Då var den avklarad, årets premiär på Olympia. Under ganska bra förutsättningar vad gäller både vädret och spelplan, genomfördes en hyfsad Allsvensk match. Och det viktigaste var så klart att HIF plockade full pott av poäng.
Vi börjar med att konstatera att även om målet inte kom förrän 15 sekunder innan ordinare tids slut, var jag av någon anledning aldrig nervös. HIF-2010 är inte det panikjagande laget som tokanfaller med långa inspel och långbollar när tiden börjar rinna ut. HIF-2010 håller i bollen och bygger upp anfall igen och igen tills dess att rätt tillfälle uppstår, det är vad jag kallar tålamod. Vi kan kanske redan efter första matchen, konstatera att tålamodet är större i år än vad det varit tidigare?
Ett referat och analys av matchen har redan Robert lämnat, så jag går inte djupare in i den utan konstaterar att HIF var väl värda de tre poängen, även om det satt långt inne.
***
Jag hade gett mig två uppgifter inför matchen igår. Jag ville försöka tyda hur Conny (och P-O) lagt upp den taktiska biten, och jag ville “special-studera” vår nya centrala mittfältare Gashi.
Om vi börjar med taktiken. Precis som många andra har jag “stört” mig under träningsmatcherna på att yttrarna (Andersson, Lindström) dragit sig in centralt i plan och därmed gjort att det blivit grötigt och plottrigt i mitten då Lantz och Gashi redan befunnit sig där.
Men efter att ha lyssnat av Conny på presskonferensen där han bekräftar att det verkligen är så HIF ska spela, för att få ytterbackarna högre upp och bli mer aktiva i anfallsspelet, förstår jag taktiken bättre och (som taktiknörd man är) är jag övertygad om att det kan bli ett bra vapen, då det fungerar. Just nu är det tidigt på säsongen och det kommer säkert nötas in på träningarna för att kunna fungera mer tillfredsställande. Dessutom, det finns inga spelare som kan följa taktik till 100% under matchens gång…
Nu var det BP vi mötte under gårdagen. Ett BP som på grund av decimerat manskap inte anföll i den utsträckningen de säkert planerat. På så vis fick HIF möjlighet att spela mer anfallsfotboll än försvar. Därför är det också svårt att bedöma hur försvarsspelet fungerar till fullo. Anfallsspelet får vi ge med beröm godkänt då HIF trots allt hade 20 avslut under matchen, 11 av dessa mot mål.
***
Jag är övertygad om att Ardian Gashi kan komma att bli ett bra verktyg på det centrala mittfältet i år. Gashis trygghet i det defensiva arbetet ger Lantz mer utrymme att verka offensivt och komma igenom på djupet. Gashi blev vald till matchens spelare igår och många undrade varför. Men efter att ha följt Gashi på plan, inte bara då han var i bollkontakt, utan även utan boll, kan jag hålla med om att utmärkelsen var på sin plats.
Gashi påminde mig en hel del om den gamle slitvargen, Peter Wibrån. Sättet att agera utan boll, löpningarna och föra bollen var som en kopia av Wibrån. Nu hade jag inte något räkneverk a´la Sportbladet med mig, men jag kan tänka mig att Gashi gjorde lite drygt ett Springtime-lopp under matchen? Stundtals såg han ut som om alla krafter var borta, för att minuterna senare piggna till igen och jobba vidare.
Ett par gånger reagerade jag över att Gashi var alldeles för nära Lantz i spelet och de nästan krockade. Det där är naturligtvis sådana småsaker som kommer att ändras på under säsongen då de två lär känna varandra ännu bättre.
På plussidan ger jag Gashi mer än godkänt för hans blick för spelet och hans passningar. På minussidan hamnar konditionen. Det verkar som om han har ett par veckor kvar till full kondition.
Lämna ett svar