AOHs Olof Möller träffade Krister Azelius för att ta reda på hur han ser på sin ordförandepost i HIF. Det blev ett långt samtal om ekonomin, värvningar och förväntningar inför 2018.
Hur blev du ordförande, kan du ta oss genom den processen?
– Mitt namn var uppe två år tidigare då jag var en av de som tillfrågades men var tydlig med att ”Jag inte är en förvaltare”. Vad jag menade var att ”Henke” var manager och Lagardère-avtalet var precis klart. De tunga besluten var satta och att då gå in och ärva dessa beslut ville jag inte. När 2016 var slut och den tråkiga degraderingen var ett faktum kom frågan igen då blev jag mer sugen då det innebar att kavla upp armarna. Jag tänkte ”Nu gäller det att bygga upp igen”. Då fick jag inte rollen som förvaltare utan en som bygger upp laget igen. Detta attraherade mig och då bestämde jag mig för att köra.
Vad är den viktigaste rollen för en ordförande tror du? Vilka egenskaper tror du krävs för att vara ordförande?
– Jag anser att det är viktigt att kunna fatta beslut, förutsägbarheten är ju lägre än i näringslivet och man måste vara beredd att gasa och bromsa samtidigt. Man kan inte vara passiv utan måste vara beslutsfattande. Det gäller för hela styrelsen. Jag är inte rädd för att ta en sådan roll.
I en styrelse måste det vara en del olika viljor och olika synsätt? Hur hanterar man det som ordförande?
– Egentligen är jag inte mer än en styrelseledamot även om rollen i reella termer är mer än så. Mitt jobb är att skapa och bidra till att styrelseledamöterna inte faller in bakom en ordförande utan tar egna initiativ och jobbar inom sina intressesfärer vilket kan vara ekonomi, CSR osv. Det gäller att hitta en sammansättning som speglar styrelsen kunnande och man måste ge dom möjlighet att göra det som är deras specialområden. Synligheten inåt är enklare medan den utåt är svårare och det är en viktig del för ordförande att öka synligheten för de övriga styrelseledamöterna.
Hur ser en vanlig vecka ut?
– Det har rätt stor betydelse hur kanslisammansättningen är. I dagens Helsingborgs IF är det Mats- Ola som sköter den dagliga businessen tillsammans med fotbollssidan. När jag satt i styrelsen senast hade vi råd med en operativ ledning på ett annat sätt än idag. Som ordförande måste delta i möten med t.ex. SEF och samarbetsklubbar. Mats-Ola styr det mesta och då ska man hjälpa honom om han vill ha hjälp då han och fotbollssidan, som sagt, hanterar det dagliga.
I måndags kom nyheten om att Peter Condrup, vice ordförande i BoIS, köpt 250 medlemskap. Uppgifterna om vad dessa 250 medlemskap fyller för roll går isär. Condrup själv säger att han fått dem av klubben för att dela ut de och att det inte har något med att styra klubben att göra. SvFFs chefsjurist har sagt att det måste vara fysiska personer som betalar för sina medlemskap. Trots att Condrup och BoIS backat hur ser du på detta, jag menar i förlängningen kan det ju påverka föreningsdemokratin?
– Utan att veta allt då jag inte hunnit läsa om det så tycker jag att frågeställningen om föreningsdemokratin är väldigt intressant. Skulle det vara så att det är för att påverka utgången vid ett årsmöte, om det är en kupp, så är det problematiskt. Det strider mot föreningsdemokratin där tanken är att man vill lämna till medlemmarna att fatta besluten. Det är ingen hemlighet att vi har många medlemmar i HIF som inte vill fatta beslut utan att medlemskapet är ett sätt att visa stöd. Men vi har ju 300-500 medlemmar som är där för att de är intresserade av att fatta beslut. Att sätta dessa ur spel är emot föreningsdemokratins stadgar och föreningsdemokratin är självklart viktig. Sedan har jag inte hela bilden av vad som hänt i BoIS men det är vad jag kan säga om saken.
HIF är ju en klubb som det har stormat kring av och till de senaste åren. Hur förhåller man sig till en sådan ”historia”?
– Jag var med i början av 2000-talet och satt som sekreterare i 7 år, som var mer eller mindre stormiga, när Sten-Inge Fredin var ordförande. Men skulle säga att känslan jag har inför detta är skräckblandad förtjusning. När man tar position i klubben, främst som tränare men även övriga, ska man vara medveten om att pressen kan vara hård, speciellt när det går trögt. Det som gör det till skräckblandad förtjusning är att det finns ett otroligt engagemang med folk som reagerar och agerar. Men dessa reaktioner måste så klart ligga inom rimlighetens gränser. HIF och några andra klubbar i Sverige lever med detta och det är ett stort plus. Detta är en del av det som skapar adrenalinet som gör att man vill göra detta
Speciellt den ekonomiska biten har ju varit ”ojämn”, är det ansträngande att styra en klubb, där supportrar och andra förväntar sig bra resultat? Den balansgången, hur gör man för att hantera den?
– Man kan säga att det är viktigt att man lever i nuet. Det är en handfull år sedan som HIF tog fem titlar i rad. Sedan tog det några år och då är man i Superettan och den ojämnheten är besvärande så klart. Min bild är att vi är en stor förening med många medlemmar och stort engagemang. Även om vi är en division ner har vi epitetet att vara en stor förening. Hur man balanserar det ekonomiska när man inte är van att åka ut, som t.ex. Halmstad, är faktiskt väldigt svårt. När 30 % av pengarna går ut genom dörren måste man kunna hantera det och då handlar det mycket om det jag nämnde innan med gasen och bromsen. Klubben måste vara mogen för att ta sig upp när man väl går upp och man måste våga bygga upp en nytt lag och en ny organisation när man hamnar i den situation vi hamnat i. Att gå upp direkt kan man göra men gör man inte det måste man bygga långsiktigt. När vi hämtade hem spelare så som Johan Persson, Pär Hansson och Darijan Bojanic förra sommaren var de ju för att gå upp 2018 och kunna bygga vidare. Dessa kommer göra större avtryck i år, tro mig. När vi tar in spelare inför året vill vi skapa ett lag som ska gå upp. Samtidigt som vi ska kunna gå upp ska vi inte gå i konkurs om vi misslyckas, som sagt, gasa och bromsa.
Apropå ekonomi, det har inför denna säsong gjorts en del prestigevärvningar och med dessa kommer det en oro över att klubben inte ska ha råd. Hur är värvningarna finansierade? Olympia Invest är en stor del av förklaringen till att ni lyckats värva men hänger värvningarna på något annat, t.ex. målet att ni ska gå upp?
– Nej vi måste inte gå upp. Vi har satt en budget och det är klart att den ska infrias men vi har försökt vara förnuftiga. Det som är med Olympia Invest är att det är en trygghet med eget kapital. Vi gör även en Timossi-affär med Bayern München och där bestämde vi oss tidigt att dessa pengar skulle gå till återinvestering och inte läggas på hög. Tillsammans med Olympia Invest har detta kunnat skapa truppen men vi överlever även om vi inte skulle gå upp. Skulle vi inte gå upp befinner vi oss dock i en måstesituation i och med att det nya tv-avtalet börjar gälla 2020. Det kommer bli svårare för klubbar att ta sig upp efter detta så målsättningen är: Upp 2018, stabilisera sig 2019 och hänga kvar för att sedan ta del av pengarna 2020. Det finns en liten panikfaktor men utan att äventyra klubbens ekonomi gäller det att fatta beslut så att vi har kapaciteten att upp. Annars kan vi bli ett Degerfors, och med all respekt för dem, vill vi inte bli en lag som huserar i mitten av Superettan.
Du sitter ju i HIF sportgrupp som jag antar ska vara ett koncept fram till ”Granen” blir sportchef? Vi förstår ju att du har haft en stor del i värvningen av ”Granen” men i övrigt, hur fungerar den konstellationen?
– Ja, det är tanken att det ska vara konstellationen fram till dess att ”Granen” blir sportchef. Åren fram till han blir sportchef kommer han vara med i diskussionen men han kommer aldrig ”chefa” över tränare osv. utan han är spelare. Rollen som sportchef kommer formas under de kommande åren och vi får en underbar chans att skräddarsy den till honom vilket gör att vi inte behöver fastna i det traditionella sportchefsrollen. Sportgruppen fungerar på följande vis; Sportfolket i gruppen identifierar spelare som de är intresserade av och sen tar dom snacket med oss andra och kopplat till Mats-Ola och ekonomisidan. Är det något som håller på alla fronter, som t.ex. med Liverstam och Abubakari, testar vi det. I det läget har jag och Fredrik Widjer i styrelsen stått för mycket av förhandlingarna där Fredrik ofta haft rollen att författa avtal. Jag tycker vi har lyckats väl att hittat rollerna inom gruppen. Sportgruppen hänger så klart samman med att vi inte hade råd med sportchef efter degraderingen men när ”Granen” kommer går han in i en mer klassisk sportchefsroll. ”Granen” kommer samarbeta med resten av klubben, mig, Mats-Ola och Fredrik även i framtiden och det kommer inte bli någon ”one man show”. Jag är säker på att även om ”Granen” kommer ha den rollen som sportchef men kommer han använda sig av allas kapacitet.
Det har kommunicerats utåt att det behövs värvas en vänstermittfältare men samtidigt på försäsongen har Moro presterat väldigt bra från den positionen, hur går tankarna i den frågan nu? Har även pratats en del om Rasmus Jönsson. ”Peo” har även pratat nyligen om att det ska bli två förstärkningar?
– Om vi börjar med Rasmus så ligger landet så att han har ett utgående kontrakt och både jag och ”Peo” har haft kontakt med honom. Från vår sida vill vi nu ta chansen med de tävlingsmatcher vi har framför oss att och titta på truppen. Om ”Peo” säger efter cupen till mig, Mats-Ola eller styrelsen att ”Jag tycker vi kör på Moro” så stänger vi dörren för vi värvar inte spelare som inte behövs. Tycker ”Peo” att vi behöver fler spelare får vi kolla på det som med alla värvningar hittills men vi ska inte sätta en trupp som ska vinna allsvenskan utan en trupp som ska kunna gå upp och det är en balansgång. Jag är säker på att ”Peo” alltid kommer ha respekten för att om vi sätter ned bromsen. Sen om vi ser till Moros aktier så har dem stärkts men om han kan fortsätta utvecklingen får vi se och det är jag nog inte mannen att bedöma. Vi har ju Alex Timossi Andersson och Max Svenssson förutom Moro och det ska inte heller glömmas. Detta är ett pusseläggande och just nu är vi i betraktandefasen vilket innebär att vi är lite lågintensiva men för en del dialoger och ser efter hur truppen står sig. När vi går upp måste vi komma ihåg att tränarstaben kommer vilja förstärka så att slänga sig med en massa långtidskontrakt nu är inte rätt väg att gå. Detta är en del av att gasa och bromsa som jag nämnt ett antal gånger nu. ”Peos” åsikt är väldigt viktig i frågan då han är kunnigare. Sen ska vi inte glömma att den centrallinje vi har nu med Pär, mittbackarna och centrala mittfältet och med Bjarnason på topp samt unga spelare är väldigt bra. Jag måste säga att jag tycker att vi har den starkaste truppen i Superettan. Dock är det inte allt utan saker måste funka också, tränarna måste få det att stämma och det litar jag på att de kommer få. Jag vill också säga att vi befinner oss i en väldigt annorlunda situation än vid denna tidpunkten förra året. Ser man till matchen mot Norrköping gjorde vi det väldigt bra mot ett lag som vill vara med och slåss om guld. Om detta sen innebär att vi är färdiga med truppen det vet vi inte i nuläget och viktigt att poängtera att vi har fram till sista mars på oss.
Ni, hela klubben, har varit väldigt tydliga med att i år ska vi gå upp. Hur är det att jobba mot eller med ett sådant mål? Risken i fotboll finns ju alltid att man inte lyckas och hur hanterar man det?
– Jag tog tidigt en position tillsammans med Mats-Ola där vi bestämde oss för att sätta ned foten och vara tydliga. Tycker det är ok att vi 2017 sade att vi ska vara med och slåss om det men med det arbete som vi nu har gjort var vi tidigt varit överens om att vi måste ”kalla det vid sitt rätta namn”. Sedan blir ju frågan ”Hur stort tryck sätter man på truppen?” och svaret är hyggligt enkelt; Detta gäng, truppen, vet ju om att omvärlden förväntar sig att dom ska gå upp och det vill de själva också och förväntar sig det. Att inte hymla med detta kan vara en lättnad för truppen och vi slipper ljuga och fara med halvsanningar. Det vore vansinnigt om jag och Mats-Ola skulle driva detta om vi inte har förutsättningarna men sen är det så klart viktigt att objektivt sett se att det är möjligt och det tycker vi att det är.
Vad finns det för övriga mål i HIF, jag tänker i termer av antal sålda årskort, publiksnitt och liknande och hur mår föreningen 2018?
– Vi har räknat med ett publiksnitt på 7500 personer där det är räknat med 115 kr per biljett. Sedan har vi har satt ett marknadsmål som är en miljon högre än förra årets budget. Övriga intäkter kommer också komma från restaurangen och kiosker som vi nu driver i egen regi. Vi får några hetare matcher i år och mot BoIS vill vi att det ska vara slutsålt för tar vi marginalintäkten på det så är det som tre vanliga matcher. Om vi lägger till att att vi ska vara där uppe och att ”Granen” kommer hem så ska vi kunna överträda 7500 personer men når vi ”bara” den får vi vara nöjda då det är vårt satta mål. Men jag känner en hunger inför att överträda den. Elitidrott med läktarintresse är entertainment ska man inte glömma. Självklart är det viktigaste att vi tar våra tre poäng men vi får inte glömma att vi är i nöjesbranschen. Med nöjesbranschen menar jag inte att tona ner resultat men att få tillbaka folk och få personer att vilja se oss genom att spela en attraktiv fotboll är viktigt.
Jag får känslan av att du är en person som är framåt och inte är rädd för att vara frispråkig. Tänker t.ex. på att du redan i julas började prata om att ”klä Granen i rött”. Hur ser du på det?
– Detta är inte ett taktiskt beteende utan är sådan jag är. Viktigt för föreningen är att vi, och jag, är tydliga och öppna. Du och jag har detta samtalet och det är viktig att ni skriver om oss oavsett om ni skriver att vi är bra eller dåliga. Det mesta i min värld behöver inte vara så hemligt men undantag av ersättning och liknande som måste vara hemligt av respekt för spelarna men bortsett från det är det få saker som är hemliga. Inte alla som delar denna åsikt kanske men jag är i en position där jag kan vara som jag är. Om vi låter bli detta tror jag att vi får mindre deltagande. Jag tror på en stor öppenhet och apropå citatet ”klä granen i rött” tänkte jag inte ens på det när jag sa det men skattade åt det när jag läste det. Lätt att vara återhållsam men kan och vill ge dig, och övriga, en öppenhet.
Man får ju ofta känslan att klubbar i Sverige och för all del runt om i Europa är väldigt slutna och stängda men där är ju känslan att HIF går en annan väg med ”insidan”, Mats-Ola gör ofta intervjuer riktade mot fansen och din nyss nämnda frispråkighet, om man får kalla det så. Hur ser du på den öppenhet som nu präglar klubben allt mer? Är det en strategi?
– Det är en strategi och här är det två saker som är viktiga. Den ena delen är Mats-Ola och hans team som ska föda den inre kretsen av supportrar med info dvs. medlemmar och sponsorer. Det som jag gör i detta är att jag arbetar utanför detta då både den inre kretsen måste involveras men även den yttre kretsen måste hänga med, de som inte är lika inne i det som den inre kretsen. Mats-Ola kör den inre kretsen och jag kör den yttre kretsen. Ibland kör vi bara i egna kanaler men har vi större nyheter försöker vi köra det utåt. Man kan inte leva i klostermiljö och förvänta sig att engagemanget ska öka. Det bredare engagemanget måste födas med öppenheten.
Samtidigt sade du vid ditt tillträde att du ansåg att styrelsen skulle bli mer synlig, något som kanske inte riktigt har blivit av. Hur ser du på detta?
– Styrelsen i sin helhet blir ofta synlig genom ordföranden. Jag står kvar vid att alla ska synas som individer och att de ska synas inom sina ansvarsområden. Vill att deras stora engagemang syns utåt. Om man tar t.ex. Rönningberg och ”Swiss” har de ju alltid tränarna framför sig då de har ett fotbollsansvar och fotbollsfolkets synlighet är lite svårare att bryta igenom. Jag är en stark personlighet precis som Mats-Ola men varje gång någon skulle göra ett uppslag med en av mina styrelseledamöter applåderar jag detta. Jag står som sagt fast vid att vi måste vara synliga och vi är inte där jag vill att vi ska vara ännu inte men vi är på god väg.
Lämna ett svar