HIF slutar tvåa i en, på förhand, tuff grupp och bakom sig har man guldaspirerande Norrköping. Det är något att vara stolt över. Detta gruppspel gör mig väldigt hoppfull inför säsongen som väntar
Men innan vi går in på hur spelet sett ut och varför jag är hoppfull måste jag bara säga: Det var så nära. Tappade vinster mot både Norrköping och Örebro på övertid samt ett mål mot Tvååker ifrån avancemang. Detta är så klart något som svider även om det, med all rätt, är superettan som gäller och det är där fokus ligger.
Men om vi ska kolla på hur dessa matcher genomfördes tänts lågans hopp inför säsongen där målet är så tydligt att jag inte ens behöver nämna det (vi ska gå upp). Mot Norrköping visade ”Di Röe” på ett stabilt försvarsspel och ett vasst kontringsspel, apropå temat nära: Moros friläge i 85:e minuten. I matchen mot Örebro uppvisades ett bättre eget spel och i den matchen tycker jag vi var det bättre laget. Till sist Tvååker, ett på pappret svagare motstånd, men ett Tvååker som störde Norrköping rejält ska man komma ihåg. I gårdagens match kändes det stundom som om vi var det enda laget på planen och 3-0-segern på visar på detta. Då ska det kommas ihåg att vi i dessa matcher inte spelat med det som ska vara vårt bästa lag. Persson har inte kunnat spela, Liverstam har bara spelat den första matchen och Abubakari kom in sista 15 mot Tvååker. Matchbilden mot Tvååker speglade kanske mer hur säsongens matcher bör se ut där vi förhoppningsvis kommer få se ett HIF som har mycket boll mot lågt försvarande lag. Dock ska det tilläggas att nog inte alltid kommer vara ett så här pass överlägset HIF som vi ser utan vi kommer även behöva kriga.
Jag skulle vilja nämna några spelare som jag tycker har gjort det bra. Randrup har bidragit till en trygghet och är en klar förbättring på högerbacksplatsen. Bojanic tycker jag har visat sig hitta en roll i laget där han både krigar och styr spelet. Bjarnason ser ut att ha skytteligavinnar-attribut, första målet mot Tvååker kändes som ett klassiskt ”befinna sig på rätt plats vid rätt tidfälle”-mål. Även om Liverstam bara kunde spela en match i gruppspelet tycker jag han i den såg stabil och trygg ut och visade tydliga ledaregenskaper. Till sist vill jag även nämna Thulin som gjort det bra i Liverstams frånvaro och Moro som varit pigg och irrationell även om det finns saker att slipa på i hans spel.
Ett varningsfinger måste dock höjas inför att Bojanic ibland känts som den enda spelmotorn, stora delar av spelet ska gå genom honom. Vad gör man om han inte levererar eller om han skadar sig? Finns en plan B? Med det sagt kanske Abubakari kan tillföra ytterligare en spelmotor till laget. Risken finns alltid annars att HIF blir lättlästa vilket var något vi såg många gånger för säsongen.
Till sist, jag intervjuade HIFs ordförande Krister Azelius förra veckan och han sade att vi har den bästa truppen i superettan och det är väl bara att hålla med honom. Få andra lag kan uppvisa den spetsen som vi kan.
Så ja, jag är hoppfull inför säsongen. Det ska bli kul att se vad detta lag kan göra i år. Nu väntar träningsmatcher innan vi äntligen kickar igång säsongen mot Halmstad den 31:a mars.
Jag kan knappt bärga mig.
Lämna ett svar