Och den ljusnande framtid är vår…

Några veckor in i årets säsong visar vår nya tränartrojka att de står fast vid sitt ord att släppa fram ungdomarna. Och vilka ungdomar sen…

“Sjungom studentens lyckliga dag,

låtom oss fröjdas i ungdomens vår!

Än klappar hjärtat med friska slag,

och den ljusnande framtid är vår”

 
För drygt 165 år sedan knopade Herman Sätherberg och Prins Gustaf ihop en sång som skulle komma att, sångmässigt, bli det slutliga beviset på att man har nått sitt långa mål och tagit sin studentexamen. Vägen dit är lång och krokig och genvägarna är få. Tydlighet, tålamod och uthållighet är ett måste och när man äntligen når målet så drar man en lättnandes suck och kastar sig ut i framtiden. Redo att ta sig an nya spännande utmaningar…

För visst har årets upplaga av HIF har många likheter med en skolklass som förbereder sig för det där sista året med känslan av att något riktigt spännande väntar i horisonten. 

Magistrarna Andersson och Ljung har lagt en tydlig plan för hur man skall förbereda klassen för de kommande månaderna. Ovärderlig rutin blandas med ungdomlig våghalsighet där man bara ser möjligheter istället för hinder.
I höstas skrev jag en krönika om hur tomt det såg ut på ungdomssidan. Där fanns en oro över hur HIF jobbad med sina ungdomar för att försöka förmå x antal spelare, varje säsong, att ta klivet upp i vårt A-lag. Jag kunde konstatera att klubben helt saknade landslagsspelare från U19 och ner till U17. Visst fanns där en del intressanta ungdomar i P16-landslaget och 1-2 hyfsade talanger i vårt Akademilag men inte mer än så.

De senaste veckorna har firman Andersson/Ljung verkligen visat att man inte drar sig för att ge ungdomarna chansen. Plötsligt sitter vi med en hel drös av spännande och intressanta namn inför framtiden. Dessutom finns det nu ett ypperligt tillfälle att slussa ut dessa då det inte riktigt är lika tufft att ta sina första staplande A-lagssteg i Superettan som det rimligtvis hade varit i Allsvenskan.

Det började egentligen redan i somras då vi var många som följde vårt U17-lags framfart i Tipselit Trophy. Under ledning av Chrisse A tog sig laget hela vägen till final. Under färden piskade man bla AIK innan man till slut föll,på målsnöret, mot Elfsborg. Under någon sommarvecka lärde vi dock oss känna igen några nya spännande ansikte i den röda tröjan. Plötsligt svämmade sociala medier över med hyllningar till spelare som Mattias Almeida Sundell, Casper Seger och, inte minst, Alex Timossi Andersson. Då bara 15 år gammal och bofast, i såväl, HIF Akademin som vårt P15 landslag.

Anfallaren imponerade så stort i U17 lagets framfart under året att han bjöds ner till Munchen för att träna med Bayern. Timossi fick idel lovord av deras svenska scout, Björn Andersson, som dock tyckte att ytterligare en säsong i Sverige hade 15-åringen mått bra av. Denna säsongen kommer anfallaren få mäta sina krafter i Sveriges näst högsta liga och av det man sett på försäsongen lär nog moståndarlagets försvarare vara betydligt mer nervösa för den uppgiften än den, numera 16-åriga, Timossi Andersson.

Hösten 2009 debuterade en då 11-årig Max Svensson i HIF. Då handlade det om en pojklagsturnering i Strövelstorp där en liten grabb skulle testa på 11-mannafotboll för första gången. Även om vägen inte varit spikrak så har Svensson kravlat sig kvar i ungdomslagen och förra säsongen blev det så Allsvenska debut i en bortamatch mot Sundsvall. De senaste två månaderna har vi stött på namnet Max Svensson åtskilliga gånger och nu börjar vi nog alla till mans inse att det är en enormt talangfull fotbollsspelare som klivit fram ur gömmorna. En totalt orädd yngling som verkar göra mål i tid och otid. Att 2017 blir Max Svenssons år är det ingen tvekan om. Frågan är bara hur många andra av sina unga kompisar han lyckats dra med sig upp till vårt A-lag?

I årets upplaga av Nyårssaluten klev tex en handfull ungdomar fram och visade att de minsann skall vara med och leka på en högre nivå när nu vårt Akademilag är historia. Det är nog lika bra att börja plugga in namn som Niklas Svensson, Charlie Weberg och Calle Thulin. Weberg debuterade redan förra säsongen (mot Vålerengen) och i helgens möte, mot Helsingör, så var det dags för Carl Thulin att skriva in sig i HIF historien genom sin första A-lagsstart. Förvararen hade det lite tufft (precis som övriga laget) inledningsvis men växte ju längre matchen led och visade upp ett enkelt och respektlöst försvarsspel. Med Chrisse och PeO bakom spakarna säger mig något att fler ynglingar lär få chansen under det kommande året.

 
Även om Superettan, rimligtvis, är en lättare serie än Allsvenskan så finns det alltid en risk för underskattning bland lag som kommer från en plats högre upp i seriesystemet. Vi är nog många som räknar med att HIF skall vara ett av topplagen denna säsongen men i mina ögon lär det bli ett getingbo om de tre topp 3-placeringarna som ger en chansen till Allsvenskt spel 2018. 

Årets säsong ger en onekligen lite “tidigt 90-tal” vibbar när en relativt okänd Henrik Larsson, med enorm stöttning av en rutinerad Masse Magnusson, tog fotbolls-Sverige med storm och lyfte tillbaka HIF i högsta serien. Det är inte utan att man njuter av tanken på en mix av lokala förmågor som blandas med rutinerade rävar som Micke Dahlberg och Peter Larsson.

I början av November tar Avgångsklassen 2017 sin student. Förhoppningsvis står då HIF med en hel drös ungdomar som är flygfärdiga för att ta steget ut i den stora fotbollsvärden. Och visst måste Allsvenskt spel, med sin “moderklubb” på Världens Vackraste Arena kunna förmå oss att få behålla våra talanger några extra säsonger innan utlandet lockar?

Har vi fotbollsgudarna på vår sida och att magistrarna Andersson/Ljung lyckats förmå klassen att fokusera på uppgiften så kommer vi åter möta de främsta klubbarna i Sverige. Då dessutom med samma hunger som Zeidan, Timossi och Max Svensson visat upp på försäsongen. Med ungdomlig entusiasm och åldermännens klokhet skall vi ta oss dit. 

 
“Svea vår moder hugstor och skön,

manar till bragd som i forntida dar,

vinkar med segrens och ärans lön,

men den skörd utan strid man ej tar”

 
För visst är den ljusnande framtiden vår?