Innan omgången kunde summeras väntade Gefle besök av Helsingborg på gavlevallen. En på förhandstippade säker 3a för diröe, om man ska gå efter tabellen. Men statistiken säger annat.
Gefle har blivit lite av en mardrömsmotståndare på senare år. Inte förlorat en enda match på de 8 senaste mötena.
I övrigt kunde förutsättningarna för DiRöe inte vart mycket bättre för att på allvar vara med i topprycket som antagligen kommer ske inom de närmsta omgångarna. Detta med tanke på toppkonkurrenternas poängtapp i dagarna.
Tänker främst på öis-Falkenberg 1-1 och J-Södra-AFC 0-0
Så till avspark där HIF för dagen skulle få klara sig utan sin nya succévärvning och publikens nya favorit Mamudo Moro. Tungt avbräck helt klart, och det märktes också matchen igenom.
Matchen började trevande och första 10 vart mest långbollar från Gefle med en tendens till hög press från HIF.
Och det tog 11 min till matchens första målchans, då Gefle kommer upp via högerkanten och slår ett inspel snett inåt bakåt, där Törnros som tur är sparkar hål i luften. Annars borde ledningen kommit där.
2 min senare kommer Gefle in i banan, och ett skottförsök från Gefle ger lite skeva studsar och bollen dimper ner framför fötterna på Törnros som vänder bort sin försvarare men skjuter över.
Och det märks klart och tydligt att Gefle är lite av en mardrömsmotståndare för DiRöe.
HIF hade otroligt Svårt till att etablera spel. Lågt bolltempo, enkla bolltapp, dålig rörelse som till slut ledde till långa chansbollar.
Det dröjde fram 30e minuten innan HIF skulle skapa första chansen, och det efter en fin individuell prestation av Bjarnason som driver upp via vänsterkanten, fintar bort sina backar och kommer till ett avslut som passerar tätt utanför bortre. Kanske skulle han istället serverat Bojanic snett, inåt bakåt där så hade nog ledningen vart ett faktum.
Annars hade DiRöe väldigt svårt för att hota Gefle. I 37e kommer Abubakari till ett bra skottläge där han vänder bort sin försvarare, men momentet innan skottet görs han ner ( frispark eller ej, ingen solklar iallafall). Gefle ställer om blixtsnabbt och efter att Landgren tappat fotfästet kom detta att bli en 3 mot 2 kontring för hemmalaget där inga misstag gjordes och man serverade fram Törnros till vänster som kliniskt sköt in 1-0 för hemmalaget.
Annars en väldigt sömnig tillställning efter första 45 med låg kvalitet från båda lagen och mycket långt. Ja, ett halvtidssnack för DiRöe vart nog välbehövligt efter en svag första.
Och när andra väl börjat tändes en gnutta hopp om en uppryckning i spelet. DiRöe markerade helt klar att tålamodet med bollen vart ett helt annat och att man nu skulle hålla bollen längs marken.
Efter 50 spelade får HIF en hörna, slagen av Bojanic och Calle J. skarvar in 1-1 med foten.
Och här hade man den perfekta starten för att ta tag i taktpinnen, men istället går matchen in i ett tempo likt första halvlek.
Dåligt tempo, som innehöll många felpassningar från båda lagen, ytterst få målchanser med något försök till långskott eller inlägg. Men aldrig någon situation som kändes direkt farlig.
Spelet böljar fram och tillbaka hela vägen fram tills 75e minuten.
Där spelar Bjarnarson från vänsterkant in bollen till Bojanic som strax utanför straffområdet får till en bra träff längs marken. Men ett bra ingripande från geflemålvakten gjorde att ställningen höll sig kvar fast vid 1-1.
Drygt 10 min senare, Randrup avancerar längs högerkanten och får till ett inlägg.
Bjarnarson möter bollen på första och försöker nicka in den, men avslutet strax utanför.
I detta skedet av matchen är HIF klart spelförande, även om man egentligen inte skapar mycket mer än halvchanser sista kvarten. DiRöe lyckades egentligen aldrig riktigt hota Gefle trots mycket bollinhav.
Det skulle dröja fram till matchens absolut sista spark för HIF för att skapa en riktigt farlig målchans.
Frispark snett utanför straffområdet, Bojanic stegar upp och sätter den klockrent i stolpen och Randrup slänger sig fram för att nicka in den i öppet mål, men nickar den dessvärre rakt i målvaktens famn och slutsignalen är ett faktum.
Och ska man vara nöjd med 1-1 bort mot Gefle? Nej, verkligen inte. Speciellt inte med tanke på prestationen på plan. Årets upplaga av HIF är verkligen en historia om höga berg och djupa dalar.
Och så länge man blandar och ger på detta sätt kan man långt ifrån ta denna serien förgivet.
Ja, lägstanivån måste höjas. För säsongen varar i 20 omgångar till, och tveksam att ojämnheten håller så många matcher.
Men vi är HIF, och vi ger oss aldrig.
Ses på Olympia på söndag!
Lämna ett svar