Veckan som gick – Med ett enda stort leende på läpparna..

Vi behövde verkligen detta! Efter sju sorger och femtioelva bedrövelser så fick vi äntligen göra skäl för titeln ”Skånes Stolthet”. Efter den makalösa segern på Swedbank är vi nu alltså klara för cupfinal. En final plats som varken bengaler, huliganer, disciplinnämnder eller, för den delen, HIF styrelsen kan ta ifrån oss.
Att Abbe Khalili och David Accam åter skulle spela huvudrollen var väl knappast någon högoddsare. Men att få njuta av hur ”laget” HIF knöt näven och visade var skåpet skulle stå – det var längesedan! Härligt att se hur Roar vågade ställa åldermännen åt sidan och sats ungt. Vår backlinje mot Malmö hade en medelålder på 21 år och jag slutar inte imponeras av hur tex Calle Johansson växt in i A-lags kostymen i en rasande fart!

Det var en härlig fotbollsmatch (kanske den bästa lagen emellan på flera år) mellan två spelande lag som verkligen ville vinna. Att vi sen inte har en bättre rättskipare att ställa på planen är för mig ett mysterium. Martin Hansson gjorde vad han kunde för att förstöra tillställningen med sitt kortviftande i tid och otid. Att Loret Sadiku får ett rött är det inget att säga emot – där följer Hansson regelboken men…hans fullständiga inkonsekvens i flera situationer gör att man börjar undra hur det står till med den svenska domarkåren?

Trots att HIF gör sin bästa insats på flera månader så handlar efterspelet mest om allt annat som hände på arenan. Kvällspressen går i spinn och skriver om bollkallar som hotats, bengaler som bränts, spelare som vägrar tacka publiken och HIFare som får hjärnsläpp. Att HIF är ett tacksamt ”mobbningsoffer” numera är det väl ingen tvekan om men varför envisas media med att trycka på allt negativt kring en match? Än värre är det kanske att där även finns krafter inom vår egen klubb som, hanterar situationer som uppstår, allt sämre för varje tillfälle.

Abbe Khalili, som varit mycket av motorn i laget under våren, belönas med ett nytt avtal. Khalili är vår spelare fram tom sommaren 2015 men jag skulle bli förvånad om svensk fotboll får behålla Närlundapågen så länge. Detsamma gäller David Accam. Mest troligt försvinner skyttekungen redan i sommar och har, både vi och Accam, riktig tur så får han visa upp sig i Brasilien vilken borde innebära många sköna kronor till HIF. Att Accam lämnar ett stort hål efter sig är det knappast någon tvekan om. Troligtvis en av de främsta som visat upp sig på Olympia under de senaste åren.

Vårt Akademi lag tog derbyförlusten mot Högaborg på ett lysande sätt och nu verkar laget vara på rätt spår igen. Först åkte Tenhult på däng i torsdags (2-0) och tidigare idag var det Dalstorp som fick sig en lektion när Akademin tog en 3-1 skalp. Laget har nu avancerat i tabellen och efter fem matcher så parkerar man på en 4:e plats.

Imorgon beger sig A-laget till Friends och Allsvenska mötet med AIK! Efter segrar mot både Mjällby och Malmö (cupen) så hoppas jag att laget bevarat sin form över helgen. Sen väntar matchen med stort D på torsdag! Varje match framöver är en måstematch så att vårt HIF kan klättra upp till den övre halvan av serien. Precis där vi hör hemma! Låt oss nu få fokusera på fotbollen istället för golande, bengalbränning eller bråk. Jag vill gärna fortsätta att skriva om det positiva kring mitt HIF. Om leende, solsken, vacker fotboll och sköna poäng.
Vi hörs…