Säsongen 2017 – Mittfältarna

Vår, på förhand, starkaste lagdel med rutin som borde räcka för att skrämma slag på merpartena av motståndarlagen. Under sommaren stärkte vi dessutom våra aktier med Allsvensk rutin och ungdomlig kreativitet och snabbhet. Denna lagdelen ansågs vara så stabil och stark att vi hade råd att bänka försäsongens främste målskytt…

Johan Persson (14 matcher / 0 mål) Kontrakt tom 2019

Skadebenägen mittfältare som flyttade hem till Skåne i somras. HIF nappade direkt i jakten på en mittfältsgeneral. 33-åringen har levererat – som förväntat. Tuff, elak, jobbig och en bollvinnare med mycket jävlar anamma. Dock skulle ju värvningen bli ”grädde på moset” och en form av garanti att klubben nådde Allsvenskan och så blev det ju inte. Håller sig Sheriffen skadefri så kommer han vara lika viktig för HIF a´2018 som Gashi var för guldlaget 2011.

Andreas Landgren (28 matcher / 2 mål) Kontrakt tom 2020

Med sin bakgrund och pondus – samt imponerande spel – förra säsongen såg jag, och många med mig, Landgren som en naturlig ledare inför 2017. Inledde positivt och fann sig snabbt tillrätta som innermittfältare istället för, sin naturliga position, som högerback. Flyttades dock snabbt tillbaka på högersidan när skadorna började hopa sig. Försvann mer och mer ju längre säsongen led och om detta beror på en svacka eller tränardirektiv låter jag vara osagt. HIF förlängde, redan i somras, med 28-åringen som har många år kvar inom toppfotbollen och borde vara redo att ta över kaptensbindeln kommande säsong.

Martin Christensen (15 matcher / 1 mål) Kontrakt tom 2017

Själv kommer jag minnas matchen mot Öster som danskens kanske bästa insatser i den röda tröjan. Inte minst det mäktiga skott som innebar att HIF, på övertid, tog med sig samtliga tre poäng hem till Helsingborg. Annars har Christensen mest haft det tufft, suttit på bänken och fått möjlighet att lämna vid ev intresse från annan klubb. Självklart ingen ultimat sits att vet att man står långt ifrån en startplats. 29-åringen lär söka sig hem till Danmark och vill man fortsätta njuta av ”Superettans mest uppenbara överstegsfint” blir det andra sidan sundet som man får leta. Totalt blev det närmre 40 seriematcher i den röda tröjan för Polle.

Edwin Gyimah ( 24 matcher / 2 mål) Kontrakt tom 2018

Såg mittfältaren provspela, på ett kylslaget Olympiafält mot Kristianstad, och den allmänna känslan vara att här hade HIF chansen att värva en kommande storspelare. Kom med landslagsspel i bagaget och visade, inledningsvis, att han skulle bli en tillgång. Tyvärr kan 26-åringens säsong även symbolisera HIFs dvs mycket upp och ner med mängder av felspass. Att Gyimah dessutom dragit på sig en hel drös gula och ett rött kort visar ju att det måste jobbas på disciplinen kommande säsong. Sen har ju spelaren, som huvudsakligen är mittback, fått agera hjälpgumma i ett antal matcher och spelat på samtliga positioner utom målvakt. Klubben hade räknat med att sälja Gyimah redan i somras men står under kontrakt och lär spela i HIF även 2018 om inte hans frånvaro, under de sista matcherna, tyder på att hans tid i klubben kan vara över?

Lumala Abdu (10 matcher / 1 mål) Inlånad från Kalmar FF

Kom, från Kalmar, i Augusti med målsättning att tillföra extra dimensioner i HIFs anfallsspel. Imponerade med sin snabbhet och förmåga att utmana i en- mot en situationer. Fick växla mellan anfallare och mittfältare men det lossnade aldrig för Abdu som fick vända hem till Kalmar med noll mål på kontot. Dock en 20-åringen med framtiden för sig. Kanske en permanent övergång kan vara lösningen då Abdu, med en försäsong i ryggen, mycket väl kan bli ett utropstecken den kommande säsongen.

Anton Wede (9 matcher / 0 mål) Lämnat klubben

En Henrik Larsson-värvning och utsedd till Årets HIFare 2016. Vad Wede sysslat på försäsongen är något oklart men dess tydligare var det att han enbart var en skugga av den spelare som stod över mängden i HIF modell 2016.  Började ok men åkte tidigt på en skada och var borta några matcher. Vid återkomsten var startplatsen ett minne blott och när HIF värvade rutin under sommaren insåg Anton att konkurrensen skulle bli för tuff. Totalt blev det 61 matcher för HIF och karriären går nu vidare i Gais.

Calle Wede (3 matcher / 0 mål) Lämnat klubben

Kom, med brorsan Anton, inför 2015 men under den första våren gjorde han sju allsvenska framträdanden innan han olyckligt skadade knät i juli månad. Efter månader av rehab var han tillbaka under våren 2017 och gjorde tre inhopp. Insåg att det skulle bli för tuff konkurrens  ansåg sig behöva en nytändning. Att det blev Gais var kanske inte så konstigt då bröderna Wedes karriärer gått hand i hand med varandra sedan barnsben. Totalt blev det 10 matcher i klubben.

Alexander Anchinioti-Jönsson (15 matcher / 0 mål) Kontrakt tom 2018

AJ debuterade redan i Allsvenskan och skulle, i Superettan, ta ett nytt steg i karriären och spela till sig en ordinarie plats. 21-åringen fick omgående tränarens förtroende och startade en del matcher. Ju längre säsongen led så hamnade mittfältaren dock allt längre från en startplats och i somras lånades han ut till Ängelholm. Dock gav HIFs skadeläge AJ åter chansen under några matcher i höstas. Har en tuff spelstil och är, trots sin unga ålder,  en pådrivare och oavsett om det skall spelas på mittfält eller högerback så krigar AJ till sista minuten. Kontrakt över kommande säsong men måste blomma fullt ut 2018 om han skall ha en framtid i klubben.

Bradley Surprise Ralani ( 27 matcher / 6 mål) Kontrakt tom 2017

Enligt egen utsago för bra för både HIF och Superettan men haft svårt att bevisa det på planen. Visst har Surprise tillhört HIFs främsta i en del matcher men sydafrikanen har varit relativt osynlig i minst lika många matcher. Tillhör dock skaran som kan göra det oväntade och låg bakom flertalet viktiga poängräddningar med sina 6 mål och framspelningar. 29-åringen sitter på ett utgående kontrakt och frågan är om HIF vill, eller kan, behålla mittfältaren som troligen har en del anbud att ta ställning till närmaste veckorna. Personligen ser jag dock gärna att Surprise stannar ytterligare en säsong och kan bli en nyckelspelare i jakten på en Allsvensk plats 2019.

Darijan Bojanic (12 matcher / 2 mål) Kontrakt tom 2018

”Den evige talangen” som ansågs för bra för att spela i Superettan och lånades ut till Östersund. Återvände i somras med ett stukat självförtroende men mottogs som ”frälsaren” och spelkreatören som saknats under våren. Och visst levererade 21-åringen inledningsvis. Dock inte en spelare att förlita sig på när det stormar utan kan gå ner sig rätt rejält. Har ett år kvar på kontraktet och man kan fråga sig hur många säsonger som Bojanic skall få på sig att blomma ut? Med en försäsong i ryggen så är jag dock övertygad om att den kreative mittfältaren kommer tillhöra de främsta i Superettan. Dock oerhört beroende av om det går bra för laget – för då går det också bra för Bojanic.

Monday Samuel (17 matcher / 2 mål) Kontrakt tom 2017

Den 26 februari hoppade Monday Samuel in, efter en halvlek i Svenska cupen-mötet, hemma mot Degerfors. Han gjorde två mål och när försäsongen tog slut hade han gjort fyra mål. Nigerianen imponerande och levererade men när det var dags för seriespel så hamnade Monday längst ner i frysboxen. Inget skäl angavs men uppgifter talar om ”taktisk oförmåga”. Kan dock lyfta en match på egen hand och i ett offensivt HIF hade 23-åringen kunnat bli hur framträdande som helst. Med HIFs, något defensiva, spel under innevarande säsong så har dock Monday fått se sig bänkad och frågan är hur nigerianen ser på sin framtid i klubben. Hur som så löper kontraktet på ytterligare en säsong men känslan säger att vi hittar Monday Samuel i en annan klubb den kommande säsongen.

Casper Seger

Spelade ingen seriematch 2017

Max Svensson (24 matcher / 3 mål) Kontrakt tom 2019

Tillsammans med Timossi säsongens utropstecken! Med ungdomlig entusiasm och oräddhet fick 19-åringen sitt stora genombrott i HIF. Konstigt nog har Svensson främst agerat inhoppare under säsongen och målet blir säkerligen att spela till sig en ordinarie plats inför 2018. Bofast i U19-landslaget och en av framtidsmännen inom svensk fotboll. Med sina 165 cm över jorden har yttermittfältaren visat att storleken definitivt inte har någon betydelse.

I GÅR: Säsongen 2017 – Försvararna

I MORGON: Säsongen 2017 – Anfallarna