Att försöka ge sig på att analysera årets upplaga av HIF skall man kanske inte göra efter tre träningsmatcher och med en knapp månads fotboll bakom sig. Men det ser onekligen spännande ut när Henrik Larsson, efter ännu en övertygande seger, menar att man ännu inte börjat jobba på anfallsspelet.
3-0 mot Kalmar FF en kylig fredag i början av Februari säger kanske inte så mycket om hur det är ställt i truppen. Snarare är det sättet man genomför matchen på som imponerar på undertecknad.
Medan våra kvällstidningar åker världens runt för att bevaka de “Allsvenska storlagen” så smyger Henrik Larssons lagbygge runt på en konstgräsplan bakom IH. Men som de gör det! Visst var det ett passivt HIF som inledde matchen och tillät Kalmar styra och ställa under första halvtimmen. Men när planens gigant, Darijan Bojanic, prickskjutit in 1-0 efter 33 minuter så fanns det bara ett lag på planen.
Emellanåt visade HIF upp ett alldeles underbart passningsspel och en trygghet i de bakre regionerna som fick oss att känna vindarna från 2011. Nyförvärven Webe och Atakora visade prov på fin teknik och en outröttlig löpstyrka – något som kan vara ovärderligt under en lång Allsvensk säsong. I målet styrde Pär Hansson sitt lag med pondus och när Kalmar, inledningsvis, testade målvakten med ett antal skott så visade Hansson upp ett spel som påminde om när han tog klivet in i landslaget.
Foto: Bjarki Tordarson
I backlinjen så kan jag inte låta bli att imponeras av Smarason. Mittfältaren har fått order att lämna HIF men har nu startat i två raka matcher – på högerbacken. Och islänningen gör det med en pondus och säkerhet i sitt spel som om han aldrig gjort något annat. Det känns som att HIF modell 2015 har både fler, och bättre, alternativ på samtliga positioner vilket givetvis får en positiv effekt på truppen. Vem hade kunnat drömma om att vi skulle få se Viktor Palsson som mittback?
Tre matcher – tre segrar! Man skall kanske inte dra för stora växlar men två av segrarna har kommit mot lag som HIF har dokumenterat svårt mot. Att man dessutom fortsätter att göra mål på fasta situationer (Bojanics underbara frispark som innebar 2-0) är vi inte bortskämda med. Extra kul att Anton Kinnander fick avsluta målskyttet med sitt 3-0 mål. Spridningen av målskyttar under de inledande matcherna visar också på styrkan att vi inte är beroende av en enstaka spelare utan här handlar det om en gedigen laginsats.
Känslan finns att laget fått en rejäl kick över att man fått Larsson bakom spakarna. Ingen spelare är säker på sin plats och alla ger 100% även om det handlar om en träningsmatch i Februari. Att HIF, bland experterna, inte räknas som ett topplag inför 2015 må så vara. Men vi, drygt 500 på Olympiafältet, gick därifrån med väldigt lätta steg och med en känsla av att man absolut inte skall räkna bort årets upplaga av Världens Vackraste Förening.
Inte sett matchen mot Öster men det som slår en från dom andra två matcherna är att så lite som HIF skapat framåt, har man ändå vunnit båda matcherna samt släppt in 1 mål på en därtill tveksam straff – så vad hända månne när man varit nere på “grönbete” i Portugal och pumpat upp passningsspelet??
Nu ska man som redaktör Klinteberg själv är inne på inte dra för stora växlar av försäsongsmatcher, men bra mycket skönare komma med fler vinster än förluster i bagaget, samt därtill färre frågetecken att besvara fast kanske fler lämnade kvar hos konkurrenter & andra proffstyckare runt landet…