Vi har vänt blad och lagt ett ”tråkigt” 2017 bakom oss och står med öppna armar inför 2018. Klubbens målsättning, inför den kommande säsongen, är glasklar – HIF skall tillbaka till Allsvenskan.
Vi var många som lämnade Jacob Hansens Hus med en rätt behaglig känsla i kroppen. Dels visade uppslutningen, på medlemsmötet, att HIF fortfarande har en stor supporterskara bakom sig och att klubbens framtid berör många. Givetvis kändes det extra bra när såväl Krister Azelius som Mats-Ola Schulze och PeO Ljung klev upp samtidigt och deklarerade att kommande säsong så är det tydliga målet att klubben skall tillbaka till högsta serien.
Man har ju dessutom fått ett år på sig att bygga en stabil grund för HIF och inför 2018 tycker jag att där finns många intressanta spår som tyder på att klubben, definitivt, är på rätt väg. Även om det är på planen allt skall avgöras…
Sedan sista matchen, mot Öster, har det hänt en del i spelartruppen. Resterna av Henrik Larssons lagbygge har klivit ut från Olympia och Stoffe/PeO har haft en rättvis möjlighet att fylla på med sina egna önskemål. Surprise, Lange, Christensen, Ljung och Gyimah är bara några av dem som gjort sitt sista framträdande i den röda tröjan. Moro, Bjarnason, Abubakari och Randrup är definitivt inga dåliga ersättare utan här tycker jag definitivt att man fyllt på med mer kvalitet inför säsongens tuffa utmaning. Abubakari håller redan en för hög klass i förhållande till serietillhörighet. Moro är ett spännande löfte. Randrup gjorde 19 matcher i Elfsborg förra säsongen och Bjarnason skall bli intressant att följa med tanke på hans målproduktion på Island. Förhoppningsvis håller han en högre nivå än Tarmen eller Sörum…
För att inte tala om att ännu fler talanger får chansen att visa upp sig under 2018. Med facit i hand så är det alltid spännanded att se vad våra ynglingar kan göra och sett till 2017 så var ju både Max Svensson, och inte minst, Alex Timossi riktiga lyckträffar som imponerade stort när de väl fick chansen.
På tränarsidan så har man gjort några riktiga kanonvärvningar som får en att drömma sig tillbaka till svunna tider. Reine Almqvist och Sven Andersson ger oss ytterligare en dimension och vad de båda herrarna går för vet vi sedan deras tidigare sejourer i klubben. Dessutom har man förstärkt upp teamet med en idrottspsykolog, Joakim Ingrell, vilket ska bli mycket spännande att följa. Det kändes som att vi slarvade bort många poäng under förra säsongen av ren rädsla att förlora på bekostnad av vilja att vinna. Här lär förhoppningsvis Ingrell, med sin bakgrund bli en viktig pjäs. På fyssidan väljer man att gå fullt ut med en extern lösning i form av Arena Fysio. Det innebär ju tyvärr att Christer Olsson får lämna föreningen men i den nya konstellationen finns en del kända ansikte sedan tidigare då bla Martin Berg ingår i Arena Fysio.
På det ekonomiska planet gör nu HIF två viktiga, och kanske avgörande, satsningar för att bygga upp en bättre ekonomi. Dels tar man själv över driften för Sportbaren vilket bör innebära, att med rätt personer, så kan stället bli en guldgruva och man slipper betala pengar till utomstående aktör. Det skapar ju även ännu mer ”vi” känsla när man nu vet att baren sköts, helt och hållet, av klubben och förhoppningen är nu att så många supportrar som möjligt förlägger sin uppladdning på Olympia istället för något hak nere på stan. Ur ren säkerhetsynpunkt är det givetvis också en bättre lösning då man slipper massa oro nere på stan i samband med matcherna. Här men jag givetvis inte att alla supportrar missköter sig eller ställer till bekymmer men med tanke på de polisiära insatserna i samband med högriskmatcher så blir säker de invånare som är totalt ointresserade av fotboll betydligt lugnare i själen vilken bör spilla över som en positiv effekt för klubben.
Den andra delen är klubbens merchandise dvs souvenirsortiment som nu plockas över i egen ägo. Här finns en rejäl peng att vinna och kan klubben nu själv foga över sitt sortiment osv så lär det locka till bra ruljangs i klubbshoppen och via nätet. Just denna delen har varit rätt usel de senaste åren men, med rätt hand, och med Alexander Ström i spetsen så kan det säkert bli en del överraskningar under den kommande säsongen. Förhoppningsvis blir klubben mer lyhörd för efterfrågan och ledtiderna blir kortare.
Sist, men inte minst, bör man hylla HIFs engagemang i samhället. En viktig del i att vinna tillbaka Helsingborgarnas hjärta och få invånarna att åter se positivt på klubben är de aktiviteter som klubben nu dragit igång. ”Fotboll för alla med Alvaro Santos” är ett projekt med målsättning att få fler pojkar och flickor att röra på sig. Att få fler ungdomar att ta del av föreningslivet samt få fler av deras föräldrar att hänga på som ideella resurser. Här väljer man att lägga projektet ”mobilt” och kan därmed röra sig i flera olika stadsdelar under året. Givetvis är det inte enbart fokus på fotbollsbiten utan även andra viktiga saker som tex läxläsning osv. Att man samtidigt, i olika medier, lyfter de område man befinner sig i känns som ett genidrag. Sen skall vi ju inte glömma bort de pågående engagemangen som klubben är inblandade i som tex Ung Aktiv 9 där HIF jobbar med niondeklasserna där ungdomar söker sin identitet som mest. De som ligger i riskzonen för att komma in i gängbildningar, grupperingar som kan skapa negativa företeelser på staden och även i anslutning till arrangemang. Projektet är kostnadsfritt för skolorna och ger er en unik möjlighet att på ett enkelt sätt engagera eleverna i samhällsdebatten och genom Ung Aktiv 9 få eleverna att tänka till om sitt val.
Med drygt 80 dagar kvar till premiären så är det få säsonger som känts lika spännande som inför 2018. Nu väntar dock ett träningsläger i Spanien, kick-on, cupspel och, inte minst, Nyårssaluten de kommande veckorna så har man svårt att hålla sig till den 30:e Mars på Örjansvall så lär man garanterat kunna minska sin abstinens även innan dess. Sen väntar vi ju alla med spänning på ytterligare nyförvärv….
Med förhoppning om ett härligt fotbollsår
Vi ses på Olympia
Lämna ett svar