara att ta bort en offensiv spelare som ersätts av en defensiv, så är försvaret komplett även om man tappar offensivt. Dessutom är det lätt att laget med en man mer tänker att det löser sig men man måste likväl göra jobbet för att få utdelning!
Och det fick man i andra efter en virrig första halvlek där jag tycker varken Pär eller försvaret kommunicerade med varandra, vilket ytterligare försvårade försvarsarbetet mot ett piggt Häcken. Som tur var höll inte Kabir för 90 min. (småskadad inför matchen enligt Häckens hemsida) och att han sen ersattes av den g:a HIF-mittbacken Fredrik Björck som högerytter (?) gjorde att hoten mot HIF inte kändes överdrivet hotfulla i andra halvlek…
Skönt för laget med en vinst & att man fick vänt på matchen (som man också gjort i Cupen tidigare), så Roars prat om en mentalt starkare spelargrupp kan nog ha fog för sig – får vi hoppas Accams skada inte är allvarlig för i andra halvlek hade han & Jere ett fint samarbete ihop! Lindström gör ett bra pressjobb men märks att han inte är forward och missar många lägen, så varför inte bytt in Anton Kinnander tidigare?