Ännu en säsong är till ända och strategispelet inför 2016 kan ta sin början. Att IFK Norrköping skulle stå högst på pallen trodde nog inte ens Party-Janne själv på men Peking har verkligen bevisat hur långt man kan nå med en ung, hungrig trupp och en stad som står bakom sitt lag.
”Det gör det lättare att nå framgång på andra områden och i förlängningen betyder det också mycket ekonomiskt när stadens idrottslag når framgångar”
Det blev åter ett prövningens år för HIF. Med ny ordförande, ny klubbdirektör och, inte minst, ny manager/sportchef i Henrik Larsson skulle klubben ”trolla med knäna” för att nå en topp 6-placering. Under säsongen låg stor del av fokusen på spelet utanför plan med en sviktande ekonomi, publiktapp och bygget av vår nya arena.
På plan lyckades laget nå en 8:e plats trots att tongivande spelare som Victor Pálsson och Emil Krafth försvann till utlandet mitt under brinnande säsong.
Att Pär Hansson nu lämnar bör ge klubben en något bättre ekonomisk grund att stå på. Hansson sades ligga på en rejäl månadslön (ca 200 000) och ersättaren Pyzdrowski är både billigare och, spelmässigt, fullt i klass med våra förra 1:a. Årets HIFare, Andreas Landgren, visade tydligt att han var en fullgod ersättare till Emil Krafth och dominerade högerkanten under stora delar av höstssäsongen och i Peter Larssona frånvaro klev Calle Johansson fram och presenterade ett mittbacksspel som kan ta honom hela vägen till OS i Rio.
Jere Uronen vaknade rejält under de sista matcherna och kanske har hans rökare mot Djurgården stärkt hans aktier på den utländska marknaden?
Försvarsmässigt känns det dock som att laget har en bra grund inför 2016 och kan klubben förmå Peter Larsson att ta en säsong till så är det inte backlinjen som kommer se till att Henrik Larsson ligger sömnlös framöver…
Att det finns några riktigt spännande namn på vårt mittfält är det väl knappast någon som betvivlar. Tyvärr så är det för mycket upp och ner under säsongen – något som måste ses över inför nästa år. Vår mest dominante mittfältare, Arnor Smárason, vill inte klubben ha kvar och där hoppas jag att man täbker om – inte minst när man skapar löneutrymme efter att Pär lämnat. Johan Mårtensson och Lalawele Atakora inledde svagt under våren men spelade upp sig rejält under höstsäsongen. ”Underbarnet” Bojanic är en bländande fotbollsspelare i sina bästa stunder men tyvärr dyker dessa stunder upp alldeles för sällan…
Ema Boateng måste vi börja ta på allvar efter hans fyra mål under säsongen och den lille mittfältaren är säkert inte intresserad av att spendera merparten av 2016 som inhoppare. Samtidigt hoppas jag mycket på Elias Andersson som återkommer med en Superettansäsong innanför västen. 24 matcher från start (3 mål och 4 assist) i landets andraliga skojar man inte bort och utlåningen till Varberg har säkert gjort den förre U17-kaptenen gott . Jag tror att 19-åringen kan bli en spännande kugge den kommande säsongen.
På anfallssidan var det ömsom vin ömsom vatten. Robin Simovic blommade äntligen ut och blev en av våra nyckelspelare med sina 12 mål. Jag ställer mig tveksam till att Simovic stannar när fönstret öppnar i Januari. Både spelstil, storlek och målskytte imponerar tillräckligt för att 24-åringen skall nå ut i Europa. Mikael Dahlberg fick säsongen förstörd av sina ryggproblem men att anfallaren levererar (när han är frisk) vet vi sedan tidigare och med en skadefri försäsong så finns där nog mer att kräma ur den rutinerade norrlänningen.
På tal om rutin och försäsong. Rade Prica vände hemåt och visade omgående att han fortfarande har näsa för målet. Håller skadorna sig borta och en med en rejäl uppbyggnadsperiod under Herr Larsson så levererar Prica minst 10 mål den kommande säsongen.
Sen kommer vi till Larsson Jr som äntligen fick en hel säsong på högsta nivå. OK – tre mål på 25 matcher för 18-åringen skrämmer kanske ingen statistiker men lägg därtill fem assist och mer delaktighet i spelet, ju längre säsongen led, så förstår ju alla att klubben sitter på ett rejält sparkapital i Jordan Larsson. Nästa säsong är anfallaren dock inte ”ung och lovande” längre (möjligtvis ung) utan förväntas ta ytterliger ett steg i sin utveckling. Gör Jordan Larsson det så blir det nog svårt att hålla proffsklubbarna borta från OIympia. Samtidigt måste det nog kittla rejält hos vår styrelse att anfallaren sitter på ett kontrakt till 2018 och kan inbringa många sköna miljoner och kanske bli den som säkrar HIFs ekonomi ett antal år framöver…
Summa summarum så ser det inte alls så pjåkigt ut för Henrik Larssons lagbygge inför den kommande säsongen. Drygt 40 mil bort satt Janne Andersson med liknande förutsättningar inför 2015 och vi vet ju alla hur det slutade. Med en obefintlig ekonomi och med nästan samma trupp, som hösten 2014 var nära att ramla ur allsvenskan, tippades IFK Norrköping inför säsongsstarten av de flesta på den undre halvan av tabellen. Utan fixstjärnor och med en medelålder på 23,48 år så gjorde laget det omöjliga när man tog sitt 13:e SM-guld efter 26 års väntan.
En framgång för ”stadens lag” innebär inte bara en positiv utveckling för klubben utan även för staden med omnejd.
-Jag tror att den viktigaste betydelsen är att det skapar gemenskap och sammanhållning, och ger ett samtalsämne som förenar gammal och ung, män men också många kvinnor och infödda och invandrare. Idrotten och kulturen är något som spänner över alla gränser menade kommunstyrelsens ordförande i Norrköping. Ett uttalande som, utan tvekan, även kan appliceras på en stad som Helsingborg där attityden mot fotbollen , och HIF som klubb, fick sig en rejäl törn efter händelserna i samband med premiären 2014. Att klubben har fått jobba i en enorm motvind under hela 2015 har givetvis satt sina spår på såväl sportsliga framgång som ekonomin.
Personligen tror jag att HIF varit igenom ”det värsta” nu och vi kan börja blicka framåt. 2017 står en ny arena (Sveriges Vackraste) färdig och under hösten har publiken börjat hitta tillbaka till Olympia igen. Jag hoppas att många av de som besökte vår hemmaborg i lördags gjorde det för första gången på länge. För den kärlek som publiken utstrålade när man tackade av Pär Hansson och Mattias Lindström gav oss en bild av hur ”live” fotboll kan vara när den är som vackrast.
Ta med er den känslan och den upplevelsen in i 2016 så ska vi, publiken och laget, se till att det blir ett spännande fotbollsår och en ljus framtid för Världens Vackraste Förening även kommande säsonger!
Målvakter:
Matt Pyzdrowski
Backar:
Peter Larsson (Utgående kontrakt men klubben vill förlänga)
Fredrik Helstrup (2017)
Jesper Björkman (2016)
Jere Uronen (2016)
Carl Johansson (2018)
Gustav Jarl (utgående kontrakt)
Fredrik Widlund (ingen uppgift)
Andreas Landgren (2018)
Mittfältare:
Anton Wede (2016+option 1 år)
Arnor Smárason (2016 men klubben vill sälja pga för hög kostnad)
Ema Boateng (2016)
Johan Mårtensson (2017)
Elias Andersson (2017)
Darijan Bojanic (2018)
Alexander Achinioti Jönsson (2018)
Lalawele Atakora (2016)
Anfallare:
Robin Simovic (Sommaren 2016)
Mikael Dahlberg (2016)
Jordan Larsson (Sommaren 2018)
Rade Prica (2016)
Anton Kinnander (2016)
Mohamed Ramadan (ingen uppgift)
Spontant så är det en målvakt samt yttermittfältare som behövs i truppen – sen får man se vem som försvinner (t.ex. Jere & simovic känns mest aktuella) och där tror jag att Fredrik Widlund kan ersätta bra av det jag sett av han, och bland forwards behövs det rensas då dom är så många och förhopningsviss kommer Dahlberg tillbaka fullt ut – så ingen panik där…
Ska bli skoj 2016 att följa Elias återkomst men också Alexander AJ men tuff konkurrens då de slåss med Mårtensson, Bojanic & Wede om två centrala platser (ifall Henrik inte börjar experimentera igen med en 3-5-2/5-3-2 uppställning)
Nu närmast väntar lottningen till Cupsspelet i mars då vi vet att ÖSK väntar men två lag till ska in i gruppen – hoppas VSK är med i år igen -:) Annars skoj om man fått möta Ängelholm eller Bois så det kan bli bra uppslutning!