Idag tar HIF emot IFK Göteborg på Olympia efter landslagsuppehållet. Jag ställde några frågor till August Nilsson som blev veckans supporter!
När var ditt första HIF-minne?
Hammarby borta som femåring. Jag fick mycket glädje med mig från det enda målet och enda positiva från den matchen…
Vilket är ditt bästa HIF-minne?
Jag skulle nog säga AIK hemma förra året. Dels vann vi matchen och spelade helt okej, men känslan av att för första gången få bo i Helsingborg och gå till Olympia var något helt magiskt efter att ha varit omringad av bajare, aikare och djurgårdare hela livet. Även flygturen från Italien i våras för att få vara med på invigningen av den ståplats vi kommer husera på över det närmsta seklet gav mig, liksom gnagetmatchen, en tår av lycka.
Hur länge har HIF varit ditt lag?
Det var vid Champions League-epoken och framförallt en match som det startade. Min syster och far åkte ner och kollade på Bayern hemma och vi spelade in matchen på VHS. Jag har nog kollat på den matchen säkert hundra gånger och jag blev alltid lika exalterad när vi fick straffen innan halvtid som byttes ut mot djup frustration över att Santos missade den, alla gånger…
Kan du försöka beskriva vad laget betyder för dig?
HIF betyder ruggigt mycket för mig. Jag har fått stå ut med oändliga klankningar hela livet uppe i Uppsala, där jag är uppväxt, och att flytta ner till sundets pärla direkt efter studenten utan någon vettig anledning mer än HIF kändes fruktansvärt rätt.
Var har du ”din plats” på Olympia?
Genom åren framförallt Stockholmslagens bortasektioner men numera är det Södra stå.
Vad är det bästa med att uppleva matcher live på Olympia?
Att inte vara någon annanstans när det är match, att få ögonorgasmer av Olympias vackra och naturliga gräs samt att skrika slut rösten tillsammans med PLF.
Vad tror/tycker du om årets upplaga av Helsingborgs IF?
Det har funnits bättre upplagor av HIF, men skulle ändå säga att laget har rätt så hög potential. Ser vi till början av säsongen hade vi kunnat ha en ruggig offensiv med en frisk Dahlberg, en Ajdarevic som inte presterar den värsta säsongsstarten genom tiderna och en Simovic och en Bojanic som för det mesta varit briljanta sista tiden. Och med en defensiv där Krafth, Uronen och Mårtensson varit landslagsaktuella plus ett stabilt mittlås hade det kunnat gå långt. Nu fick inte all den potentialen utdelning men det känns som att vi är permanent på väg uppåt. Jag tycker att den sjungande delen av Olympia har sett ljus ut i år och kan sittplats bidra med lite kvantité och växelsång kommer vi trycka fram HIF mot framgångar. Det kommer med lite tålamod.
Och sista frågan – hur tror du matchen slutar?
Som den, för mig, magiska första matchen efter förra årets jippouppehåll vid den här tiden. En katastrofal tremålsförlust på hemmaplan följs upp av en stabil 3-1-seger. Peter Larsson nickar in alla målen.
Lämna ett svar