När Åge Hareide skulle fylla på HIFs ”norska koloni” med rutin vände han blickarna mot England och en spelare som, trots succè i Tippeligan och proffskontrakt i Southampton, aldrig fick igång karriären på de brittiska öarna.
Stig Johansen debuterade mot AIK i Augusti 98 och stannade till 2000 då han åter vände hemåt för spel med sitt älskade Bodö/Glimt . För ”Stickan” blev det bara sex matcher i Southampton och efter en utlåning till Bristol City så snappade Hareide upp anfallaren – något som skulle ge honom en rejäl skjuts tillbaka på fotbollsplanen.
I HIF blev det ett 50-talet matcher och även om man hade hoppats på fler mål i den röda tröjan så visade sig Johansen vara en viktig spelare. Inte minst 1999 – året då HIF tog det efterlängtade guldet! Efter sammanlagt 14 säsonger i Bodö/Glimt så hamnade skorna på hyllan 2011. Då hade ”Stickan” spelat över 250 matcher för klubben och levererat imponerande 90 mål.
Givetvis ville vi på AOH ta reda på vad en av våra guldhjältar sysslar med nu när karriären på planen är över?
– I dag är jag spelarutvecklare i Bodö/Glimt med ansvar för 14-åringarna i föreningen. Dessutom har jag som uppgift att utveckla träningsprogram till alla mellan 13-19. Det handlar mycket om corerörelser, motorik, balans och att lära sig att träna med kroppen som vikt!
Hur ser du på din tid i Helsingborg?
– Min tid i Helsingborg var faktiskt den bästa i min karriär. Jag kom till klubben i ett rätt taskigt skick, otränad efter en jobbig tid i England, och tränarteamet i HIF hjälpte mig verkligen att komma i form igen. Nivån var hög och vi hade några fantastiska säsonger där alla i klubben (spelare, tränare, anställda och supportrar) såg till att jag stortrivdes.
Något speciellt som du minns från den tiden?
– Jag har tre klubbar som jag tagit till mitt hjärta. Kabelvåg (som är min barndomsklubb), Bodö/Glimt (där jag spelat 14 säsonger) och HIF. Den sistnämnda för den fantastiska staden, Olympia och att det var här jag fick möjlighet att vinna titlar i min karriär. -Ett speciellt minne var faktiskt när vi spelade en försäsongsmatch, mot Kristianstad, guldåret 99. Jag åkte på en rejäl smäll mot knäet och hörde att något gick av. Åkte ut på bår, vinkade till publiken och var övertygad om att det var korsbandet och säsongen var över. Tack och lov så visade undersökningen, dagen efter, att inget var sönder och jag var tillbaka i träning några dagar senare. Så nära var det att jag missat guldsäsongen 1999.
– Tro mig – då kände jag mig inte som den ”hårda norrmann” som jag fått rykte om mig att vara! Men historien fick ett lyckligt slut och jag minns den än idag!
Har du koll på HIF i dagsläget?
– Jag har följt klubben sedan jag lämnade och har snackat en del med Hasse (Eklund) när han fortfarande var i klubben. Sen håller jag givetvis fortfarande kontakten med några av spelarna via Facebook osv.
– Skall faktiskt ner till Helsingborg i sommar för att träffa lite vänner och då tänkte jag även försöka hinna med att besöka Olympia. Siktet är inställt på matchen mot AIK den 20 Juli!
Vad har du annars för planer för framtiden?
-Väldigt enkelt egentligen. Försöker bara att bli en bättre människa och fotbollstränare för varje år som går. Klarar jag bara det så är jag mer än nöjd!
Vi på AOH tackar för pratstunden och önskar Stig lycka till i framtiden. Kanske blir det ett kärt återseende på Olympia i sommar för en av guldhjältarna från 1999.
Lämna ett svar