25 September 2011

I dag, för sex år sedan dvs den 25 september 2011 slog HIF tillbaka Gais med 3–1 samtidigt som Malmö spelade 1–1 mot AIK. Stockholmarna var den enda konkurrenten till SM-guldet vid tillfället.

Segern innebar HIF vann Svenska mästerskapet för femte gången. Detta var HIF:s första SM-guld på 2000-talet och den första sedan 1999. Helsingborgs firade sitt SM-guld på en buss på väg tillbaka till Helsingborg och tog emot sina fans på Olympia. Dock fick inte Helsingborg motta trofén, Lennart Johanssons pokal förrän den 23 oktober 2011, efter att den sista omgången spelats.

På Allt Om HIF valde vi dessutom att betygsätta spelarna som gjorde det möjligt och då såg det ut som följer:

Pär Hansson – 5. Kommentarer överflödiga, Hansson har med sina matchavgörande räddningar visat HIF vägen till guldet. Ovärderlig och snart i en svensk landslagsbur.

Hannu Patronen – 3. Skadeförföljd finne som äntligen fick göra comeback under sommaren, och dessutom näta. Gjort vad som förväntats.

Erik Edman – 3. Både upp och ner för den forne landslagsbacken som blandat småskador med imponerande insatser. Men det är egenskaperna utanför plan som gör honom guld värd.

Marcus Nilsson – 4. Följde upp genombrottet förra året med en urstark vårsäsong. Växte som spelare bredvid Peter Larsson vilket belönades med enkelbiljett till Holland.

Marcus Holgersson – 4. När tre mittbackar lämnade på ett halvår fick ängelholmssonen ta över ansvaret i backlinjen, och gjorde det med en ära. Lär utvecklas ännu mer nästa säsong.

Joseph Baffo – 3. Ovan nämnda försäljningar knuffade 19-åringen in i hetluften. Blandat bra insatser med orutinerande ingripande, men mer kan man inte begära av en så pass ung och lovande back.

Christoffer Andersson – 4. Slängts mellan ytterback och yttermittfältare utifrån skador och matchsituation. Har aldrig gjort bort sig på någon av positionerna. Slitvarg av Mahlangu-klass.

Erlend Hanstveit – 4. Kanske ett högt betyg på en spelare som bara spelat 7 matcher. Men faktum är att norrmannen slängts in mitt i säsongen, fått spela både inner- och ytterback och varit imponerande stabil. Hans vänsterfot visade vägen mot GAIS och guldet.

Erik Wahlstedt – 4. Kanske också ett högt betyg med tanke på antal spelminuter. Men tänk att som 37-åring slängas in i en toppmatch (Göteborg borta) och ändå “spela som en chef” (Lindströms ord). Då blir det en fyra.

Peter Larsson – 5. Allsvenskans bästa back i år, trots att han bara spelade halva. Klok, lugn och även ett hot på fasta situationer. Förbannar än idag Roland Nilsson för att han inte lät Larsson stanna säsongen ut.

Mattias Lindström – 4. En ledargestalt och grovjobbare precis som parhästen Christoffer Andersson. Dragits med småskador men ändå gett 100% i varje match. Stod dessutom för årets mål på Olympia.

May Mahlangu – 5. Precis som med Pär Hansson, kommentarer överflödiga. Löpningarna, skotten, passningarna, dribblingarna. You name it. Allsvenskans bästa mittfältare.

Ardian Gashi – 4. Hamnat i skuggan av Mahlangu på yttermittfältet men har fortsatt med sitt tuggande av motståndare. I år med färre gula kort, vilket är ett plus. Även han ovärderlig för laget.

Rachid Bouaouzan – 3. Osams med Conny på våren, skadad under sommaren och tillbaka under hösten. Alltid en pigg och färgglad klick i anfallsspelet.

Simon Thern – 3. Ännu en stor talang i årets HIF. Förflyttats runt bland mängder olika positioner och verkar inte ha hittat hem än. Nästa år får han genombrottet värt hans egenskaper.

Rasmus Jönsson – 5. När vikensonen får utrymme är han allsvenskans farligaste anfallsvapen. En av svensk fotbolls största talang, grattis Wolfsburg.

Alexander Gerndt – 4. Kom aldrig upp i samma nivå som förra året, men levererade mål ändå. Och andra sigan var allt bara en transportsträcka mot sommarens transferfönster och Europa.

Erik Sundin – 3. Hamnade på våren i bakgrunden av Gerndt och Jönsson, hamnade på hösten ensam kvar på topp. Inget har riktigt passat stockholmaren som är bäst som ettrig inhoppare.

Alvaro Santos – 3. Brassen är inte den han var 2001 och håller inte längre för 90 minuter. Men, han kämpar och har gjort flest allsvenska mål i år av alla HIF-spelare.

Thomas Sörum – 3. Hemmadebuten på Olympia var av högsta klass, sedan har det gått trögare. Säger själv att han behöver tid för att komma upp några nivåer. Det kommer han, lagom till nästa säsong.

Endast spelare som har startat en allsvensk match har betygsatts.

Totalt blev det en supercuptitel, allsvenskt guld och cupguld under den säsong som betecknas som HIFs framgångsrikaste någonsin.

När får vi uppleva en sådan eufori igen?